I takt med att högen av högerskor växer utanför Centerpartiets högkvarter i Stockholm sjunker förtroendet för Sveriges medmänskligaste partiledare. Anni Lööf, det småländska yrvädret, är nu framme vid sanningens ögonblick. I våras publicerades hennes memoarer, betitlad just ”Sanningens ögonblick”. I boken tecknas en bild av Annie Lööf som en rättrådig riddare för medmänsklighet och godhet. Hennes kamp är inte utan motstånd och hinder. Som sig bör i varje saga stöter hjälten på patrull, missförstås och motarbetas. Det var tufft i början. Den unga Annies ledarskap ifrågasattes och 2013 var förtroendet för henne i botten. Ingen annan Centerpartiledare hade någonsin haft så dåliga siffror som Annie (kanske tangerar hon sitt personsämsta just nu?).

Som i varje saga övervinner naturligtvis hjälten alla hinder och problem – och 2015 var Annie den mest populära partiledaren av alla. Det hårda arbetet hade dock ett pris. Annie gick nästan in i väggen och blev nästan utbränd, men bara nästan eftersom Annie är förnuftig. Hon överkom också denna kris, och precis som i alla sagor lärde hon sig något viktigt av krisen, nämligen att rensa i kalendern ibland och lära sig att prioritera.

Annie Lööf har helt enkelt skrivet en hagiografi över sig själv. Det är ett tämligen originellt grepp. De flesta helgon avvaktar att bli helgonförklarade och överlåter åt andra att skriva hyllningstexter. Kanske är det ovanliga tilltaget helt enkelt ett uttryck för det Annie Lööf beskriver i sitt hemmasnickrade begrepp ”taförsigsamhet”? Man får helt enkelt se om sitt eget hus, skriva sin egen berättelse och skapa sig en persona. Ta för sig, helt enkelt.
Annie Lööfs Centerparti är ett parti för drömmare, för människor som ogillar obekväma beslut, skyr fakta och dåliga nyheter. I Annie Lööfs Sverige finns nästan inga problem alls, jo kanske lite med otäck extremism. Det gillar hon inte. I kapitlet med titeln ”Värderingskampen” gör Annie Lööf klart för läsaren att hon är mot extremism, som nazism och islamism och kommunism. Starkt emot. Annars är hon nog för det mesta. Det är ju så mycket roligare att säga ja! Ungefär så Pollyannakäck är hon sida upp och sida ner.

Nu prövas både drömmarna, den orealistiska bilden av verkligheten och Annie Lööf. Sanningens ögonblick är här på riktigt – och det ser inte bra ut för varken partiet eller Annie Lööf. Konstruktionen av Lööf som någon sorts dygdig idealmänniska krackelerar mitt framför ögonen på oss. En dygdig människa sviker inte löften. En dygdig människa är lojal. En god människa ägnar sig inte åt ren mobbing. Kravet på att utestänga än det ena, än det andra partiet från förhandlingar och inflytande är direkt odemokratiskt. Till Aftonbladet säger Lööf att hon är förvånad” över att Vänsterpartiet är provocerade över kravet på att de inte ska få något som helst inflytande över politiken under mandatperioden. Det uttalandet säger allt man behöver veta om Lööfs verklighetsfrämmande attityd till sin omvärld.

Om Annie Lööfs liv verkligen var en saga är sensmoralen att den som gapar över mycket ofta mister hela stycket. Vi får väl se om det blir en ”Sanningens ögonblick, del två”.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

8 kommentarer till “Sanningens ögonblick för Sveriges medmänskligaste politiker”

  • Bra skrivet! Tack.
    Helgonet Annie strider mot SD och V, drakarna i sagolandet. Och lite annat också. Glorian är dock sned. Kanske för att hon står bara på en sko, den vänstra och den högra är i grytan.

  • Lysande teckning av svensk politiks värsta Pollyanna-figur (hittills är det kanske bäst att tillägga). Det ska bli intressant att se hur hon och mesen Jan Björklund börjar slingra sig när de inser att de gått in Löfvens fälla. Anar att jag kommer att bli både förbannad och road. Din beskrivning av det ”småländska yrvädret” är underbar. Hoppas bara att det inte slutar med ett riktigt oväder.

  • Ibland undrar jag om inte Annie Lööf i själva verket är mer av en staffagefigur i den centerpartistiska tablån. Eller, ja, galjonsfigur snarare, någon som utsetts att fungera som välfernissad front i det välregisserade reklambyråprojekt som poserar som politiskt parti.

    I själva verket kan man misstänka att det framför allt är chefsekonom och chefsideolog Martin Ådahl, den numera avpolletterade kommunikationschefen Ola Spännar, Fredrick Federley och eventuellt några andra i kretsen kring tankesmedjan Fores som utgör den allra innersta gruppen av intrigmakare.

    Sure, Lööf är säkerligen inte någon lealös marionett som enbart är bra på att plattånga håret – i så fall hade partiet inte utsett henne, en så uppenbart språklös person, en så medioker kommunikativ träningsprodukt. En naturbegåvning i klass med EBT hade gjort ett mycket bättre jobb.

    Nu lär man dock aldrig få läsa det där undersökande reportaget om centerpartiets inre liv och vilka som är deras motsvarighet till de fyras gäng i SD. För journalistskrået kommer aldrig att ifrågasätta det färdigpaketerade, Instagram-vänliga Annie Lööf-narrativet.

  • Man kan väl säga att Annie är en politiker som är anpassad till svenska förhållanden, precis som politiker i DDR var anpassade till DDR. I Sverige idag så är Annies nuvarande persona optimal.
    Precis som när Reinfeldt gjorde sig till den person som Sveriges extremt obildade, lågutbildade och homogena vänstervridna journalistkår inom SVT/SR & Co. ville ha, och blev helt berusad av hyllningarna.

  • Hönsgården

    Tuppen i hönsgården har gett upp, kammen hänger slapp och lealös, blicken är skumögd och ofokuserad. Viriliteten är dessutom som bortblåst, om den ens funnits där från början. Hönsen däremot, de kacklar och går på. Ljudnivån är hög och stressen så fysiskt påtaglig och vibrerande att man nästan kan ta på den. Hönsen sprätter det ena påståendet efter det andra för lyhörda och nyfikna mediahens. Storhönan Stefannie skrockar och sprättar allra värst och vill förstås ta över ledarskapet i hönsgården nu när tuppen befinner sig på dekis och är färdig för slakt. Vänsterhönan Jonnas kycklingar är arga och besvikna, så arga att de sprätter som de aldrig gjort förr. Och detta för att de inte tillåts vara med och sprätta som de alltid gjort tillsammans med storhönan Stefannie. Det envisa och entoniga pipandet och det makalöst vildsinta sprättandet från Jonnas kycklingar börjar gå storhönan Stefannie på nerverna. Något måste göras och det snabbt som attan. Nå storhönan Stefannie finner som alltid på råd och bjuder generöst in Jonna och hennes kycklingar till hönsrådet, där de får en framträdande plats. Där tillåts de sprätta hur mycket skit som helst på den röda hönan Anniesprätt och hennes kompis Jannie Sprättlund, som egentligen inte är en höna utan en hybrid som kallas hen. Storhönan Stefannie är dock nöjd och Jonna och Jonnas kycklingar är om möjligt ännu nöjdare. Och vem vet, kanske går de lyckligt runt och sprätter i hönsgården än i dag…

  • Det finns många problem med Annie och hennes parti , men det absolut största är att hon och hennes parti inte är demokrater.
    Att efter ett val rösta Nej till den som man i valrörelsen har sagt sig vilja ha som statsminister är INTE demokratiskt.
    Det är faktiskt lika odemokratiskt som att efter ett val rösta Ja till den som man i valrörelsen har sagt sig vilja avsätta som statsminister.
    Och Annie har gjort båda delarna.
    Annie har ljugit hela svenska folket rakt upp i ansiktet under hela valrörelsen och sedan gjort precis tvärtemot vad hon berättade för väljarna att hon skulle göra.
    C är ett populistiskt och odemokratiskt parti .

  • Den falskaste personen som gått i ett par skor, ingen ljuger lika obehindrat sedan Goebbels dagar, kanske Bagdad Bob, i övrigt helt ohotad i sin falskhet, står inte upp för nått och vänder kappan efter sin makthunger, får hon nått att säga till om är sverige på väg mot total katastrof snabbare än vad någon anar.

Kommentera