Några dagar innan julafton, natten mot den 19 december, blev ett par i sjuttioårsåldern rånade i sitt hem i trakten av Brösarp. De bor i ett rött hus på den skånska landsbygden, på en sådan plats som man gärna kallar idyllisk, avsides beläget i ett naturskönt område. Strax efter midnatt krossade en person en ruta och klev, tillsammans med två kumpaner, rakt in i parets hem. Mannen och kvinnan hotades med kniv och bands med buntband. Hjälplösa bevittnade de hur tre okända personer sökte igenom deras hem i jakt på värdesaker.

Jag läste den kortfattade artikeln om rånet den 19 december och har tänkt på paret som rånades varje kväll sedan dess. Att bli hotad, bunden och rånad i sitt eget hem, de plats som ska vara tryggheten, ett skydd från världens buller, larm och obegripligheter, en fredad plats. Varje människa behöver en plats att kalla sin, en plats att vila på, en plats att höra till, en plats att vara ifred på. Vad händer med en människa som berövas känslan av att vara trygg, säker och fredad i sitt eget hem? Vad händer med oss när vi tvingas förstå att vi inte är trygga i vårt eget hem?

Gränsen mellan mig och världen utgöres blott av en glasruta, tänker jag innan jag somnar, och blott anständighet avhåller människor från att krossa rutan till mitt hem, kliva in och ta för sig av det de vill ha. Det är en mycket oroande tanke. Kan jag förlita mig på människors anständighet? På att människor respekterar den tunna gränsen av glas som en absolut gräns, en gräns mellan mitt hem och världen, gränsen mellan det som är mitt och det som är ditt?

Den mänskliga tillvaron är uppbyggd av kontrakt, sådana som är uttalade och sådana som är outtalade men underförstådda. Man kanske kan säga att dessa outtalade, underförstådda överenskommelser mellan människor är det som kallas civilisation. Ett civiliserat samhälle är ett ordnat samhälle, ett samhälle där medborgarna respekterar varandra och varandras egendom. Ett samhälle där den tunna gränsen mellan mitt hem och världen, mellan det som är mitt och det som är ditt, respekteras som absolut.

Civilisationen är naturligtvis bara en illusion. Den upprätthålls så länge som vi tror på den och underkastar oss de krav civilisationen ställer på oss. Vi respekterar ett nej från en annan människa, trots att vi är starkare. Vi håller upp dörren för den som kommer efter oss, trots att det inte är lagstadgat. Vi trycker oss inte mot främlingar på tåg, trots att vi skulle kunna göra det och komma undan. Vi väntar på grönt ljus, trots att ingen bil syns. Vi knipsar inte av rosor i parken för att sätta i en vas där hemma, trots att det vore enkelt. Vi stjäl inte ett får som betar i en obevakad hage, trots att ingenting hindrar oss. Vi hjälper henne som halkat upp på benen, trots att det vore enklare att bara gå förbi. Vi respekterar glasrutans tunna gräns som en absolut gräns, trots att det vore den enklaste sak i världen att slå sönder den.

Civilisationen håller barbariet stången. Det råa, primitiva, grymma, hjärtlösa barbariet som finns där, alldeles under den civiliserade ytan. Blott konventionen, anständigheten, förmår nedkämpa barbariet. Så länge som tillräckligt många människor tror på, och vördar, de kontrakt som utgör grunden för det vi kallar civilisation klarar vi oss undan barbariet.

Vad händer när vi slutar tro på att civilisationen kan rädda oss från barbariet? Vad händer när vi inser att den där tunna glasrutans skydd mot världens buller och larm inte är något annat än en överenskommelse möjlig att bryta?

Sådant funderar jag på strax innan jag somnar.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

7 kommentarer till “När barbariet tar över”

  • ”Det enda ursvenska är barbariet,all utveckling har kommit utifrån” mästrade en gång Fredrik Reinfeldt till det naiva svenska folket
    .
    Men om vi struntar i historien för med den som källa är det fler länder och folkslag som borde veta hut men sånt är förståss inget att notera för Reinfeldt utan tryck till mot svenskarna och svenskheten och slå blå dunster i ögonen på oss arma stackare som råkar vara svenskfödda att allt är bättre än Svenskt.
    På det homogena 60-talet var Sverige en idyll,inget ont kom utifrån.
    Idag är det annorlunda,ett annat land. Med den okontrollerade massinvandringen av främst män från dysfunktionella ociviliserade länder så har barbariet kommit hit, våldtäkter,upplopp,hedersförtryck,stenkastningar,bilbränder,företeelser helt främmande för 50 år sedan i svea rike.
    Hur många dödsskjutningar var det 1969 i kriminella utländska gäng runt om i Sverige?
    Finnar,ungrare och greker var rätt lugna i jämförelse med dagens ”nyanlända”
    2018 var det rekord,minst 44 st. Så barbariet kan komma från andra kulturer än Sverige,men sånt tycker nog inte Reinfeldt i sin egen trygghetsbubbla.

  • Allt detta har ju fungerat i vårt moderland i hundratals år. Men det blir annorlunda när andra kulturer får plötsligt och stort inträde i landet.

    När människor utan dessa moraliska spärrar och som kommer från samhällen där man lever utan den anständigheten, immigrerar i alltför stor och okontrollerad utsträckning!

    Man kan därför bara hoppas att detta inte någonsin får vara ett naturligt inslag i samhällsbildningen.

  • Det enda som kan avhålla en människa som är beredd att bryta sig in i en annans hus, dessutom när det är folk hemma är konsekvens. Risk att åka fast och kännbara straff alternativt vad som kan möta på andra sidan fönstret. Som utvecklingen ser ut nu så är det enda man kan hoppas på för att inte detta skall eskalera alternativ två.

    Något kontrakt handlar det inte om och har aldrig gjort för denna typ av folk.

  • Regeringar av både sossesnitt och så kallade borgare vill ju ha det så här. Import av barbarer. Varför frågar sig knappt var femte svensk? Härligt säger fyra av fem. Vad röstade detta äldre par på? Troligen de som vill ha mer av detta. Blev de glada? Troligen inte. Kommer de och deras vänner dra några slutsatser?

  • Hej.

    Hur vanligt var den sortens brott, annat än brottslingar emellan, före 1976 och genomförandet av massinvandringspolitiken, jämfört med idag?

    Det är i regel zigenare, negrer, araber och afghaner som begår dylika brott, En del av dem må vara födda på svensk mark, men är de svenskar för det? Om det är fattigdom som driver fram brott, varför är svenska funktionshindrade inte i topp i brottsstatistiken, eller svenska fattigpensionärer?

    Förbjudna frågor, med förbjudna svar, i Sverige.

    Sedan är det ju så, att skogen – den är väldigt djup. Flyger man över Sverige ser man ändlösa vidder av skogar och vildmark, har jag hört. Där finns således gott om plats för brottslingar att finna frid och ro. Döda begår inte brott.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd klärare

  • I somras hade jag en mail konversation med pressansvarig på polisen i Göteborg då de skulbeläggde folk som blev rånade på sina halskedjor. De gav råd att inte gå runt och exponera sig, att inte gå lätt klädd dvs t-shirt på sommaren och visa upp sina smycken. Polisen sa att tillfället gör tjuven. Jag frågade polisen då varför inte alla går och rycker guldkedjor från varandra hela tiden då om om det bara beror på ”tillfället”. Jag tycker att det var en hemsk syn som förmedlades i media. Jag tror mer att tjuven letar efter tillfällen att råna och sno än att vem som helst när som helst faller offer för tillfällen som beror på alla andra än sig själv och därför rånar man. Det var en historia som grep tag i mitt hjärta alldeles särskilt med en äldre kvinna som precis kommit hem från en begravning som blev rånad i sin port på sitt halsband. Jag tror knappast hon gick och exponerade sig och sitt guldhalsband precis efter en begravning. Polisen ändrade tillslut sitt kaxiga offrets fel retorik allt efter fler och fler blev rånade på sina halsband. Tillslut uppmanade de alla att sluta bära guld smycken. Jag såg aldrig några mediala uppmaningar om att tjuvarna, skulle sluta råna. Bara offrens som skulle anpassa sig. Horribelt

  • Civilisation räcker inte. Civilisation är bara tunn fernissa. För att den ska hålla behövs också Hobbes Leviathan, vilken vi har helt bortsett från i Sverige de senaste 40-50 åren, något vi betalar för idag. För att citera åtminstone Orwell och Kiplings idéer: ’we sleep safely in our beds because rough men stand ready at night to do harm to them that wish us ill’.
    Utan det klarar vi oss inte (vi i meningen vår civilisation och kultur.)
    Hursom, jag har gett upp. Sverige och väst har fallit, det har bara inte trängt in ännu.

Kommentera