Vad får en människa egentligen bestämma själv? Så mycket som möjligt, vill jag hävda. När får tredje part, staten eller andra, intervenera och hindra individens fria val? Så lite som möjligt, menar jag. Vuxna, myndiga och mentalt friska människor måste själv få bestämma – även om en del av deras beslut är dumma. Vi måste acceptera andras val, så länge de inte skadar andra, även om vi tycker att det är dumma val: som att röka, till exempel.

Människan är – och bör – vara fri. Varje människa måste ges utrymme för att själv bestämma vem hon är. Hon äger sin identitet och sitt liv, väljer själv hur hon vill hantera denna frihet och detta liv, och måste därför också själv ta ansvar för sina handlingar. Dessvärre finns det alldeles för många exempel på att människans frihet begränsas och att hennes självbestämmande kränks. Det är alltså inte ett entydigt faktum att människan är fri, snarare en ideologisk utgångspunkt.

Iden om människans frihet – hennes autonomi – är en grundläggande utgångspunkt i den västerländska människosynen, i den etiska och filosofiska hållning som präglat vår kultur och lagstiftning. Autonomiprincipen innebär att var och en som berörs av konsekvenserna av ett beslut bör vara med och påverka detta beslut. Om A är den ende som berörs av detta beslut bör han ensam få fatta beslutet, utan att andra lägger sig i. Autonomi är alltså en moralisk rättighet i relation till andra människor – och vår autonomi begränsas av hänsyn till andra. Du får inte använda din autonomi för att kränka den andres autonomi.

Paternalism är autonomins motsats. Paternalism innebär att tredje person går in och fattar beslut åt individen. Man underkänner helt enkelt individens förmåga att fatta egna beslut. Man tar hennes frihet att välja ifrån henne och berövar henne en grundläggande rättighet, rätten att fatta egna beslut. Det finns situationer där paternalism är på sin plats – det finns situationer när människor på grund av ålder, sjukdom eller missbruk helt uppenbart inte har förmåga att fatta egna beslut. När en människa inte förstår sitt eget bästa, utsätter sig själv eller andra för fara finns det fog för tredje part att ingripa och fatta beslut åt henne.

Att välja att röka är dock inte ett exempel på ett val som indikerar att en människa är oförmögen att fatta egna och fria beslut. Därför är förslaget att förbjuda rökning på allmän plats – uteserveringar, perronger, busshållplatser och lekplatser – ett allvarligt och otillständigt angrepp på individens rätt att själv bestämma över sitt liv. Imorgon, den 12 december, ska riksdagen rösta om införandet av ett rökförbud på allmän plats från den 1 juli 2019. Finns det tillräckligt många liberalt sinnade individer i riksdagen för att stoppa detta klåfingriga förslag från att bli verklighet?

Nå. Innebär rökning på offentlig plats att andra, oskyldiga icke-rökare utsätts för orimlig fara? Naturligtvis inte. Ingen drabbas av rökrelaterade sjukdomar för att en stressad rökare tar sig ett bloss på perrongen i Linköping – mer än möjligtvis den stressade rökaren själv. Alla, de som röker, liksom vi som inte röker, vet att det är förknippat med vissa risker att röka. Det är också förknippat med vissa risker att äta fett och socker, dricka alkohol, köra bil, fysisk inaktivitet, bestiga berg, träna, flyga… listan över val och handlingar som är potentiellt farliga, en del direkt dumdristiga, kan göras lång. Varje individ måste själv ges förtroendet att göra en egen, personlig riskanalys, väga för och emot och fatta ett beslut. Den sortens överväganden gör vi ständigt: Ibland väljer vi att äta en bit stekt rött kött trots att vi är väl medvetna om att bönor vore ett bättre alternativ. Vi väljer soffan och Netflix trots att träning gagnar vår fysiska hälsa bättre. Det händer att folk dricker betydligt mer alkohol än vad som är hälsosamt. Vi tar kalkylerade risker – och vi bestämmer själva vad vi vill riskera och hur mycket. Ta inte rätten att fatta dåliga beslut ifrån oss.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

8 kommentarer till “Om den absoluta rätten att göra dumma val”

  • Rökning borde totalförbjudas. Håller inte med dig Ann som jag annars oftast brukar göra. Ja det patetnalistiska samhället behöver träda in ibland. Visst ska individen ha sin rätt, sin fulla rätt attt göra val inkl. dumma val. Och du nämner många ting där gränsen mellan individ och pater blir problematisk. Patern har valt att införa hjälmtvång och hastighetsbegränsningar i trafiken för att det kostar liv och blir för dyrt för det gemensamma att kåtan individen själv avgöra. Det finns många exempel. Naturligtvis bör som du säger kompetenta människor vara fria att ta beslut, även dumma sådana men då även ta de fulla konsekvenserna. Att t.ex stå för de fulla kostnaderna för lungcancerbehandling? Det är det nog ingen rökare som vill. Det har nog väldigt få råd med dessutom. Nu kommer argumentet om alkoholen vars skadeverkningar antagligen är minst lika omfattande som tobaken. Etc. etc. Men vi har alltså redan inskränkt den individuella friheten på ett antal områden medan ett antal andra friheter fortfarande är oinskränkta. Varför kan man då inte diskutera ytterligare en inskränkning och kanske släppa en annan fri igen?
    Huvudproblemet med just rökning i just det sammanhang du tar upp är just påverkan på andra icke rökare. Detta oavsett om det leder till fysiska skador eller ej. Det är det rökfria utrymmet, den okontaminetade luften som vi fått som en gemensam tillgång. Det är det värdet som bör vara grunden för hur denna tillgång bör förvaltas. Nu kan man då hävda att liknande resonemang kan föras vad avser biltrafik där både du och jag bidrar till att förgifta luften för andra biologiska andandes varelser. Det finns åtminstone en skillnad, nämligen att bilåkande i någon mån också är en nettonyttighet medan rökning saknar alla förmer av nyttighet, ja om man inte räknar den njutning som nikotinet ger den rökande.
    När jag går på stan och passerar eller råkar gå bakom en rökare mår jag illa. Den rökande har förvisso fått en lika stor luftvolym som jag att andas i men jag skulle vilja innesluta denna volym i en stor plastpåse och dra över huvudet den rökande.

  • Problemet är väl inte den enskildes risk utan risken för ens omgivning eller samhället i stort att bära kostnaden för ens beslut. Var gränsen går är flytande över tid och samhällets värderingar. Rökning är under attack eftersom det bland många uppfattas som en ganska sunkig vana, att jämföra med överkonsumption av fett och socker. Det är därför lätt att få acceptans för detta i ssmhället oavsett grundläggande principer kring vad frihet innebär.

  • Visst, väldigt få dör nog av passiv rökning på en uteservering. Men tanken är väl att avnormalisera rökning? Inte skydda folk från passiv rökning.
    Hur ser du på att staten går in och styr konsumtion genom hög skatt på tobak och alkohol. Är det paternalism det med?

  • Håller med i det mesta du skriver, dock har jag lite invändningar. Eftersom att rökning orsakar stora kostnader för sjukvården (genom vårdbehov av lungsjukdomar, hjärt-kärlsjukdom, diabetes, många cancersorter osv) drabbas inte enbart individen utan skattebetalarna också. Därför anser jag att viss reglering bör göras (trots min mycket konservativa ståndpunkt).

    Det ska inte vara omöjligt att få välja att till exempel röka men liksom att vi har alkohol mer svåråtkomligt (systembolaget) bör även cigaretter vara mer svåråtkomligt genom att inte synas vid kassan på till exempel pressbyrån utan vara dolda, alternativt neutrala förpackningar. Även att göra det svårare att röka (val av lokalisation i detta fall) men inte förhindra är ett sätt att kapa vårdkostnader, förbättra livskvalitet samt slipper de som INTE vill röka (majoriteten) att bli drabbade av röken och -lukten när de sitter på uteserveringen och äter sin mat.

    Förslaget i sig tycker jag dock kunde utformats bättre genom att inte sätta totalt stopp för samtliga platser… Det skulle behöva justeras i min mening, till exempel vilka platser på perrongen och lekplatsen/parken det skulle vara okej. Helt enkelt att det ska vara mer avskiljt. Individen ska få välja fritt, men det kanske ska vara svårare att göra sämre val. Hälsoekonomi är ett mycket intressant område som skulle behöva diskuteras mer när det kommer till politiska förslag på förändringar.

    Alternativt om vi ska få välja fritt utan att göra det mer svåråtkomligt med hälsoskadliga produkter så ska varje enskild medborgare betala för sin egen sjukvård när det kommer till ”självorsakade” sjukdomar. Och det är det nog inte många som tycker.

  • Hej.

    Är det farligare att [vardaglig syssla] än att röka?

    Frågan ställs, därför att min frihet medför konsekvenser utöver rent individuella.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Visst, ingen dör av av passiv rökning på en uteservering. Poängen är väl ändå att avnormalisera rökning.
    Men hur ser du på att staten försöker styra vår konsumtion med hög skatt på exempelvis tobak och alkohol? Är det paternalism det med?

  • Ja, det är rent av otroligt att vi innevånare i o m detta blir helt inkompetensförklarade.
    Som blandmissbrukare (snus&cigaretter samt vid festligare t f cigarr) känns det kladdandet i individers vardag som en kompensation för maktförskjutningen till Brysselborgen av samtliga renlevnadsmänniskor(?) i plenisalen, samtliga politruker som kommer att kosta ett extraval till stora kostnader. Vad annars att syssla med ? Varför inte då utföra ett totalt förbud av all försäljning av alkohol och spel i statlig regi,det orsakar
    än större omkostnader och lidande. Just saying.

  • Klart att alla får göra sina egna misstag och så länge folk inte röker i närheten av där andra människor befinner sig eller kommer befinna sig så får de röka så mycket de vill. En annan fördel med att man förbjuder rökning på allmänna platser är att man inte lockar andra att röka.

Kommentera