I Norge är, som bekant, ”det svenska tillståndet” ett begrepp. Norrmännen menar att den stora invandringen av människor från länder med en kultur som på avgörande sätt skiljer sig från den svenska har fått destruktiva effekter för Sverige i form av ökad kriminalitet, ökad otrygghet, parallellsamhällen och växande utanförskap. Den svenska hållningen är naturligtvis att detta är nonsens. När dåvarande invandringsminister Sylvi Listhaug besökte Sverige 2017 och dristade sig till att kritisera svensk integrationspolitik – ”ett misslyckande” – och använda just begreppet ”det svenska tillståndet” blev hon hårt kritiserad av svensk media.

I går såg jag första delen av ”Uro”, en tv-serie från NRK som vill undersöka hur invandring påverkar ett land.

Frågan som driver programserien framåt är om invandring kan förstöra Norge (underförstått: på samma sätt som invandringen har förstört Sverige). En norsk journalist, Leo Ajkic,reser till Malmö för att undersöka detta svenska tillstånd. Hans rapportering är nedslående. Ajkic skildrar en stad där skottlossning, explosioner, narkotikahandel och våld tillhör vardagen. Unga män som valt en kriminell livsstil flinar glatt in i kameran. Socialarbetare tvår sina händer. Tino Sanandaji bidrar med statistik över hur skottlossningar och dödligt våld ökat det senaste decenniet.

Väl hemma i Norge intervjuar Leo Ajkic helt vanliga norrmän som sakligt och sansat luftar sin oro över hur invandring kan komma att påverka deras land – om den inte är kontrollerad och reglerad. Människor tillåts tala till punkt och NRK-journalisten lyssnar allvarligt. Han tar helt enkelt människors oro på allvar, utan att yla om rasism, främlingsfientlighet eller nationalism. Trots det känsliga ämnet är ”Uro” ett lågmält program och Ajkic bemöter alla han intervjuar – unga kriminella män i Rosengård liksom äldre norrmän i blåställ – med samma respekt. Överdrifter undviks, liksom skönmålning. Programmet är helt enkelt ett stycke god journalistik. Ett liknande program i SVT känns avlägset.

När eftertexterna rullar funderar jag över skillnaden mellan det NRKproducerade program jag nyss sett och de samhällsprogram SVT erbjuder. Den stora skillnaden är att Leo Ajkic, till skillnad från sina svenska kollegor på SVT, bemöter människor som om de är tänkande, myndiga varelser. Han lyssnar utan att döma. Tittaren slipper pekpinnar och moralisk fostran. Tittaren ges förtroendet att dra sina egna slutsatser. Inga experter kallas in för att berätta hur det egentligen är.

Till morgonkaffet läste jag som vanligt Sydsvenskan, morgontidningen i södra Skåne som bevakar Malmö. Efter den senaste tidens oroligheter, med flera skottlossningar centralt i Malmö och ett antal explosioner, har de dragit igång ännu en artikelserie om Malmö. Inte, som man skulle kunna tro, en serie artiklar om våldet och dess orsaker – nej, artikelserien är ännu en i raden av artikelserier som framhåller Malmö som en kreativ, ung, mångkulturell och fräck stad. ”Malmö har blivit Sveriges yngsta storstad”, jublar texten – utan att överhuvudtaget problematisera hur en stad påverkas negativt av en mycket ung befolkning. Istället får vi möta ett ungt lesbiskt par som älskar Malmö, en tjej som flyttat till Malmö för att plugga musik och ett syskonpar som driver en kvarterskrog.

Sydsvenskans artikelserie om ”unga Malmö” är inte falsk eller lögnaktig. Malmö är en ung stad, med många kreativa människor, ett brusande stadsliv, härliga krogar och ett blomstrande klubbliv. Det blir bara lätt parodiskt – för att inte säga tröttsamt – att det är den enda bild av staden som erbjuds. Kontrasten mellan det norska tv-program om Malmö jag såg igår och Sydsvenskans artiklar om samma stad är hisnande. Kanske, tänker jag, hade Sydsvenskan vunnit sina läsares respekt om de på allvar belyste stadens problem och mörkare sidor?

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

7 kommentarer till “Det svenska tillståndet – ett norskt perspektiv”

  • Hej.

    Invandring av araber, afrikanska negrer och afghaner är en katastrof, vilket alla så kallade rasister påpekade redan tidigt åttiotal. Så även öppnandet för invandring av zigenare, och ’tyck synd om’-politiken som ersatte assimileringen av zigenare.

    Invandring av indier, koreaner, singaporeser, judar oavsett nationalitet. bosnier, greker, italienare, spanjorer såväl som finnar, danskar och andra nordmän eller balter och slaver är så gott som enbart gynnsam.

    Det beror inte på rasism hos svenskar, utan på att araber, afrikanska negrer och afghaner är som de är sedda som grupper, och att samtliga, särskilt araber, praktiserat kusingifte som det normala i århundraden. Olika folkgrupper är helt enkelt olika bra, beroende på hur deras genetik och kultur samverkar i den miljö gruppen normalt lever i. Det gäller oavsett om vi talar om människor, eller om dronter, eller om moafågeln, eller om kaniner och agapaddor i Australien. Den som tror att det endast är miljö kan med fördel försöka träna en iller att vakta höns…

    NB: ovanstående är objektivt sant, men troligen straffbart enligt svensk lag, enär en majoritet svenskar och särskilt då politiker, kultur’arbetare’ och journalister tror att verkligheten låter sig lagstiftas.

    Alla svenskar som är över fyrtio år gamla har hunnit uppleva Sverige när det ännu var svenskt, och alla svenskar över denna ålder kan jämföra skillnaden mellan då och nu. Det kräver närmast socialdemokratiska eller Reinfeldtska nivåer av inbilskhet att förneka det faktum att invandringen varit en katastrof som nu hotar både landets och folket existens.

    Demografi är trots allt inte en fråga om åsikter, och kultur eller etnisk/kultursociologisk hemvist och tillhörighet är inget chict plagg som man kan ta av eller på, ej heller är det ett smörgåsbord: det är en full tolvrätters med aperitif och vickning där du måste ta del av allt, om du alls skall vara med.

    Malmö är Sveriges framtid, om vi inte väljer serbiska metoder för att skapa ett svenskt Sverige, och det har vi ju lärt oss är ondska, eller hur? Dock är det inte ondska när svarta sydafrikaner gör så mot den vita minoriteten, eller när palestinska bosättare respektive judiska dito gör så mot varandra, eller när icke vita ej svenska folk gör så mot svenskar.

    Frågan som hör till varje tanke och diskussion om invandring är: Är Sverige svenskarnas land? Det svar man väljer avgör allt annat.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Rikard. Även om jag håller med om en del av vad du skriver i sak, reagerar jag när du talar om ”negrer” och ”zigenare”. Det blockerar i onödan.

      Vänliga hälsningar /Michel

      • Nä!

        Vi har vårt språk och det skall vi behålla. Orden betyder endast vad de betyder och är neutrala.

        På 60-talet blev städerska lokalvårdare och en komiker frågade om det sedan skulle bytas till golvkosmetolog när det blev slitet.

        Ordet bög har återerövrats av bögarna och så kan man göra med andra ord också. Genom att låta neger anses vara negativt så förstärks bara ev. problem.

        Vad gäller zigenare kontra rom, har rom redan blivit negativt, efter alla rapporter i media om vad romer gjort.

        Zigenare har dock fortfarande kvar sin litet romantiska klang. Tillochmed kommunisten Malena tar ju det ordet i sin mun;
        https://www.youtube.com/watch?v=axwWaUTjSG4&frags=pl%2Cwn

        Så, vi gör ingen en tjänst att byta ord.

        F.Ö. undrar jag varför inte araberna bett att få ettnytt ord för sig?

  • Men jag uppskattar arr du skriver att invandringen förstört Sverige. På sätt och vis har det nästan blivit som en ockupation.

  • Sydsvenska Dagbladet Snällposten, numera sydsvenskan är den tidning som fanns i mitt hem och som jag själv prenumererade på i många år. För ett antal år sedan blev det dock stopp, efter 40 år. Gissa varför.

  • Kjempegreit tekts! Som 25% norskättad så håller med Ann.

    Räddhågsna svenskar hukar under
    damoklessvärdet utan att våga yttra ett litet pip då annars rasiststämpeln och brunsmetningen kommer snabbare än man hinner blinka från vänsterlakejer som t ex Anders Lindberg,Jonna Sima och Helle Klein.

    Sverige.Detta infantila land som inte vet sitt eget bästa .Utan messar på att man vill vara hela världens samvete och ta på sig godhetsrocken som den humanitära stormakten där Margot Wallström profiterar sig som nån sorts självutnämnd Nelson Mandela.

    Hur storhetsvansinnet rann till hos vissa som här nedan visar hur landet Sverige tror sig vara förmer än andra; Ingen konsekvensanalys,utan bara den rätta värdegrunden i moralpåpekande.

    ”Migrationsverkets före detta generaldirektör Anders Danielsson uttryckte under krisåret 2015 att: När jag träffar utländska kollegor säger de att Sverige är ett udda land i asylfrågor. Nej, säger jag då, det är ni som är udda! Ni alla.”

    I Norge skulle det blir ramaskri om politiker och journalister ”hånade” norska seder och bruk,på det sättet vi ser i Sverige med uttalande från t ex Reinfeldt och Mona Sahlin som förlöjligar det svenska. Typiskt svenskt beteende.

    Det typiskt svenska (garanterat enda landet i världen som gör så) sättet att förringa och nedvärdera egna kulturyttringar och traditioner och ivrigt framhärda att svenska traditioner kommer utifrån egentligen som t ex julgran,köttbullar (Åhléns..)
    blir tragikomiskt ner det på motsvarande vis hävdas med en imbecill envishet att invandrarna från mena-länder kommer bli svenskar och anpassa sig till vårt lands feminism,genus och pride så fort de kommer passerat gränsen.
    Att dessa invandrare har väsensskild annorlunda kultur och arv är inget som bekommer vänsterdoktrinens patrask.
    För dessa är det inte arv och miljö som spelar in,utan individen.
    Varför Japan är Japan och Somalia är Somalia är ingen diskussion att föra inom dessa kretsar.

Kommentera