Den 15 januari deltog jag i Navid Modiris samtalsföreställning ”Hur kan vi?” på Moriskan i Malmö. Salongen var fullsatt och samtalen på scenen tog avstamp i ett existentiellt samtal om meningen med livet, avhandlade ämnen som religion, integration, högervänsterpolitik, mod och landade i en diskussion om yttrandefrihet. Bland gästerna på scen fanns Henrik Jönsson, Gudrun Schyman, Hanif Bali, Arg Blatte Talar, Malcolm Kyeyune, Mustafa Panshiri, Ilan Sadé och Jens Ganman. En föredömlig mångfaldsmix av åsikter, ålder, religiös tillhörighet och etniskt ursprung, således. Långt bättre än public services krystade inkluderande produktioner – och det helt utan ansträngning. Ingen var bjuden i egenskap av att vara kurd, kvinna eller ”rasifierad”, utan i kraft av att vara en tänkande och debatterande individ med något att tillföra samtalet.

När man läser eller lyssnar på några av de recensioner som denna föreställning förärats blir man därför lite förvånad. Nöjesguidens skribent Django Lorentzen beskriver mångordigt kvällen som kaotisk och konstig, befolkad av ”högernarrar” och ”kontroversiella personer” med ”tvivelaktiga” åsikter.

Tankesmedjan i P3, enligt uppgift ett satiriskt humorprogram, sparar inte på krutet. På några få minuter hinner de anklaga ett antal av de medverkande för bruna åsikter, narkotikamissbruk samt återfall i alkoholism. Inslaget avslutas med ett konstaterande att Navid Modiris uttalade försök att rasera åsiktskorridoren bara resulterat i att han byggt en ny korridor vars väggar han ”målat bruna”.

Reaktionerna är lika tröttsamma som förutsägbara. Jag vill påstå att de uppbragda reaktionerna visar att Navid Modiris projekt behövs. I en samtid som plågas av polarisering och separatism behöver vi skapa sammanhang för samtal över diverse inbillade och reella barriärer. Vi lever i det här landet, i den här världen, tillsammans. Vi måste försöka komma överens och vi måste i alla fall stå ut med varandra. Därför måste vi lyssna på varandra också när vi gör olika tolkningar, har olika åsikter och olika erfarenheter.

Jag är långt ifrån överens med alla dem som deltog i Navid Modiris samtalssalong på Moriskan. Gudrun Schymans och min världsbild, liksom våra idéer kring hur ett samhälle ska organiseras på bästa sätt skiljer sig, milt sagt, åt. Jag är heller inte särskilt imponerad av den Arge Blattens debattstil och tillhör inte den skaran som tycker att det är höjden av finess att tala om ändtarmar som en synonym för den svenska politiken. Det spelar ingen roll. Jag kan förekomma i samma sammanhang, på samma scen, till och med i samma soffa som en person vars åsikter och världsbild jag inte delar. Jag legitimerar inte den andres åsikt genom min blotta närvaro. Jag smittas inte heller av den andres hävdanden eller ideologi. Är man tillräckligt stark i sina egna värderingar och övertygelser behöver man inte vara rädd för att möta människor med andra åsikter.

Samtalet i Malmö var det första i en rad planerade samtal. Under våren kommer ”Hur kan vi?” att dyka upp i både Göteborg i Stockholm. Fram tills dess kan ni kolla på sändningen från Malmö och bilda dig en egen åsikt.

 

Lita inte på Nöjesguiden eller P3 (eller på mig). Lita på dig själv och ditt eget omdöme. Låt mig avslutningsvis påminna om Kurt Baiers begrepp ”the moral point of view”, vilket innebär att moralregler är avsedda för alla, inte bara för den grupp jag själv tillhör. Rättigheter kan inte bara gälla vissa: I en demokrati måste samma rättigheter (liksom skyldigheter) gälla för alla. Yttrandefriheten är ett utmärkt exempel på en rättighet som måste gälla alla om den ska vara möjlig att betrakta som giltig. Det ligger i sakens natur att en yttrandefrihet som bara gäller vissa, angående bestämda företeelser och fenomen, inte är mycket till yttrandefrihet.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

En kommentar till ””Hur kan vi?” – mångfald på Moriskan”

  • Kan bara instämma i det du skriver Ann. Navid Modiri hade gjort ett jättejobb för att få detta tillstånd. Har sett alla debatter på Youtube och det är riktigt bra och intressant. Navid ska ha beröm för sitt arrangemang och upplägg, samt alla som deltog i dessa. ”Arga Blatten” kan bättre än det han framförde. Själv gillade jag bäst, ”Hur Kan Vi Prata om Yttrandefrihet?” med Henrik Jönsson, Jens Ganman och Ilan Sadé. Mycket viktigt blev sagt där, på den korta stunden. Gillade även dina argument i frågan om hur religion ska tillämpas i Sverige. Delar de fullt ut, som trogen ateist.

Kommentera