Göteborgs-Posten återgav igår ett TT-telegram om det stora bortfallet av sökande med utländsk bakgrund vid antagningsproven till Polishögskolan. 23 procent av de sökande som tas in för de slutgiltiga proven har just en sådan bakgrund, det vill säga att de antingen är födda utomlands eller också har två utlandsfödda föräldrar. Men när den inledande gallringen väl har gjorts, så har denna grupp krympt ihop så pass att de bara utgör nio procent. Vad är det som händer, egentligen?

De tester som presumtiva aspiranter måste genomgå beskrivs i korthet på den statliga Rekryteringsmyndighetens hemsida. Det handlar om medicinsk och psykologisk prövning, ett teoretiskt test, samt en hel rad fysiska prov, vad gäller styrka, uthållighet, simkunnighet, bland annat.

Enligt TT-reportern Emil Paulsson Rönnbäck så handlar det här om att personer med utländsk bakgrund spricker i vad han kallar momentet ”problemlösnings- och personlighetstest”.

Något sådant finns förvisso inte vid antagningen, utan vad Rönnbäck troligen avser är det ”teoretiska testet” – tidigare kallat ”begåvningstestet” (ett numera alltför brutalt och stigmatiserande epitet för dagens polisaspiranter) – och den så kallade ”psykologiska prövningen”, vilket består i en skriftlig enkät och ett samtal med en psykolog.

Polismyndigheten har för närvarande ambitionen att ”spegla” dagens svenska samhälle via sin rekrytering och har av någon anledning tolkat detta som att ”30 procent av de som antas till polisutbildningen skall ha utländsk bakgrund”, så en utlänningskvot på blott nio procent ligger långt under sagda målsättning.

Men här sitter myndigheten i en rävsax. Man vill inte ge avkall på antagningskraven eller ge personer med en viss bakgrund något slags gräddfil in till utbildningen, eftersom detta både skulle kunna vara ett brott mot svensk lag och ett hot mot ordningsmaktens effektivitet på sikt. Man har efter visst motstånd förvisso fått igenom regeln att kvinnliga aspiranter bara behöver klara nivå 3 på en nio-gradig skala på en ISOKAI-maskin, under det att deras manliga kollegor måste klara nivå 6 vid styrkeprovet. Men hade man inte bortsett från rättviseprincipen i just detta fall, så hade vi knappast fått se en enda kvinnlig polisman i yttre tjänst överhuvudtaget, vilket enligt höga vederbörande hade inneburit en katastrof.

En del kommentarer kring utslagningsprocenten har spridits på sociala medier. Det handlar inte så mycket om faktaunderbyggda analyser, utan mer om något slags tyckande. Den ena linjen handlar om att ”Polisen” i sig själv är så ”rasistisk” att den ”ser till” att personer med utländsk bakgrund misslyckas; den andra handlar om att kraven på färdighet i det svenska språket är för högt ställda.

Den första invändningen kan vi nog bortse helt ifrån. Den svenska Polismyndigheten är allt annat än rasistisk, snarare tvärt om. Den skulle älska att se sina led fyllas av färgsprakande konstaplar från jordens alla hörn – särskilt om dessa också skulle kunna behärska de språk som en mycket stor del av det brottsliga klientelet i vårt land själva talar, det vill säga arabiska, dari eller somaliska. Den andra invändningen kan det dock finnas fog för, eftersom det i testerna finns ett moment av verbal färdighet i det svenska språket.

För att svara på frågan om varför personer med utländsk bakgrund spricker vid antagningarna kan det därför vara på sin plats att titta på vilka prov det handlar om.

Det första prov som personer med utländsk bakgrund misslyckas i är alltså det gamla ”begåvningstestet”. Det är ett så kallat UNIQ-test (ej att förväxla med ett IQ-test) och mäter tre parametrar hos den sökande, nämligen verbal, spatial och logisk förmåga. Resultatet mäts inte mot någon neutral referensgrupp, utan mot ett genomsnittligt värde hos de polismän som redan befinner sig i kåren.

I UNIQ-testet har naturligtvis en person som inte talar svenska hemmavid, eller bristfälliga färdigheter genom social miljö, umgänge, etc. en nackdel, men den verbala förmågan utgör bara en del av testet. De två andra momenten är helt icke verbala och handlar om saker som att återskapa tredimensionella figurer ur ett tvådimensionellt underlag, eller att avsluta talserier på ett logiskt vis (exempel: ”Vilket tal bör logiskt följa på serien 2, 4, 8 och 16?”, osv.). Det vill säga att tänka logiskt, samt att kunna göra detta under tidspress, vilket också en viktig komponent i sammanhanget. Det är i sammanvägningen av dessa tre moment som en större del av personer med utländsk bakgrund kuggas än vad som är fallet bland äktsvenskarna.

UNIQ-testet är något av det första en presumtiv aspirant får ge sig i kast med under sin prövningsdag, och spricker han eller hon där, så är det bara att packa ihop sina saker och bege sig hem. De lyckliga som klarat av detta får nu gå vidare och göra en ”psykologisk prövning”. Det handlar här om den mycket spridda NEO PI-R-bedömningen. NEO PI-R bygger i sin tur på den psykologiska ”Femfaktorsmodellen” inom personlighetsteorin. Skälet till att denna metod blivit så vida spridd inom alla typer av rekryteringar handlar om att det är den enda teori för vilken man kan belägga ett visst empiriskt stöd för modellen, samt att den inte är beroende av en persons kulturella ursprung.

Vad som här mäts är de själsliga egenskaper som Polismyndigheten framför allt eftersöker hos sina framtida medarbetare, nämligen personlig mognad, lyhördhet, flexibilitet, ansvarsfullhet, tålamod, pliktkänsla, noggrannhet, mod, initiativförmåga, kommunikativ förmåga, etc. Även här spricker personer med utländsk bakgrund i högre grad än vad infödda svenskar gör.

Man kan förstå att Polismyndigheten inte vill släppa på kraven vad gäller just de här typerna av krav – det vore ju ett organisatoriskt självmål att exempelvis premiera dumma och ansvarslösa personer vid rekryteringen. Det gör man inte ännu, i varje fall. Så hur skall man kunna öka antalet personer med utländsk bakgrund i den svenska polisen om det nu är det man vill? Ja, till att börja med kan man titta på vilka nationaliteter det är som misslyckas och vilka det är som klarar sig. En annan intressant uppgift handlar om i vilka skolor rekryterna har gått och vilken bakgrund de har. Där har vi början till ett svar.

Erik van der Heeg

9 kommentarer till “Gästskribent: Erik van der Heeg om rekryteringen till Polishögskolan”

  • Det som föreslås i sista meningarna är kontraproduktivt. Dom personer som misslyckas är dom man söker. Att rikta in sig på personer från andra länder och med andra utbildningar ger inte det resultatet man söker. Ska man lyckas hitta dessa personer med ”rätt” bakgrund får man nog ändra rekrytering från passiv till aktiv. Det vill säga söka upp dessa personer.

    Nationalitet, bakgrund och utbildning är inte rasism, möjligen diskriminering.

  • Varför är det så viktigt med att ha utländsk bakgrund vid anställning i Sverige? Borde inte kompetens gälla oavsett etnisk bakgrund? Svenskar är det minst rasistiska folket i jämförelse med de som invandrat från MENA-länder.

  • Jag jobbade ideellt på ett asylboende under en tid. Man försökte anställa personer med liknande bakgrund som asylanterna. Det visade sig vara en tveksam idé – den svenska personalen gjorde inte skillnad på de boende. Det gjorde den urländskfödda dito. Det borde kunna uppsta samma problem inom polisen.

  • Svenska armén har brist på soldater (och officerare?) – dessutom brist på etnisk diversifiering, detta faktum kan inte vara förenligt med PK logik, alltså bör diverse minoriter kunna kvoteras in – ett praktiskt problem torde bli övningar på skjutvallen dvs vilken officer vid sina sinnens fulla bruk vågar gå runt på skjutvallen och instruera en pluton soldater med ursprung i dysfunktionella länder att hantera en automatkarbin? Lokförare och piloter torde också bereda vissa svårigheter – riksdagen borde framhärda i att inte det gamla etniska har monopol på dessa yrken.

  • Spontant tänkte jag ungefär så som signaturen heraldikern skrev Erik van der Heeg, men mer på skoj och som en markering mot allt det där PK som ligger som en våt filt över samhällsdebatten.
    Men på allvar ifrågasätter jag detta med att ”spegla” dagens samhälle i rekrytering till vad det vara månde, då det hör ihop med tänkandet att det finns olika slags människor – inte bara på individnivå vilket är otvetydigt riktigt utan också via en eller annan påstådd grupptillhörighet.
    Kompetens, så långt det är möjligt att bedöma detta komplexa begrepp, ska vara det enda urvalskriteriet, inte etnicitet i sig.
    Det enda som hör ihop med icke-svensk bakgrund som det finns orsaker att väga in är det som också nämndes i artikeln, språkkunskaperna.
    Att kunna tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin är och förblir en tillgång både för den enskilde och för det samhälle alla tillhör, att bönder numera är agronomer och lärde män forskar i vithetsnormernas utmarker ändrar inte på detta.

  • Hej.

    Varför är etnicitet/ras och kön så prioriterat?

    Det finns mer än ett fall där psykiskt sjuka eller begåvningshandikappade behandlats illa av polis som inte förmått att korrekt förstå situationen. Även epileptiker och personer med Downs syndrom har råkat mycket illa ut, för att inte tala om autister/personer med Aspergers syndrom.

    Varför skall dessa vara diskriminerade från polisyrket? Kan kraven lämpas och jämkas för att kvinnor skall klara dem, borde det inte vara ett problem att anpassa krav och tjänstgöringsform eller -grad för personer med diverse funktionsvariationer.

    Jag har personligen arbetat med ungdomar och vuxna med Aspergers syndrom i över tjugo år, och kan lätt tänka mig att flera av dessa hade blivit synnerligen goda utredare och analytiker – de överträffar vida den neurotypa hjärnans förmåga till systematisering av information, är betydligt mer logiska än normala människor klarar av annat än i testsituationer och saknar helt fördomar enär de är bokstavligt talat totalt faktaorienterade.

    Om kvinnor, för att de är kvinnor; varför inte [grupp]?

    En tanke för svenska kvinnor: skulle du känna dig trygg med två arabiska muslimska polismän i svensk uniform, en deras patrullbil utan vittnen? Känn dig själv, som grekerna sade.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Måste nog säga att våra myndigheter lägger mycket kraft på att dela in sin personal i etniska grupper (även den blivande eller tilltänkta). De har stenkoll på procenten och mammors och pappors härkomst.
    Hur rasistiskt är inte detta??

  • Även om det fortfarande inte är PK, så är forskningen avseende IQ massiv och tydlig;

    Västeuropéer och vita nordamerikaner ca 100 i genomsnitt
    Nordostasiater ca 106, med en tyngdpunkt på logik och spatialt tänkare. Ca 40 % av googles ingenjörer är asiater!
    Ashkenazi-judisk bakgrund IQ 130 i snitt men då urstarka språkligt och ca 100 vad gäller STEM
    Norr om Sahara, mellanöstern mm 80-90 i snitt
    Syd Sahara ca 70 i snitt
    Aboriginer ca 60 i snitt

    Eftersom detta skall paras med låg utbildning och annat modersmål så inser var och en att det är svårt att bli polis.

    Vad gäller lägre fysiska krav för kvinnor inom polis och räddningstjänst; vem vill bli buren ur en brinnande bostad av en 60 kg kvinna? Hur lång tid tar det då???

    Som J Rust sa i SVT, om någon vill ha kunskap skall forskningen tillhandahålla denna.

    IQ är välforskat

Kommentera