När jag läser Federico Morenos reportage om konsekvenserna av den så kallade gymnasielagen som gav ensamkommande utan asylskäl rätt att stanna i Sverige för att studera på gymnasiet tänker jag på min dotters kanin. När min dotter var sex år drömde hon om en kanin. Hennes högsta önskan var att ha en egen, ullig och gullig kanin. Hon pratade om kaniner varenda dag, morgon, middag och kväll. Till slut föll jag till föga och hon fick en liten kanin. I nästan två veckor älskade hon kaninen. Hon lekte med den lilla söta kaninungen, klappade den och serverade den små äppelbitar och morötter. Sedan tappade hon intresset och jag var den enda som kom ihåg det lilla livet. Jag gav kaninen mat och vatten och höll rent i buren, men jag hade inte tid att leka och gulla med det stackars djuret.

Hösten 2017 talade alla om de ensamkommande unga. Politiker, aktivister, journalister. Alla svärmade runt dem och tävlade om att visa sin välvilja. Ingenting var viktigare än att ge dessa unga män möjlighet att stanna i Sverige. Kändisar skrev upprop, miljöpartister och centerpartister höll tårdrypande anförande i afghanernas sak och självaste statsministern poserade på bild med ensamkommande. Efter hundratals upprop, manifestationer och demonstrationer baxades en bristfällig lagstiftning igenom. Trots svidande kritik från Lagrådet som menade att ”gränsen för hur en lag kan utformas hade passerats” antog lagstiftningen.

Jag var en av dem som ihärdigast kritiserade lagen. I korthet menar jag att vi för det första måste värna asylrätten och att vi för det andra måste behandla alla som söker uppehållstillstånd lika. Om en person inte uppfyller kriterierna för att betraktas som flykting och för att få asyl, enligt FN:s flyktingkonvention och enligt svensk lagstiftning ska han eller hon inte beviljas asyl. Vidare måste vi göra rättvisa och likvärdiga bedömningar – och att ge en utvald grupp specialbehandling är varken rättvist eller rimligt. Det finns mängder av människor i världen som lever under sämre villkor än vad vi gör i Sverige. Att de önskar ett bättre liv med bättre förutsättningar gör dem dock inte till flyktingar. Alla kan helt enkelt inte komma till Sverige.

Ett halvår efter att gymnasielagen antogs ser vi resultatet. Hittills har runt 5200 ensamkommande fått möjlighet att stanna i enlighet med gymnasielagen. Deras rätt att stanna är dock beroende av deras studieresultat. Drygt ett år efter att uppehållstillstånd i enlighet med gymnasielagen beviljats kontrollerar Migrationsverket studieresultat och närvaro. Det ser mörkt ut för majoriteten av dem. Enligt en rapport från ESO är det bara 20-20 procent av de ensamkommande som får godkänt resultat i svenska, matematik och engelska. Efter att ha misslyckats med sina gymnasiestudier kommer således närmare 80 procent att skickas hem.

Det är kanske lika bra det. Deras tillvaro i Sverige har inte blivit vad de trodde. Eftersom gymnasielagen inte medger varken ekonomiskt stöd eller bostad har många av dem hamnat i ett vakuum. Flera av dem är hemlösa. Rapporterna om drogmissbruk, sexhandel, kriminalitet och svartarbete bland de ensamkommande duggar tätt. Den framtid de drömde om i Sverige finns inte. De är lika bortglömda som min dotters kanin.

Gymnasielagen borde aldrig antagits. Riksdagen borde ha lyssnat på lagrådet som varnade för lagens konsekvenser. Istället lyssnade man på högljudda aktivister. Riksdagens rättesnöre i beslutsfattande kan inte var ”godhet” och ”medmänsklighet” utan ”rättvisa” och ”rättssäkerhet”. Gymnasielagen är ett utslag av en banal godhet – en oreflekterad vilja att göra gott utan att tänka på konsekvenserna – och resultatet är inget annat än en humanitär katastrof som har försatt tusentals unga människor i en ohållbar situation. De borde inte vara här. De hade haft det bättre i sitt hemland, med släkt omkring sig och i ett sammanhang de förstår och behärskar.

Vågar man hoppas att vår lagstiftande församling drar några slutsatser av detta haveri? En god idé är att lyssna på Lagrådets invändningar. En annan uppmaning är att göra en rejäl konsekvensanalys innan ett beslut fattas. Ett tredje råd är att tänka på sin egen godhet mindre och mer på konsekvenserna för dem som är subjekt för lagstiftningen.

Den nygamla regeringen Löfven lovar att öka möjligheterna för anhöriginvandring och familjeåterförening. Jag fruktar att konsekvenserna blir förödande, både för dem som tar emot anhöriga, för dem som kommer hit och för samhället. Vem ska försörja dessa anhöriga? Var ska de bo? Vad ska de göra? Hur ska de integreras? Det finns ingen plan – precis som det inte fanns någon plan för dem som fick stanna i enlighet med gymnasielagen. Resultatet förskräcker: Ett mänskligt lidande skapat av hycklande och poserande politiker.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

8 kommentarer till “Gymnasieafghanerna och den banala godheten”

  • Klimatet är den nya kaninen. Det vände i somras och jag bannar mig själv för att jag inte skärmdumpade var jag såg det först men medierna var snabba att haka på för att flytta fokus från invandring, skjutningar mm som litet föraktfullt kallas för ”plånboksfrågor” på sajten Mänsklig Säkerhet: https://manskligsakerhet.se/2018/06/15/dags-att-pa-allvar-bekampa-klimathoten-och-halla-demokratin-levande/
    I augusti inledde TV4 en klimatvecka och i september basunerade Expressen ut att klimatet nu var väjarnas viktigaste fråga. https://www.expressen.se/nyheter/val-2018/miljo/klimatet-upp-i-topp-som-valjarnas-viktigaste-fraga/

    Man flyttade pricken, sade Bill. Flytta fokus var det, sade Bull.

  • – Vi gör det för att de medmänskliga konsekvenserna kommer att bli alldeles för stora om vi stoppar det här förslaget. De unga asylsökande som hamnat i kläm genom hastigt förhastade tillfälliga lagstiftningar, långa handläggningstider ska inte straffas för att regeringen byggt upp ett oöverskådligt regelverk, sade Annie Lööf under presskonferensen.

    Jag och flera med mig som på nära håll såg vilka effekter denna gymnasielag skulle få, varnade men utan resultat. Nu ser vi resultatet så här långt. Den lilla kaninen fick mat och husrum, något som många av de ensamkommande unga männen nu saknar.

    Jag hävdar att Annie Lööf, Jan Björklund och de partier de lierat sig med är skadliga för det demokratiska samhället. De leder medborgarna i famnen på det parti de brännmärker.

    Jag har inget försvar för SD:s politik, eller vet ens vad de egentligen vill, men att inte tala med, inte låtsas att de finns är enligt min mening, ren mobbning.

    Jag tror inte detta hopkok av partier till regering håller till nästa val.

    Att Annie Lööf och Jan Björklund inte begriper att de betraktas som svikare av väljarna och sina tidigare allianskollegor är antingen ren dumhet eller dålig teater.

    • Jag tycker du skall läsa SDs och andra partiers program.

      SD sammanfattat vill ha Sverige som P-A Hansson, Erlander, Carlsson och Persson. I stort sett. Det är alltså ett traditionellt socialdemokratiskt parti som värnar det egna landet.

      Alltså är de ganska bra, men som akademiker och relativt välbärgad är det ändå inte mitt idealparti.

  • När jag läser om dessa unga män som har afganskt medborgarskap men vuxit upp i Iran undrar jag om det handlar om att undkomma värnplikten. Det kan naturligtvis inte sägas högt eftersom det skuile skapa en debatt om lika värde eftersom Sverige vidtar åtgärder mot svenska unga män som inte inställer sig när de blir kallade.

    Om det är så är det en repris på Sveriges mottagande av amerikanska desertörer under Vietnamkriget.

  • Ur led är tiden. Allt är helt uppåt väggarna.

    Mest i Sverige där självgodheten lyser igenom av makthavare och politikermassan. Vi är så goda och medmänskliga,hela världens humanitära stormakt skrockar tant Margot och c:o.
    Borgerliga partiledare som var edsvurna i kampen mot socialismen går nu i ledband med kommunister, svårt sjuka barn som måste ha dygnet runt tillsyn får indragen ersättning från försäkringskassan
    för det är viktigare ta hand om unga kriminella afghanska män utan asylskäl,
    och överallt tronar 15 åriga Greta Thunberg som mamma Malena Ernman inkvoterat som nån sorts Moder Teresa för planetens överlevnad och msm media hakade på,
    kanske ska Greta snart bli nominerad till Nobels fredspris? och på vägen dit får hon sitta hos Skavlan och bli hyllad av Martin Luther Kings vän ,den amerikanske medborgarrättskämpen och presidentkandidaten Jesse Jackson som var tacksam över att han fick sitta brevid en mästare som som Jackson kallade Greta för.
    När klasskamraterna har friluftsdag i Nackareservatet så träffar Greta påven i Vatikanstaten och diskuterar ekologisk omvändelse.Helt i sin ordning.
    I de blindas rike är den enögde kung.

  • Inte sjutton kommer dessa att skickas hem om de misslyckas med sina studier. Hur skulle det gå till? Så de afghanska männen kommer vi ha kvar. Några kommer begå hemska brott, andra kommer att sälja knark. Varför inte se till att Annie och hennes kompisar får några stycken hemma hos sig?

  • En skillnad mellan din dotters kanin och de afganska pojkarna är att kaninaveln och därmed denna kanins existens helt beror av den rationella vuxenvärldens konsumtionsvilja. Om vuxenvärlden kan lära sig att förutse barnets framtida likgiltighet för kaninen och tar det rimliga beslutet att inte köpa kaniner till sina små barn, kommer färre kaniner att produceras och färre kaniner får lida. Men vad den svenska regeringen bestämmer sig för att göra gällande de afganska pojkarna kommer inte att påverka hur många afganska pojkar som de novo hamnar i misär utanför Sverige (mestadels hazarer, varav många levt större delen av sina liv som flyktingar i Iran, efter vad det verkar). De som lyckats ta sig hit kanske får lida här – men vem lider inte? eller hur Ann, du som vet hur det är att inte vilja leva? Dessa pojkar saknar ekonomiska resurser. De som hamnat i Iran lever som andra klassens medborgare utan till exempel rätt att fritt välja arbete. Många saknar familj och övrigt socialt skyddsnät. Deras förutsättningar att få sina allra mest grundläggande behov (näring, sömn, medicinsk hjälp vid sjukdom, skydd mot våld etc.) uppfyllda är mångfalt större under varje enskild timme framlevd i Sverige än utan skyddsnät på gatan i Kabul.

    Nå, antag att kanin och afgansk pojke kan likställas. Vad har du, som har makten över detta liv, bestämt dig för att göra med kaninen? Det kanske är lika bra att öppna dörren och säga schas. Den lever ju ändå ett miserabelt liv.

Kommentera