Beskedet att Staffanstorps kommun överväger att inte längre servera fläskfritt alternativ i kommunernas skolmatsalar slog ner som en bomb i veckan. Nej, jag skojar inte – denna lilla förändring av skolmatsedeln i en liten skånsk kommun har genererat ett större antal nyhetsartiklar, i både lokal och rikspress, några indignerade ledartexter samt starka reaktioner från politiskt håll. Självaste inrikesminister, Morgan Johansson, twittrar om skolmaten i Staffanstorp: ”Staffanstorp styrs numera av M och SD. Ska det här tolkas som att man nu vill signalera att judar och muslimer inte längre är välkomna till kommunen?”.

I Kvällsposten rasar Csaba Bene Perlenberg på tidningens ledarplats om ”Staffanstorps sviniga kulturkrig”. Perlenberg menar att Staffanstorps kommun använder barn som brickor i ett ”påhittat kulturkrig” och att budskapet som sänds ut är att barn som inte äter fläskkött av kulturreligiösa skäl ”inte är lika viktiga att respektera som andra.”

Varför väcker ett beslut i en kommun på den skånska slätten så stor uppmärksamhet att ledarskribenter kokar över av ilska och självaste inrikesministern ser sig föranledd att kommentera? Jag tror att det finns flera svar på den frågan. Det uppenbara svaret är naturligtvis att alarmister, som Csaba Bene Perlenberg och Morgan Johansson, försöker plocka billiga politiska poänger genom att insinuera rasism och diskriminering.

Både Johansson och Perlenberg är sannolikt tillräckligt intelligenta för att förstå att avskaffandet av fläskfria alternativ de en till två dagar i veckan lunch med innehåll av griskött serveras i Staffanstorps skolmatsalar inte är ett uttryck för varken rasism, förföljelse eller diskriminering. Barnen blir inte utan mat. De slängs inte ut ur matsalen. De erbjuds ett fullgott alternativ i form av vegetarisk kost, som ju definitivt är ”fläskfri” kost. De behandlas helt enkelt bara som alla andra.

Ett annat svar är att det kulturkrig som Perlenberg påstår är påhittat inte alls är påhittat utan högst påtagligt. ”Krig” är naturligtvis ett drastiskt begrepp – låt oss istället säga att det pågår en kamp i Sverige om vilka värderingar som ska råda i vårt samhälle och vara överordnade när politiska beslut fattas. En viktig kamp att föra är den om sekulariseringen. Sverige beskrivs som ett av världens mest sekulariserade länder, och vi bör förbli ett sekulariserat land. I ett sekulariserat land tillmäts religiösa argument ingen vikt. Religionsfriheten värnas naturligtvis i ett sekulariserat land, vilken innebär att alla är fria att tro på vad och vem de vill. Dock kan den religiöse inte trumfa igenom diverse krav på särbehandling med hänvisning till sin högst privata och självvalda tro.

Alla får således tro på vad de vill i Staffanstorps kommun – men ingen kan kräva speciella förmåner eller trumfa igenom särkrav med hänvisning till sin religiösa tro. Den kamp om vilka värderingar som ska råda och vilken kultur som ska prägla Sverige handlar inte nödvändigtvis om religion. Det handlar minst lika mycket om minoriteter versus majoriteten. I åratal har majoriteten levt under minoriteternas förtryck. Majoriteten förväntas ständigt ta några steg tillbaka av hänsyn till diverse minoritetsgruppers allt högljuddare krav, på specialkost, specialbehandling, särskilda pronomina och så vidare. Någonstans tar tålamodet slut.

I ett öppet och tolerant samhälle – som det svenska – tillmäts varje individs egna och fria val vikt och respekteras. Du får tro på vad du vill, älska vem du vill, välja vilket kön du definierar dig som utan att föraktas, hånas och förföljas. Civiliserade människor respekterar nämligen den andres val, även om man tycker att det är obegripliga eller rent av dumma val.

Det tredje svaret på frågan varför ett beslut om en kommunal angelägenhet i ett litet samhälle i södra Sverige väcker så många reaktioner hänger ihop med detta, med upplevelsen av minoriteternas makt över majoritetsbefolkningen. I Sverige har vi fått vänja oss vid att politiker går mer eller mindre orimliga krav från minoritetsgrupper till mötes, vi har sett åtskilliga exempel på hur diverse föreningar och organisationer som företräder minoritetsgruppers intressen tillåtits dominera debatten, ord och uttryck har bannlysts från offentligheten, vi förväntas alla som den naturligaste saken i världen kröka rygg och anpassa oss efter olika religiösa, etniska och sexuella minoriteters krav.

Plötsligt gör någon motstånd och vägrar gå ett av dessa minoritetskrav till mötes. Som en ren självklarhet säger Staffanstorps kommun att det ju faktiskt finns ett fullgott, fläskfritt alternativ att tillgå för den som av någon anledning inte vill eller kan äta griskött och att det inte finns några som helst rimliga skäl att tillhandahålla ytterligare ett fläskfritt alternativ. Någon säger äntligen att kejsaren är naken – och det sakliga påståendet orsakar en tsunami av reaktioner, de allra flesta positiva. Diskussionen lär fortsätta, och i diskussionen som ytterst handlar om vilket land vi vill att Sverige ska vara, behöver vi kloka och orädda ledare som inte ber om ursäkt för sina värderingar och sina uppfattningar.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

5 kommentarer till “Kulturkrig i Staffanstorp?”

  • Det hela är en kamp mellan religiös fascism och sekulär demokrati. Säg som det är. Det är inte överord. Religiös fascism eller sekulär demokrati. Punkt.

  • Morgan Johansson kommer som det ser ut nu att fortsätta fyra år till som justitieminister. Likheten mellan honom och nån figur i den nazistiska regimen i Tyskland på trettiotalet är slående. Både kroppsligt och vad han tar sig för. Den mannen är skadlig för svenskarna.

    • Hela regeringen, oavsett hur den kommer att se ut, är skadlig för Sverige, då vi har hamnat i nån sorts globalistisk, pro-muslimsk Förintelseromantik, då Sverige som folk, nation och geografiskt begrepp är på väg att suddas ut. Jag tror faktiskt att den sorts massinvandring vi sett betraktas som ett krigsbrott i FN-stadgarna om de mänskliga rättigheterna..

  • Beslutet att inte servera alternativ till griskött i Staffanstorp är inte unikt. Jag jobbar som köksmästare i Borås stad, i våra styrdokument fastställda av kommunstyrelsen står det att vi inte behöver erbjuda alternativ de dagar vi serverar fläskkött, vilket resulterar i att våra muslimska kunder / barn får ta del av dagens vegetariska rätt som serveras varje dag i alla skolor i Borås stad.

  • Hej Ann!

    Det blir lite komiskt med Morgans och andra sossars uttalande om Staffanstorp. När deras egna partikamrater, som styr i många svenska kommuner, har infört/haft denna regel sedan länge. Dålig koll på verkligheten kan man säga. I det vackra Oxelösund, där sossar och vänsterpartister har styrt i decennier , gäller dessa regler. Jag citerar från kommunens hemsida.

    ” I Oxelösunds kommun erbjuds specialkost till barn och elever som av medicinska skäl (till exempel allergi eller intolerans) behöver en anpassad kost. Till målgrupper som av andra än medicinska skäl (till exempel etiska eller religiösa) inte kan äta av ordinarie mat erbjuder vi fullgoda vegetariska alternativ. Specialkost gäller inte för barn som undviker viss mat för att man inte tycker om maträtter eller livsmedel.”

    En mycket bra regel som man har i det sosse-styrda Oxelösund. Fungerar säkert mycket väl även i Staffanstorp.

Kommentera