Dubbelmordet i Marocko på Maren Ueland och Louisa Jespersen har inte rönt tillräckligt stor uppmärksamhet i svensk media, anser jag. Ett filmklipp som jag, liksom mängder av andra människor, fick via Messenger visar hur en av kvinnorna dödas. Klippet är vämjeligt, och jag önskar att jag inte sett det. Bilderna har liksom fastnat på näthinnan och jag har svårt att göra mig av med dem. Ändå tror jag, till skillnad från Norges statsminister Erna Solberg och och det svenska nyhetsprogrammet Rapport, att det är nödvändigt att se detta filmklipp. Vi måste se terroristernas grymhet och kvinnornas lidande för att förstå vad som hotar oss.

Erna Solberg vädjade i veckan om att människor skulle sluta dela och se på det fasansfulla filmklippet. Solberg menar att den som delar filmen på knivmordet i själva verket spelar terroristerna i händerna: terroristerna vill att filmen sprids så mycket som möjligt för att uppväcka ångest och fruktan. Solberg har säkert rätt i det. Syftet med att filma det brutala mordet och sedan göra det tillgängligt för hela världen att se är sannolikt att skrämma de människor som betraktas som otrogna, det vill säga vi, västerländska icke-muslimer som, enligt islamisterna, lever syndiga liv. Vi ska inte känna oss trygga. Vi ska veta att döden kan drabba oss när som helst, när vi är ute och handlar, roar oss på en nattklubb, äter på restaurang, väntar på tåget eller befinner oss på fotvandring ute i naturen.

Så långt har Solberg rätt, och ändå har hon fel. Den rädsla och oro som uppstår när vi ser bilder på offer från terrordåd eller hör Louisas ångestfyllda skrik när kniven närmar sig hennes hals är inte illusorisk utan högst konkret. Vi ska vara rädda. Vi är nämligen inte trygga. Ju förr vi inser det, desto bättre. I mötet med terroristernas kallblodighet upplever vi inte bara ångest och rädsla, utan också ilska och avsky. Den ilskan och avskyn är nödvändig för att komma tillrätta med terrorismen som i allt högre grad hotar oss, vårt sätt att leva och våra samhällen. Jag önskar att Erna Solberg – och alla andra politiker i Europa – tog terrorismen på allvar, såg det som det hot det är, istället för att uppmana oss att blunda. Det är ju faktiskt det hon gör: Hon ber oss att inte se, så att vi inte blir rädda.

SVT Rapport tar det hela ett steg längre. De nöjer sig inte med att vädja, nej, de ringer in en expert, den före detta överåklagaren Sven-Erik Alhem, som läxar upp de tv-tittare som sett och sänt vidare filmen på knivmordet i Marocko. Det kan, i enlighet med lagen om olaga integritetsintrång, vara olagligt att dela terroristernas film och leda till flera år i fängelse berättar Alhem. Rapports vinkel på terrordådet i Marocko är alltså inte att terrordådet är ett problem – nej, det riktiga problemet enligt Rapport, är att människor sprider ett filmklipp på mordet. Strategin är välbekant: Alltför ofta hamnar det svenska offentliga samtalet i metadiskussioner snarare än i ett problematiserande av den konkreta händelsen. Det är ett sätt att förflytta fokus från de verkliga problemen som är synnerligen lätt att genomskåda.

Hur ska vi förhålla till bilder på döda, skändade och lemlästade kroppar? Till filmer som visar autentiska mord, ofattbar grymhet och stort lidande? Den amerikanska författaren Susan Sontag, menar i boken Att betrakta andras lidande att foton på offer för krig, svält och katastrofer riskerar att göra oss avtrubbade. Jag är av uppfattningen att det är precis tvärtom. När vi ser den andres lidande väcks vår sorg, vår vrede och vår vilja till förändring. Just så tycks svensk media ha resonerat i anslutning till publiceringen av bilden på den treåriga Alan Kurdi, pojken som drunknade på Medelhavet och sköljdes upp på en turkisk strand. Jag kan inte minnas att varken SVT eller någon av alla de tidningar som publicerade den hjärtskärande bilden på den lille döde pojken oroade sig nämnvärt över att hans integritet kränktes.

Bilden på den döde pojken påverkade tveklöst debatten om osäkra flyktvägar över Medelhavet och väckte många människors engagemang. På samma sätt kan filmen på mordet av en ung kvinna, vars enda brott var att hon var blond och västerländsk, påverka diskussionen om islamistiskt terror. Är filmen integritetskränkande? Ja, tveklöst – men mordet är naturligtvis värre. Hade min dotter eller min väninna fått halsen avskuren av islamister hade jag velat att hela världen såg exakt vilken grymhet som drabbat henne och stämde in i mitt fördömande av handlingen och min avsky mot dem som kallblodigt dödat henne. Ondskan försvinner inte för att vi blundar. Den finns där, och vi måste börja bekämpa den.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

12 kommentarer till “Vi måste se ondskan för att kunna förstå”

  • Själv törs jag inte leta efter eller se hemska saker som jag har läst att detta är. Missförstå mig inte, om jag måste skydda försvarslösa människor agerar jag med instinkt.

    Tack Ann

    Vänliga hälsningar
    Mikael Almgren

  • Mkt bra läsning, det som pratas mkt om på nätet nu är att alla muslimer inte är terrorister, men kan 3 personer göra nåt sånt här, tänk vad 3000 kan göra här ( säkerligen stort mörkertal) Varför chansa..
    Nä vi är skyldiga våra barn att fixa det här med hutlösa invandringen..

  • Jag förstår Ann Heberleins poäng, men jag tror inte att man alltid måste se vidrigheter utan förbehåll. Har man empati så går det att tänka sig in i vidrigheter och förstå dem. Att se människor utföra vidriga handlingar mot andra människor kan vara för starkt, sådana här saker måste var och en ta in i sin egen takt. Det finns säkert människor som klarar av att se riktigt vidriga saker, men för egen del så avstår jag helst från det. Att se saker rakt på som man kanske inte riktigt klarar av kan bara få en att stänga av i stället och man kan bli ovillig att ta in hemska saker överhuvudtaget därför att man inte vill återupprepa den hemska upplevelsen man hade. Jag har haft ett enormt intresse för nazityskland och läst mycket om det och sett mycket bilder från koncentrationsläger. Men jag börjar alltid med att läsa om saker och ting och väntar med bilderna tills jag känner mig tillräckligt mogen. Och jag skulle aldrig i livet vilja se filmen med halshuggningen. Att ta in att det faktiskt hänt är tillräckligt just nu.

    • Titta på hemskheter eller inte? Dela filmklippet eller inte? Det får var och en i enskilda fall avgöra. Men rapportering eller berättelse om händelse måste vara sann.

    • Leif Andersson, för att koppla artikeln till dina studier om nazityskland. Är det också din mening att förminskandet av nazismen ledde till deras framgång? Om så många som möjligt hade sett vad nazisterna gjorde, hade varit en annorlunda historia då? Idag finns ett informationsflödet från hela världen som är så stort att det blir vår sak att själva välja verklighet, vi kan inte som i 30-talets Tyskland säga ”…jag visste inte…?

    • Leif Andersson kan kommentera din fråga om han så vill Borje Ekstrand, men min egen fråga till dig är om det är först efter att ha sett filmen du reagerar?

  • Ann, tack för att du skriver om verkligheten!

    Vi ska vara rädda. De personer och organisationer som inte accepterar vår västerländska livsstil och är beredda att döda oss, ska vi skydda oss mot.

  • @Borje Ekstrand: Jag har sett dylika videor tidigare och blotta tanken på att behöva se något ens liknande gör mig kallsvettig och illamående. Varför skulle jag frivilligt utsätta mig för att se det enbart för att motsatsen skulle anses av dig och många fler som att ”blunda för verkligheten”? Du låter lite som om du var med vid inspelningen och vill dela din skapelse för att sprida sanningens ord, per se. Kanske ska du fundera lite på ditt ordval och dina argument.
    Till er andra, ni låter som att ni vill starta heliga krig. Jag förstår vad ni vill ha sagt, men fundera på vad som kan göras som löser det långsiktigt och utan att själva sjunka lika lågt.

  • Det är så uppenbart att msm sålt sin själ till Globalisterna, den nya tidens kommunister, så det känns väl hemvant för dem.
    Uppenbarligen vill msm i allmänhet, och Public Service i synnerhet, se oss som slavar under oligarker som vi vare sig kan till- eller avsätta. Det är väl det närmsta de kan komma när nu 68-orna misslyckades, även om en del av dem fortfarande kämpar på.

  • Vill minnas att SVT inte var lika känsliga när de visade filmklipp på den döda pojke som spolats iland i början av den påbörjade flyktingvågen. Hade man inte vetat bättre hade man ju trott att de tycker olika från fall till fall….

  • Typiskt svenskt att diskutera lagföring av de som delat denna film. Det kanske anses rasistiskt att visa jihadister som dom är?

Kommentera