Den 8 augusti hittades den rumänske medborgaren Gheorghe Hortolomei-Lupu (kallad ”Gica”) död i en park i Huskvarna. Den hemlöse mannen, bördig från Rumänien, befann sig sedan flera år tillbaka i den lilla småländska staden där han försörjde sig på att tigga. Han sov utomhus, ofta i just den park där han misshandlades till döds av en grupp tonåringar. Två av dem, en fjortonåring och en sextonåring, var drivande i misshandeln som ledde till Gicas död. De övriga var passiva åskådare.

I veckan föll domen. Fjortonåringen befinns skyldig till misshandel, men undgår med hänvisning till sin ålder straff. Sextonåringen frias från mord men döms för grov misshandel och ofredande. Påföljden blir fem månaders sluten ungdomsvård. Fem månader? Är det vad ett människoliv är värt?

Straff fyller flera funktioner – och en av straffets funktioner är att värdera den skada som blivit gjord. Den påföljd som utdöms bör alltså stå i proportion till skadan. Det är mycket svårt att acceptera att fem månaders sluten ungdomsvård är en rimlig värdering på den skada som åsamkats Gica. I en ålder av 45 år berövades han sitt liv. Den hänsynslöshet och grymhet som de båda tonåringarna uppvisade när de misshandlade honom bör betraktas med betydligt större allvar än rätten i Huskvarna gör. På en film som cirkulerat på nätet kan man se hur de två tonåringarna sparkar och slår en liggande man. De skriker glåpord och urinerar på honom. Sedan lämnar de honom åt sitt öde.

En annan av straffets funktioner är att moraliskt rehabilitera den dömde. Det innebär att den påföljd som utdöms för ett brott ska leda till självrannsakan, omvändelse och förbättring hos den skyldige. Hur väl tror ni fem månaders sluten ungdomsvård fungerar ur den här aspekten? Kommer den dömde sextonåringen, som med berått mod, sparkat och slagit en äldre, svag och sjuk man så illa att han avlider, förvandlas till en ny och bättre människa efter fem månaders samvaro med andra unga kriminella och några timmars samtal med en socialarbetare? Det bedömer jag som mindre troligt. Och hans medbrottsling, fjortonåringen som undkommer straff – hur ska han nå insikt som leder till förbättring?

Ytterligare en funktion hos straffet är den som kallas för den moralpedagogiska. Det innebär att straffet förmedlar ett budskap till alla andra, oss som finns runtomkring. Straffet berättar helt enkelt något om hur samhället betraktar det brott som har begåtts. Samhällets fördömande bidrar till att upprätthålla och skapa normer för vårt agerande, liksom att avskräcka andra från att begå liknande brott. Vad betyder fem månaders sluten ungdomsvård i det sammanhanget? Inte mycket. Samhället tycks inte betrakta Gicas död som något att hetsa upp sig nämnvärt över. Det löjligt låga straffet lär inte avskräcka någon från att sparka ihjäl ytterligare en försvarslös, svag, hemlös man.

Vi måste diskutera straffsatser. Vi måste också diskutera straffmyndighetsåldern. Jag är helt övertygad om att både sextonåringen och fjortonåringen förstod exakt vad de höll på med, nämligen att misshandla en människa till döds. För det bör de straffas på ett adekvat sätt.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

3 kommentarer till “Fallet Gica: Det måste kosta mer att döda en människa”

  • Tycka vad man vill om ”straffrabatt” för ungdomar men eftersom det inte är utrett att Gica dog av misshandeln blir det väldigt märkligt att skriva att straffet för att döda någon blev 5 mån sluten ungdomsvård. Pojken döms ju inte för att ha berövat Gica livet utan ”bara” för grov misshandel.

  • Det där med människors lika värde betyder i realiteten ingenting. När Olof Palme och Anna Lind mördades deklarerades landssorg, SVT och tidningarna körde på fullt varv. Hela rättsapparaten turbomatades för att finna och straffa mördarna. När Gica dog lyfte knappt någon på ögonbrynen. Rättsapparatens intresse för en rumänsk uteliggare var avmätt. Resultatet, 6 månader i sluten ungdomsvård, utrycker tydligt hur Sverige i realiteten bedömer värdet av en uteliggare och EU-migrant. Detta ingick inte i budskapet ”Alla är välkomna”.

  • Sen handlar det om hur dessa killar själv har växt upp, jag har hört att de har växt upp i misär som socialen struntade i. Det kanske är några socialsekreterares fel med att det gick som det gjorde,men den myndigheten får man ju inte kräva ansvar av.

Kommentera