Jag läser i flödet att det är livsfarligt att gå ut i Lund. Jag läser också i flödet att Malmö är en laglös stad som tagits över av kriminella. Sen promenerar jag utan problem till Centralstationen i Lund för att ta tåget till Malmö, en resa på knappt en kvart. Jag äter lunch med en väninna vid Möllevångstorget och åker sedan hem till Lund igen. Min upplevelse av min hemstad sedan många år, Lund, och min uppväxtstad, Malmö, står i bjärt kontrast till de dystopiska beskrivningarna som flimrar förbi som statusuppdateringar på Facebook och i längre texter,publicerade i diverse nätpublikationer.

Jag ser subtila tecken på att Malmö och Lund förändrats – och förändras – och jag tar del av statistik och nyheter som tydligt säger mig att Lund och Malmö, ja, hela Sverige har förändrats i en mycket oroande riktning. Det räcker att scrolla igenom dagens tidning: Det rapporteras om en kraftig ökning av granatattacker i hela landet; ”Det är extremt i ett land som inte befinner sig i krig”, säger en kriminalkommissarie. 

Samma tidning skriver om ytterligare ett rån mot en person i Lund. De senaste helgerna har Lund drabbats av en något som polisen betecknar som ”en rånvåg” och jag kontemplerar en stund det faktum att en person blev rånad bara några timmar efter att jag och min man lämnade en mycket trevlig middag i fredags natt, bara några gator från vår väg hem.

Jag läser att det brunnit bilar i Malmö i natt (igen) och sen ögnar jag igenom en artikel som handlar om den senaste veckans grova brott i Malmö: skottlossning in i en fullsatt pizzeria, skottlossning vid akutmottagningen, sprängladdningar som detonerat i trappuppgångar och i en butik.

Ja, nog har vi problem – men landet befinner sig inte i inbördeskrig. Det är inte heller förenat med livsfara att gå ut. Problemen är tillräckligt stora som de är. Det finns ingen anledning att överdriva. Jag tillhör dem som i åratal har skrivit och pratat om problemen med ökad kriminalitet, minskad trygghet, hedersetik, gängkrig och så vidare. Det gör jag för att jag är oroad över utvecklingen.

Det trygga land som jag var barn och tonåring i har förändrats i en riktning som skrämmer mig. Därför skriver jag, debattartiklar, texter och böcker. Jag vill att andra ska förstå vad som händer så att vi börjar agera. Det första steget mot att lösa ett problem är nämligen att erkänna att problemet finns. Där är vi dessvärre inte än.

Fortfarande hävdar en hel del människor att ”Sverige aldrig har varit tryggare”. Jag hörde påståendet yttras senast i kommunfullmäktige i Lund av en kvinna från Vänsterpartiet. Det är naturligtvis en lika stor lögn som att hävda att det är förenat med livsfara att bege sig till Malmö. Hur ska vi få de människor som hävdar att Sverige aldrig varit tryggare att förstå att det inte stämmer – att våldtäkter, skottlossningar, rån, home invasions, bilkapningar och sprängdåd ökat?

Ja, inte genom att ljuga och överdriva. Alla de ”debattörer” på Facebook och annorstädes som ylar om att Sverige befinner sig i ett krig, att kvinnor inte kan gå utanför dörren utan att bli gruppvåldtagna, att skotten oupphörligen viner mellan huskropparna i Malmö gör oss alla en otjänst. Det uppskruvade tonläget är extremt destruktivt – och de som sysslar med alarmism och överdrifter skadar alla oss som försöker för en saklig diskussion om de problem som vi onekligen brottats med.

Det finns anledning att hålla stilen. Det finns också anledning att hålla rent, i bemärkelsen vara noga med i vilket sammanhang man befinner sig i och vilka allierade man har. Av den anledningen är jag kritisk till den demonstration som arrangerats på Mynttorget för att protestera mot FN-avtalet om migration. Bland arrangörerna finns grupper som jag tveklöst bedömer som främlingsfientliga, ja rentav antisemitiska. Det är definitivt inte ett sällskap jag vill befinna mig i. Ändamålet helgar inte medlen – och avsändaren spelar faktiskt roll, liksom syftet.

Varför ge alla belackare vatten på sin kvarn? Det är inte rasistiskt eller främlingsfientligt att diskutera problem med mångkultur och den stora migration vi har haft under några år. Men det är rasistiskt och främlingsfientligt att tala om ”folkutbyte” som jag ser skrivet på plakaten på Mynttorget. Håll stilen. Och håll rent från den sortens överdrifter. Den som ljuger och överdriver är lätt att sticka hål på. Håll dig därför till sanningen. Den är tillräckligt skrämmande.

Vi ska och bör protestera. Det finns problem som måste lyftas – men vi måste vara rimliga och sakliga. Som Nietzsche skriver – ”när du kämpar med monster måste du vara uppmärksam på att inte bli ett monster själv”.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

12 kommentarer till “Det svenska tillståndet: Om vikten av rimlighet”

  • Först vill jag tacka Ann Heberlein för initiativet att blogga lite längre texter och podda. Jag planerar att läsa och lyssna och kommer förmodligen att instämma i det mesta. Men jag hoppas, att Ann Heberlein inte tar illa upp, om jag någon gång ställer mig en smula frågande.

    I helgen som gick så har jag sett BBC:s nyhetsrapportering från oroligheterna i Paris. I ett inslag, som visades flera gången, intervjuades två personer, som beskrevs som högerextrem resp. vänsterextrem. De hade förenats i sin inställning till sakfrågan. Ja, här tycker vi lika, sa de hjärtligt.

    Det går uppenbarligen bra i andra länder, att folk med vitt skild politisk hemvist gör gemensam sak i någon angelägen sakfråga.

    Efter att ha sett denna brittiska nyhetsrapportering från Paris så var det en närmast surrealistisk upplevelse att ta del av Jenny Sonessons diametralt motsatta hållning. Att manifestera mot sakfrågan är av underordnad betydelse – som Sonesson och Heberlein ser det – det centrala är vilka som protesterar.

    Har Ann Heberlein några tankar, som kan kasta lite ljus över denna frapperande skillnad i inställning?

    • Åsiktsgemenskap i en fråga inkluderar inte åsiktsgemenskap i alla frågor. Om man från från vitt skilda utgångspunkter kommer fram till att något är negativt, så ökar trycket på den som anser detta något vara positivt att bättre motivera sin ståndpunkt för att vinna acceptans.

      Om den som är positiv istället väljer att fördöma dem som är negativa utifrån deras åsiktsgemenskap, har den positive accepterat de negativas argument i frågan, men vägrar acceptera sitt eget intellektuella nederlag. När argumenten tryter, tar övervåldet vid.

      Men övervåld medför skada hos utövaren såväl som målet – även om skadeinsikten hos utövaren inte är omedelbar, så finns skadan där. Att ständigt utöva övervåld avtrubbar den egna empatiska förmågan – bekämpar du monster med monstermetoder blir du ett monster – ljuger du, är du en lögnare.
      – kastar du smuts, är du en smutskastare.

      För en diskussion kring bl.a. empati och övervåld se https://medium.com/mooria/livs-principer-och-moral-om-människan-och-hennes-husdjur-f18a46cb7013

  • Även ett folkutbyte kan gå långsamt, som när grodan i grytan försent upptäckte att det blivit för varmt …
    Folkutbytet består inte bara i hur många som migrerat till Sverige utan deras stora mängder med barn som avlas här och den ohämmade anhöriginvandring som sker och för vilken vi inte har en aning om hur ”anhöriga” de är.
    Olika människor är olika känsliga och vaksamma över förändringar, inte minst sådana som kan verka harmlösa tills den verkliga naturen av skeendet visar sig.
    FN-avtalet har ett mycket otrevligt anslag för oss som vill ha kvar Sverige som en suverän nation!

  • Just det Ann. Det kräver moralisk styrka att inte ryckas med av flocken. Det finns betryggande grund av empiriska fakta att bygga på. Lögner och överdrifter förstör för den goda saken på sikt.

  • ”…det är rasistiskt och främlingsfientligt att tala om ”folkutbyte”…”

    Vari ligger det ”rasistiska” och ”främlingsfientliga”? (förövrigt två ord som missbrukats väldigt mycket i syfte att brunsmeta)

  • Heberlein: Det exempel du ger på sådant du finner förgripligt handlar om ”folkutbyte”. Du tål tydligen inte sanningen: om dagens trend fortsätter några decennier kommer islam att bli en dominerande lära här i landet. Och det handlar inte om att Pelle och Eva konverterar, utan att personer från MENA-området invandrar hit — och uppfostrar sina barn enligt SIN kultur! Får man inte kalla detta ”folkutbyte”? Det anser jag vara en fullt adekvat beskrivning.

    • Problemet är att verkligheten är mer komplicerad än den förenklade, tvärsäkra retoriken. Idag uppskattas Sveriges befolkning bestå av sisådär 8% muslimer. Vilket inkluderar ett brett spektrum individer – från icke-troende, men med handlingar från muslimska länder, till kulturella muslimer med bakgrund i muslimska länder och faktiskt troende. Samt från olika regioner med olika kultur och olika relationer till religionen i helhet och islam i synnerhet.

      Invandring- och flyktingfrågan är en infekterad punkt och det verkar som hela Europa sakta drar sig åt större återhållsamhet i frågan efter 2015. Vars tongångar hörs även i Sverige. Att islam skulle få en religiös och/eller politisk majoritet i Sverige har jag inte anledning att se kommer hända. Särskilt inte på sikt allt eftersom den afrikanska arbetskraften söker sig utåt – varav många afrikanska länder officiellt har kristen majoritet.

  • Ann, jag tror tyvärr du gått på ”konspirationsteorin” om att folkutbytet är en ”konspirationsteori”.

    FN:s befolkningsavdelning har både gladeligen föreslagit detta som lösning på västvärldens demografiska dilemma, och kallade företeelsen redan år 2000 för just ”replacement migration”.

    https://www.un.org/esa/population/publications/migration/migration.htm

    Och, definitionen av landsförrädare är väl en vald ledare som förråder sitt land, eller har en dold (större) lojalitet mot ett annat?

    Henrik

  • Ann, det låter faktiskt som om du gått på den populära ”konspirationsteorin” om att folkutbytet är en ”konspirationsteori”.

    Faktum är att befolkningsavdelningen hos FN gladeligen föreslagit och förespråkat detta folkutbyte som en universallösning på västvärldens demografiska dilemman, och vad de själva ogenerat kallar för ”replacement migration” sedan år 2000.

    Du kan läsa mer här:

    Replacement Migration:
    Is It a Solution to Declining and Ageing Populations

    https://www.un.org/esa/population/publications/migration/migration.htm

    och:

    New report on replacement migration issued by UN Population division

    https://www.un.org/press/en/2000/20000317.dev2234.doc.html

    mvh,
    Henrik

    • Det du kallar folkutbyte beskriver FN såsom vi talat om det i Sverige länge. Det handlar om att få in ny arbetskraft i en åldrande befolkning som skaffar sig färre avkomma, så som alltid tycks ske i takt med socialekonomisk utveckling. En pragmatisk lösning vars hinder ligger främst i det politiska och sociala genomförandet. För vad föreslår du vara en alternativ lösning?

      Att öka incitamenten till barnafödande i Sverige? Med vilka medel och till vilken utsträckning tror du att incitamenten ger effekt och hur ser situationen ut under och efter de 20-30 år det tar innan denna nya våg – om man vill – av arbetskraft ger sig ut för att arbeta?

      En annan tanke är att ha en återhållsam arbetskraftsinvandring och försöka leva vidare som vi gör nu med ungefär samma demografiska karta. Vilket säkert fungerar ett tag, men där den arbetande – särskilt den unga – befolkningen blir för tunn och tungt lastad att kunna betala för den välfärdsstandard som ligger i det moderna Skandinaviens hela självkänsla och identitet. Blir bördan för står flyttar ju våra medborgare utomlands, så som hänt tidigare. Vilket vidare förvärrar problemet.

      Med det sagt vill jag markera att jag inte är dum nog att försöka ge uttryck för att dessa alternativ är de enda som finns att välja från. Hur föreslår du att vi tacklar situationen?

      • Hej Mikael och tack för ditt svar.

        Jag tolkade Anns inlägg som att hon upprördes över orden ”folkutbyte” och ”landsförrädare”, och ville därför peka på vad jag tror innebörden är.

        Vi är helt överens om att det ”handlar om att få in ny arbetskraft i en åldrande befolkning som skaffar sig färre avkomma”, vilket var just vad jag avsåg med uttrycket ”demografiskt dilemma”.

        Kan du förklara skillnaden mellan ett ”folkutbyte” och vad ”FN och vi” avser?

        Henrik

    • Ursäkta det sena svaret, jag hittade först häromdagen den där notifikationsklockan. Jag har stenkoll på sociala medier…

      Jag tror mitt svar till dig var färgat av min förväntning kring fördolda intentioner och illa kommunicerad sarkasm som brukar prägla dessa diskussioner. Något jag hoppas blivit bättre på sedan min kommentar i vintras.

      Men som svar på din fråga angående folkutbyte så tånker jag mig att uttrycket i sin mer laddade form handlar om en sorts intention att byta ut hela befolkningen hellre än att få in ny arbetskraft. Alltså där ordet folk inte används för att beskriva en mängd, en volym, människor utan istället mer besläktad med etnicitet eller folkgrupp.

Kommentera