Första gången jag stötte på Nietzsches resonemang om det han benämner ”den kristna slavmoralen” förstod jag inte vad han menade. Jag var sexton år och tämligen oanfrätt av livet, en skolkande gymnasist som hellre tillbringade dagarna på stadsbiblioteket i Malmö än i klassrummet på Heleneholmskolan. Vad kan vara fel med att vara snäll?

Nietzsche lägger ut texten om denna slavmoral i Om moralens härstamning och han definierar den som en moral med tydligt ursprung i en kristen etik, en moral som värdesätter lydnad, lojalitet och förlåtelse, en moral där begreppen ont och gott är centrala i bedömningen av människor och deras handlingar och där uppoffringar och altruism hyllas.

Idag förstår jag mer av Nietzsches kritik av en ”vänd-andra-kinden-till-moral”. Den kristna slavmoral som Nietzsche avfärdar genomsyrar vår kultur i mycket hög grad, och har, faktiskt, fått destruktiva konsekvenser. Det är mycket tydligt exempelvis i relation till den terror med islamistiska förtecken som numera betraktas som ett normalt inslag i människans tillvaro, något man får räkna med och som inte går att påverka. Ungefär som en orkan, översvämning eller jordbävning. Något vi möjligtvis kan rusta oss för att överleva, men inte hejda.

Istället för att fokusera på hur vi kan hindra återväxten av terrorister och förhindra fler dåd, lägger politiker och myndighetspersoner pannan i djupa veck och funderar över hur män som begått terrordåd ska återanpassa till samhället och få hjälp med att bearbeta sina traumatiska upplevelser (som de fått när de mördat och våldtagit oskyldiga). Fokus ligger på den andre, på den som vill oss illa, inte på oss själva. Bristen på överlevnadsinstinkt och självbevarelsedrift är frapperande.

Den kristna slavmoral som Nietzsche avfärdar framhåller altruism som ett ideal. Jag är lika skeptisk mot altruism som Nietzsche är – varför skulle det vara en god handling att offra sig själv om varje liv har lika stort värde? Altruism innebär, enkelt uttryckt, att man hjälper eller uppoffrar sig för människor man inte har släktband till, och att det inte finns någon förväntan om gentjänster eller gensvar, eller någon annan förväntan om egna fördelar (som exempelvis andras beundran eller beröm).

Paret Birgitta och Jan Tullberg diskuterar begreppet i sin bok Naturlig etik – en uppgörelse med altruismen. De menar att altruism aldrig varit, och inte är, någon framgångsrik överlevnadsstrategi. Tvärtom. Altruistiska individer har mycket små chanser att överleva eftersom de tenderar att bli utnyttjade. Den som ger och ger av sitt utan att förvänta sig något tillbaka kommer att gå under. Därför ser vi inga altruistiska individer i djurriket, skriver Birgitta Tullberg som är zoolog. Altruism leder, enligt Tullbergs, till dubbelmoral och ond, bråd död.

Deras resonemang är väl värt att fundera över i den situation Sverige befinner sig i idag, när mängder av människor sökt sig till vårt land och varje skattebetalare förväntas acceptera att människor som inte är medborgare och inte bidrar ska premieras före dem som faktiskt är medborgare och bidrar. Varför har asylsökande rätt till kraftigt subventionerad tandvård när fattigpensionärer inte har det? Varför går en nyanländ före i bostadskön när en nyskild tvåbarnspappa inte gör det? Hur kan det komma sig att vi förväntas offra våra egna behov till förmån för människor som inte tillhör vårt samhälle och som inte bidrar? Och vilka konsekvenser får denna självuppoffrande attityd? Jag fruktar att konsekvenserna blir mycket destruktiva.

Vad är då alternativet? Ett visst mått av egoism, i den meningen att man värnar sin egen existens är sund. Som grundläggande moralisk princip i ett samhälle fungerar dock egoism lika illa som altruism. Ingen människa är en ö. Vi behöver samarbeta för att överleva. Därför är reciprocitet att föredra, alltså samarbete. Alla människor i ett samhälle måste bidra efter sin förmåga. Ingen som är vuxen och fullt frisk kan luta sig tillbaka och förvänta sig att andra ska sörja för honom. Och den som tydligt tar avstånd från samhället – som en terrorist – ska inte förlåtas utan uteslutas.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

7 kommentarer till “Om att vända andra kinden till”

  • Igår såg jag ett avsnitt där Simon Reeve reser runt Medelhavet. Dels i Libyen och Tunisien. De verkade inte så trevligt. Men sen var han på Sicilien. Han gjorde ett besök i Palermo och träffade en man som drev nåt kommunalt boende för ”ensamkommande”. Simon påpekade att de ”ensamkommande” som han fick filma var de som inte tydligt var vuxna. Dessa kom från Nigeria och Gabon. Han som drev hemmet var tydlig med att ”barnen” var egoister som hade skickats ut av föräldrarna för att ta sig till Europa, få uppehållstillstånd och sedan kunna hämta familjen som anhöriga. Alltså det som vi kallar ankarbarn. Inget huttlande här inte. Även Simon som ju brukar vara lite blödig fattade att här kunde han inte snyfta.

    • Se även avsnittet där han besöker Cypern, Libanon och Israel. En turkcypriotisk kvinna beklagar sig över att det kommer fastlandsturkar till Cypern eftersom det blir svåra kulturkrockar! Men i Sverige räcker det med en tur med kollektivtrafiken så är saken klar. Finns mycket mer att kommentera från Libanon, Israel och Gaza, men se själv.

  • Redan i unga år pratade jag ibland med kompisar av båda könen om att ett parförhållande är som ett affärsavtal mellan två människor. Jag försökte på alla sätt jag kunde att förklara att jag inte syftade på skrivna kontrakt och bötesklausuler och leveranstider osv, utan på det du Ann Heberlein nämner i avslutningen, ömsesidighet.

    Men det gick inget vidare med förståelsen för detta, det där med att bara älska varandra var i vägen, så som det oftast är i början.

    Jag vet av egen erfarenhet vid numera dryga sjuttio och med ett intressant och ännu pågående liv som referens, att om det inte finns en av båda parter acceptabel och rimlig balans mellan att ge och ta så går det förr eller senare illa.

    Det vi ser i Sverige numera kan ses som en allt mer ansträngd relation mellan de som redan var här och de som kommit, och jag är rädd att det blir förr snarare än senare som relationen brister på allvar.

    Och vem ska då flytta ut…?

  • Hej.

    Tage Danielsson, som idag räknats som högerextremist för sina åsikter om personlig frihet och frivillig solidaritet, höll en gång ett anförande om egoism och altruism, och hur där för en humanist inte saknas dilemman mellan dessa två begreppet.

    En enkel lösning på det hela, är vilka som räknas till den gemenskap som omfattas av de värderingar man efterlever och upprätthåller, och vilka som skall räknas som utanför gemenskapen och därför utan vart skydd och varje rätt som sagda gemenskap medför.

    Så var där engång också, från liksom schimpansen gör idag, till flockar och stammar och ätter och folk, hela vägen via hävdvunnen sed till Torgny Lagman och tinget, ända till dagens skrivna lagar.

    Familj, fränder, folk, fosterland: på det byggs framgång. Väl var främling skall värderas lika som ditt eget blod, är ock du en främling såväl inför andra som inför dig själv: är alla lika värda, är du inte mer värd än andra.

    Vägen framåt för Sverige är antingen total degeneration längs den rådande kurvan, eller dess tangent – eller sådana lösningar och gärningar som våra av sig själva utsedda ledare klassat som straffbara att ens nämna vid namn.

    Men valet är envars.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • En tolkning av Jesus bud att ”att vända andra kinden till” av Gandi: En gång men inte två säger han.. Värt att påpeka är att Gandi var emot våld, men visade att det fanns andra sätt att sätta gränser när människor blir kränkta.

    • Det UlfH skrev gav mig en tanke om det där bibliska, att syftet inte är att få en smäll också på andra kinden utan att få den andre att besinna sig med hjälp av en tillmötesgående attityd.

      Jag ser dock inga tecken på att detta fungerar i Sverige, trots allt ”tillmötesgående” på så många olika sätt och som bland andra Ann Heberlein skrivit mycket insiktsfulla artiklar om.

  • ”Det är skam att sitta, som vi ha gjort,
    och tempel åt andra välva,
    men kasta stenar på egen port
    och tala ont om oss själva.”

Kommentera