Jag har inte satt min fot i en kyrka sedan jag besökte en adventsgudstjänst i Hedvig Eleonora församling på Östermalm. Det är ganska exakt ett år sedan, och ett nytt kyrkoår har nyss tagit sin början. Kort därefter begärde jag, efter mycket kval, utträde ur svenska kyrkan. För mig innebär det att ett helt kyrkoår har förflutit utan en gudstjänstgemenskap. Det handlar inte om min tro – min relation till Gud är god – utan om svenska kyrkan. Det är en sårig relation,präglad av misstro och besvikelse. För min sinnesros skull har jag därför de senaste åren undvikit att besöka svenska kyrkans gudstjänster. Jag har svårt att fördra den banala förkunnelsen, som oftare handlar om prästens privatliv än om evangeliet, förenklade böner, och de godtyckliga agendorna som skiftar från församling till församling.

Mest irriterande har jag dock funnit det ständiga politiserandet, de politiska pamfletterna som deklareras i förkunnelse, modernare psalmer och förböner.Kombinera det med den alldeles särskilda form av intellektuell och teologisk slapphet som odlas i svenskkyrkliga sammanhang och du har en särskilt trist brygd att lapa i dig. Ibland blir dock min längtan för stark och jag samlarstyrka för att bevista en gudstjänst. En kristen behöver nämligen en för samling och eftersom jag av lika delar vana och övertygelse är lutheran är svenska kyrkan det rimliga alternativet. Det var bakgrunden till mitt deltagande i Hedvig Eleonora församling som kom att bli mitt sista gudstjänstbesök. Prästens självupptagna predikan som kretsade kring hennes dåliga samvete för (i nämndordning) tiggande EU-migranter och sina barn var det som fick mig att skriva under och sända in den utträdesansökan som i månader legat i skrivbordslådan.

Jag är inte ensam om att lämna svenska kyrkan. De senaste åren har medlemmar begärt utträde i allt större skaror. Nästan hundratusen begärde utträde ur svenska kyrkan 2016. Lika många lämnade kyrkan 2017. Vid 2017 års utgång hade svenska kyrkan 6,1 miljoner medlemmar, vilket bör jämföras med antalet medlemmar 1990 som var 7,8 miljoner. Det innebär att kyrkan tappat 22 procent av sina medlemmar på knappt två decennier. Samtidigt har antalet svenska medborgare ökat från 8 och en halv miljon 1990 till strax över 10 miljoner 2018. Idag döps 45 procent av alla barn födda i Sverige och 27 procent blir konfirmerade. Det innebär dystra framtidsutsikter fören kyrka som redan kämpar med en svag ekonomi.

Allt är dock inte dystert. 2017 var det nämligen också rekordmånga som begärde medlemskap i Svenska Kyrkan – nästan 9000. Det är kanske inte ägnat åt någon större förvåning: 2017 var det som bekant kyrkoval, och politiska partier, framför allt Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna mobiliserade alla krafter för att tillskansa sig så mycket makt över kyrkan som möjligt. I ledarartiklar och debattartiklar, på kultursidor och i tv-soffor uppmanades människor att rösta i kyrkovalet. Det ädla syftet var att stänga ute Sverigedemokraterna. Det finns alltså anledning att tro att en del av dem som begärde inträde i svenska kyrkan inte blev det på grund av en kristen övertygelse, utan snarare av politisk övertygelse.


Samtidigt ser vi att det är en ny typ av människor som lämnar svenska kyrkan.Unga män utgör fortfarande den största gruppen som lämnar. Ett nytt fenomen är att människor över sjuttio, alltså män och kvinnor som varit medlemmar i svenska kyrkan i ett helt liv, begär utträde. Hur kommer det sig att människor som tillhört kyrkan ett helt liv väljer att lämna? Kan det vara av ekonomiska skäl – eller är det rentav teologiska? Under de senaste åren har jag haft kontakt med otaliga kristna som övervägt att lämna– eller som har lämnat – kyrkan. De är, precis som jag, besvikna på kyrkans förflackning, på politiseringen och på tramset. Vi som är hemlösa kristna är en växande skara.

Detta borde bekymra kyrkan: att troende kristna lämnar medan politiska aktivister begär inträde. Dessvärre tycks utvecklingen inte besvära kyrkans företrädare ett dyft. Glatt fortsätter man att ägna sig åt politisk propaganda från predikstolen, tar utan att blinka ställning i infekterade politiska frågor och fortsätter att tramsa både i gudstjänsten och annorstädes. Svenska kyrkans framfart i sociala medier förskräcker.

Man kan undra hur många som lämnat svenska kyrkan veckan som gått sedan Jonas Persson, kyrkoherde i Limhamns församling i Malmö, via församlingens Twitterkonto lät meddela att Jesus nu utsett en av sina efterträdare, nämligen den unga klimataktivisten Greta Thunberg. Jag antar att kyrkoherden twittrade ”med glimten i ögat” som man plägar säga – men icke desto mindre lyckades han trampa mängder av kristna på tårna. Det är minst sagt teologiskt tvivelaktigt att en präst utnämner någon till Jesus efterträdare. Det innebär nämligen att ge denna någon ansvaret att frälsa världen – och att gudomliggöra henne. All kristna förväntas leva i Kristi efterföljelse, det vill säga följa hans exempel – men Kristi efterträdare? Det är något helt annat.

Naturligtvis får man som troende vara beredd på och tolerera både skämt om och kritik av sin religion och sin tro – men avsändaren spelar roll i det här fallet. Det är ensak om en medlem i kyrkan behagar skämta om Jesus efterträdare eller om din icketroende granne gör det – det är en helt annan sak om en präst gör det.Prästens uppgift är nämligen att förvalta, förklara och försvara den kristna tron och traditionen. Om inte kyrkans egna företrädare tar sin egen tradition och tro på allvar – vem ska då göra det?  

Kyrkan är en gemenskap av troende, och varhelst troende samlas uppstår en kyrka. Det avgörande för samhörigheten med en församling kan inte vara av politisk art.Att dela tro på samma Gud är fullt tillräckligt. I kyrkan måste det finnas plats för människor av olika politiska uppfattningar, sexuella läggningar,etnisk härkomst – alla måste få plats. Det enda kravet bör vara att man delar samma kristna tro. Utan tron förvandlas kyrkan till vilken välgörenhetsförening som helst. Det ska, som min professor i kyrkovetenskap uttryckte det när jag läste kursen svenska kyrkans tro och liv på nittiotalet ”låga trösklar och högt i tak i kyrkan”.

Ann Heberlein

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

4 kommentarer till “De hemlösa kristna blir allt fler”

  • Som jag skrivit innan försök hitta en fri kyrka som passar dig där Jesus Kristus är Herre o Gud eller hudförsamling. Det finns mer än svenska kyrkan.

  • Ann!
    Jag följer din bokstäver likt vägskyltar och snöpnnae! Jag läser om dina vägskäl och tillika vägsjäl!
    Jo jag klev ur Folketshusrörelsen SKY för flera år sedan! Det blev lite mycket med (S)eglora och HAMAS!
    Nu hade jag bestämt mig! Jag hade sedan en tid suttit längst bak i Liberala Katolska Kyrkan lkk.se och lyssnat. Nu tog jag mod till mig och gick fram! Jag sa-: Jag vill vara med! Jag vill försvara den svenska kulturkristenheten! Nu är jag van! Jag tar fighten, känner mig lite av en korsriddare light! I bland är det jobbigt att behöva förklara och att msn inte kan få komma ut, likt Pridefolket får göra! Vem i dag skulle våga göra sig lustg över någon som är homosexuell!
    Det går bra att få göra sig lustig över kristna!
    Bill du så är du välkommen och ta en fika!
    Flottbrovägen 5 st Essingen 11.00 Söndagar
    Alt; ulfjoson@icloud.com
    0708-105669
    Hej och lycka till!
    Ulf G Johansson

  • Svenska kyrkan idag styrs av en sektliknande pakt så långt man kan komma från lutherska evangeliska läran.
    Har inget med kristendom att göra. Bara en chimär.
    Antje Jackelen, Helle Klein,Wanja Lundby-Wedin ,Ulf Bjereld är frontsoldater i den marxistiska läran.
    Och Israel är huvudfienden där allt ont kommer ifrån.
    Kidnappad är kyrkan.
    Av dessa kollaboratörer. Som kryper för islam.
    Som t ex den nya media favoriten Kent Wisti. Säkert en snäll och trevlig herre.
    Men man frälser inga nya vilsna själar med mjuka godhetspoänger där allt handlar om att vika ner sig inför mångkulturens altare, och där man g(l)ömt vem som är den uppståndne frälsaren.
    Det är sorgligt. Men inte oväntat. Vi går mot döden vart vi går. Och kyrkan är inget att följa.
    Den leder oss i fördärvet.

Kommentera