Självrespekt, skriver John Rawls i A Theory of Justice, är det dyraste en människa kan äga. Självrespekt är något annat än självförtroende, eftersom självrespekten har en moralisk dimension. En människa med självrespekt har förväntningar på sig själv och sina handlingar. Hon har en moralisk uppfattning om vilken sorts människa hon vill vara, baserat på principer och normer hon gjort till sina och som hon tror på – och hon idkar inte kohandel med sin övertygelse. Den som äger självrespekt låter sig inte köras över. Hon hävdar sina rättigheter. Hon reagerar med bitterhet och vrede när hennes rättigheter inte uppfylls, när hon blir illa behandlad. Hon är arg, och hennes vrede ger henne kraft att agera.

Självförtroende är en helt annan sak. Den som har gott självförtroende ger sig i kast med projekt i övertygelsen att hon klarar allt – inte alltid utifrån övertygelsen att det hon gör är rätt, och mer sällan grundat i någon annan princip än i idén att hon, med sin överlägsna charm, kommer att vinna. När hon inte får som hon vill blir hon först förvånad, sedan kränkt och i slutändan förkrossad. Hon misslyckades – och hennes tilltro till sin egen förmåga har fått sig en rejäl knäck. Misslyckande förlamar henne och låser fast henne i offerskap.

Den som vägleds av självrespekt agerar utifrån moraliska principer och med rimliga förväntningar. Den som fattar beslut baserat på sitt självförtroende riskerar att överskatta sin förmåga. Den självrespekterande individen agerar utifrån förnuftiga överväganden. Den som agerar med utgångspunkt i sitt självförtroende låter känslorna vägleda henne.

De senaste dagarnas politiska turbulens ger oss utsökta exempel på båda. Jonas Sjöstedt (V), är ett utmärkt exempel på en person med självrespekt. Rakryggat hävdar han sin och sitt partis rättigheter att delta i överläggningar angående den regeringsbildning han förväntas stödja. Han är ingen dörrmatta, och den vrede och bitterhet han uppvisar är både rimlig och rättfärdig. Bitterhet uppstår som en reaktion på en orättfärdig handling, då en individ har fått sina rimliga och rättmätiga förhoppningar grusade. Ebba Busch Thor (KD), reagerar lika stoiskt, men tydligt, som Sjöstedt. Hon har blivit sviken av människor hon litar på och gör det enda rimliga: bryter.

Bland skaran som agerar utifrån självförtroende snarare än självrespekt finner vi Annie Lööf (C) och Stefan Löfven (S). De har båda handlat som om de har nästan övermänskliga krafter att tämja andra och få dem dit de vill – inte utifrån någon moralisk övertygelse, nej, blott och bart utifrån idén om vad de har rätt till. Medan Sjöstedt och Busch Thor förmår universalisera sina bevekelsegrunder, motiv och reaktioner – skulle Lööf och Löfven gått med på att uteslutas och svikas – grundar Lööf och Löfven sina ställningstagande blott och bart i det de, utifrån sin tämligen uppblåsta övertygelse om sin egen förträfflighet, anser sig ha rätt till.

Man kan beundra det självförtroende och den oförvägenhet som både Löfven och Lööf uppvisar i rika mått. Få människor skulle iskallt räkna med att ha så stor förmåga att dupera och manipulera sin omgivning som dessa. Man kan också förskräckas. Bristen på förmåga att sätta sig in i den andres situation – vi brukar kalla det empati – är skrämmande, liksom bristen på respekt för den andre rättigheter. Lööf tror dåraktigt att resten av Alliansen ska svälja hennes och Björklunds svek. Hon är förvånad över Sjöstedts ilska. Hon utgår ifrån att hon kommer undan med vad som helst, och att både hennes Allianskollegor och hennes väljare ska glömma och förlåta. Hennes enorma självförtroende – det där hon i sin bok om sig själv kallar ”taförsigsamhet” har lett henne på villovägar.

Jag tror att hon kommer att få ett brutalt uppvaknande. Den bitterhet jag ser skölja över Sverige lär inte dämpas i första taget. Bitterheten är sund. Den visar att vi inte går med på vad som helst. Den visar att vi äger självrespekt – och den självrespekten ska vi ta vara på.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

7 kommentarer till “Sjävrespekt och självförtroende: en studie i partiledarnas psykopatologi”

  • Mycket bra skrivet och sammanfattat, Ann. Kan bara instämma.

    Det som oroar, är ju att så många centerpartister verkar vara på samma nivå, som sin egen partiledare. Mantrat ”taförsigsamhet” verkar ha satt sig i alldeles för många av dem. Så att man nästan kan likna det vid en sektrörelse och inte en demokratisk folkrörelse, som centern var en gång i tiden. En folkrörelse ska baseras på respekt för demokratin och andra medborgares rätt till yttrande- och åsiktsfrihet.

    Uppblåst självförtroende och enfaldig politisk retorik av det slag Annie Lööf levererar ut till det svenska samhället, tillsammans med sina medlemmar och väljare, är inget att bygga ett framtida samhälle på. Demokrati och politik ska inte utesluta medborgare, utan inkludera dem. Vi alla bygger vårt svenska samhälle gemensamt och då får man förhålla sig till det. Respekt och självrespekt vill vi nu ser mer av från många politiker och även en hel del media. Verkligheten är faktiskt större än många tror. Den finns inte bara runt den egna lilla skyddade sfären.

  • Instämmer i det du beskriver. Jonas var strålande, nästan självlysande, när han vredgat uttryckte vad som var rätt och rimligt. Det var ett ärligt och uppriktigt framträdande av Jonas Sjöstedt.

    Han och hans parti har blivit sviket genom överenskommelsen S gjort med C och L. I överenskommelsen sägs klart och tydligt att V ska inte ha något som helst inflytande under mandatperioden.

    Tala om högmod, från främst C, men även L, som agerar som stödparti för C.

    Det som ger mig huvudbry är att Annie uttrycker att hon inte förstår att Jonas blev arg. Är hon dum, som hennes kommentar pekar på, eller spelar hon spelet hela vägen?

    Annies beteende brukar man som förälder kunna se hos sin 6-åring. Som 6-åring kan och vet jag allt. Dumma vuxna som inte förstår. Vårt vuxenansvar kräver att vi med fasthet och tålamod lotsar 6-åringen till att bli mer bekant med verkligheten och förstå att önskan är inte detsamma som krav.

    Att se en vuxen person agera som en 6-åring väcker frågor kring personens mognad. Är en sådan person lämplig att leda andra, att vara ett föredöme? Jag tror inte det.

    Jag tror precis som du Ann, att Annie Lööf har stort självförtroende, man kan också säga hybris. Däremot visar Annie mycket stor brist på moralisk kompetens.

    Det om något borde göra oss alla skrämda och fundera över om det är sådana personer vi vill ska få vårt förtroende att leda Sverige..

  • Tack för lektionen! Har aldrig tänkt i dessa banor förut, men det är ju uppenbart att Sjöstedts, Busch-Thors och Åkessons ilska över att behandlas som kufar, trots att de besitter avsevärt förtroende bland folket, har med självrespekt att göra, medan Lööf agerar med ett uppblåst självförtroende utan människokännedom. Varför inte travestera de amerikanska diplomater som karakteriserade Carl Bildt som en ”liten hund med stor hunds attityd” och likna Lööf vid en liten valp med en stor hunds attityd och röstresurser.

  • Respekt får man då man förtjänar den. Människor som Lööw saknar självinsikt, gnothi seauton sa de gamla grekerna.
    Hon kan gå in i ett rum utan att känna av hur man fnissar åt henne. Självbilden är för stor.
    Boken hon skrev var väl inte hon utan en som jobbar på kansliet? Att ta åt sig äran från andras arbete ingår i självbilden.
    När MP isarna åker privatjet och säger att vi är så viktiga. Att kalla sina väljare för vanliga människor. De är alltså ovanliga?
    Kufar skriver Ludde, kuffar stämmer kanske bättre in?
    Dessa människor kan inte ta åt sig av erfarenheter och kunskap för de är redan störst bäst och vackrast som vi sa förr.
    Det de tillför är att det är lätt att driva med dem, skicka högerskor. Såg en rolig med ett Finduspaket där det var en köttsko och Annie på påsen.
    Hedlund var en slingerbult men Lööw slår honom med hästlängder!
    För mig är det väldigt ohederliga människor. Gör en bilreklam, skulle du köpa en beg bil av den här kvinnan?
    Jag rekommenderar Ringaren av Hasse Alfredsson, pastor Jansson,livet är som en påse.
    Jag är uppfostrad med Hasse o Tage, Monty Python med flera. Att se på dessa människor får mig att småle, jag har hört den förut. Fast de är so teflon, de hör inte ens då någon skrattar då de kliver in i rummet.

  • Hur kan någon som har så lite att säga få så mycket uppmärksamhet som Lööf?
    Hon är en bluff,en mytoman,en narcissist uti fingerspetsarna

    Överdriven självhävdelse,överskattad självbild,ett stort behov av att befinna sig i centrum,
    brist på empati,överdriven självkänsla.
    AL har ett extremt behov av att stå i centrum kryddat med helt orealistiska krav på hur andra ska agera efter hennes spelregler och inte komma med invändningar.

    Jag läste nyligen en självbiografi om Thomas Salme (en bluffpilots bekännelser)
    TS var under 13 år pilot utan att ha en riktig flyglicens. TS ljög om allt och fick hålla på så länge därför att ingen ifrågasatte honom då han var så övertygande mytoman (och grymt duktig på att flyga, trots allt)
    Jag ser många likheter i Thomas Salme och Annie Lööf därför tar jag upp det.Jag till och med tänkte på Annie Lööf som en kvinnlig TS.
    (bortsett från Salmes sexism,homobofi och kvinnosyn)

    Annies bok borde heta ”en bluffmakares sista kapitel”

    Om nu V kommer släppa fram Löfven som statsminister efter att fått gehör för sina krav om inflytande så ska det bli väldigt intressant se Annie Lööf dagtinga med sitt samvete om att hålla V utanför till varje pris, precis som med hon vill med sd.
    Det kan bli sista kapitlet med Lööf om hon gör ett snedsteg till.

  • Det sägs om en del höga chefer i näringslivet att de erövrat sin post för att de är strukturerade psykopater. I politiken verkar strukturen fattas. Jag ser den i alla fall inte.

  • Sitter och läser denna artikel ännu en gång. Samtidigt surrar SVT med direktsändningen med Sjöstedt i bakgrunden.

    Artikeln var helt rätt, och Sjöstedt en skicklig schackspelare, naturligtvis inte utan andras insats inom partiet.
    Har aldrig röstat Rött, men är lite imponerad, både av V Och Anne Heberleins artikel och spelet fortsätter

Kommentera