Igår var det Förintelsens minnesdag, och media fylldes av till intet förpliktande epistlar som fördömde nazismen och Förintelsen och som manade oss att ”aldrig glömma”. Politiker uppmärksammade årsdagen på Twitter och Facebook – bland annat utrikesminister Margot Wallström, som för några år sedan uppmärksammades av Simon Wiesenthalinstitutets lista över antisemitiska incidenter. Institutet betraktar en del av hennes uttalanden som antisemitiska. 2016 återfanns hennes namn på plats nummer åtta på institutets lista över årets mest antisemitiska och antiisraeliska incidenter för sitt uttalande om palestinska terrorister, vilka hon tycks ömma för. Wallströms engagemang i kampen mot antisemitism känns därmed inte helt trovärdig. Hennes klumpiga uttalanden är sannolikt ett utslag av bristande kunskap. Man borde kunna förvänta sig mer av en utrikesminister.

Sydsvenskan publicerade, med anledning av Förintelsens minnesdag, en text av Svante Weyler som är ordförande för Svenska kommittén mot antisemitism. I en lång och välskriven text berättar Weyler om ett besök i koncentrationslägret Buchenwald som gjort starkt intryck på honom. Han manar oss att aldrig glömma, och uppmärksammar läsaren på en undersökning från EU som visar att 81 procent av de tillfrågade svenskarna anser att antisemitismen ökat. Märkligt nog resonerar han inte kring varför antisemitismen ökat så dramatiskt i just Sverige på bara några år.

Antisemitismen har verkligen växt fort i vårt land. När den judiska intresseorganisationen Anti-Defamation League gjorde en sammanställning över antisemitism i världen 2014 låg Sverige på plats tre i kategorin ”länder med minst förekomst av antisemitism”. Bara Laos och Filippinerna var tryggare för judar än Sverige. Mest antisemitism återfanns i länder som Irak, Algeriet, Jordanien och Marocko.

Det var då det. Enligt en EU-rapport från hösten 2018 tillhör Sverige de länder i EU där judar utsätts för mest trakasserier. Bara Tyskland, Belgien, Nederländerna, Polen och Spanien är sämre än vi. Ungern, som svensk media ständigt utmålar som präglat av antisemitism, kommer långt efter Sverige. ”Jag tror att många judar i Sverige är rädda”, säger Isak Reichel, generalsekreterare i den judiska församlingen i Stockholm till BBC. ”De flesta judar i Sverige visar inte offentligt att de är judar. De bär inte kippa och om de har ett halsband med Davidsstjärna gömmer de det. Judiska barn berättar inte i skolan att de är judar”.

Det är en bedrövlig utveckling. På bara några år har Sverige transformerats från att ha varit ett av världens minst antisemitiska länder till att ligga på topplistan över Europas mest antisemitiska länder. En av förklaringarna till detta är sannolikt att Sverige haft en stor invandring från några av de länder som enligt tidigare rapporter uppvisar hög förekomst av antisemitism, som Irak. Människor tar med sig sina föreställningar och fördomar när de flyr.

Antisemitismens idéhistoriska rötter är djupa. Redan under antiken frodades fördomar och myter om judar – som att de mördade icke-judar för att komma åt deras blod. Kristendomen spann vidare på det antisemitiska temat genom att anklaga det judiska folket för att ha mördat Jesus och därmed gjort sig skyldigt till Gudsmord. Det ovedersägliga förhållandet att både Jesus och hans lärjungar själva var judar har inte hindrat den kristna traditionen från att i vissa sammanhang odla judehat och antisemitiska föreställningar. Martin Luther, en central gestalt i min egen protestantiska tradition, hyste minst sagt tvivelaktiga åsikter om judar. I boken Om judarna och deras lögner beskriver Luther judarna som giriga förtryckare. Han beskyller dem för att stjäla kristna barn och förfäktar åsikten att varenda jude borde drivas ut ur Tyskland.

Utan tvekan utgör kristna föreställningar – inte minst Luthers – en avgörande bakgrund till den nazistiska ideologin som kostade sex miljoner judiska män, kvinnor och barn livet. När kristendomens judehat korsbefruktades med socialdarwinistiska föreställningar om raser och olika rasers värde – där den ariska rasen betraktades som överlägsen och den judiska som både farlig och underlägsen – fick det förödande konsekvenser. Efter andra världskriget vidtog självrannsakan hos kristna teologer, och flera försök att göra upp med kristendomens antisemitiska bagage har gjorts, inte minst av svenska teologer. I sammanhanget vill jag nämna Jesper Svartviks ambitiösa verk Bibeltolkningens bakgator, som granskar kristendomens relation till antisemitism, men också till slaveri och homosexualitet. Det är inte munter läsning. Det finns en hel del att skämmas över i min egen tradition.

Skammen över historien har drivit kristna till självrannsakan. Såväl teologer som kyrkliga företrädare har tvingats att förhålla sig till den kristna traditionens mörka arv av antisemitism. Det är sannerligen inte ofta jag känner mig manad att berömma svenska kyrkan – men i teorin har hon i alla fall tagit avstånd från antisemitiska idéer. Till exempel dryftades Luthers judehat flitigt i samband med kyrkans firande av den store reformatorn. Trots detta händer det alltför ofta att enskilda präster i svenska kyrkan gör sig skyldiga till tveksamma uttalanden. Kyrkans ständiga övertramp i relation till konflikten Israel-Palestina är slående och påverkar naturligtvis synen på judar i Sverige på ett olyckligt sätt.

Kristendomens roll i formandet av en antisemitisk ideologi går inte att förneka. Helt riktigt anger både Forum för levande historia och Expo/skola kristendom som en utgångspunkt för antisemitism

Vidare redogör både Forum för levande historia och Expo/skola för den nazistiska ideologins antisemitism. Av det kan man få intrycket att det största hotet mot judar idag är kristna och nazister. Det är en inte helt rättvisande bild. Jag vågar påstå att det hör till ovanligheterna att kristna angriper judar på svenska gator och torg. Den nazistiska organisationen NMR är dock ett konkret hot. Medlemmarna i NMR hänger sig åt idéer om den judiska världskonspirationen och har också vid flera tillfällen gått till handgripligheter. I kampen för ett ”rasrent Sverige” är alla medel tillåtna. Enligt SÄPO består NMR av några hundra medlemmar. Enligt en granskning av Aftonbladet är flera av de aktiva medlemmarna dömda för grova våldsbrott. Det är alltså inga duvungar vi talar om. NMR granskas också, med all rätt, av media, diskuteras och problematiseras av opinionsbildare och politiker.

Om den muslimska antisemitism som växt fram i Sverige under de senaste åren talas det däremot tyst. De män som hetsade till mord på judar vid Möllevångstorget i Malmö hösten 2017 var varken kristna eller nynazister. Tvåhundra muslimska män skanderade slagord på arabiska, ord hämtade från en hadith om slaget vid Khaybar, år 628, en oasstad som beboddes av judar. Tiotusen judar dödades av Muhammeds armé vid slaget om Khaybar – och hösten 2017 stod alltså tvåhundra muslimska män på Mölllevångstorget i Malmö och uppmanade till intifada

Några dagar efter den våldsamma demonstrationen i Malmö gick tolv män till attack mot synagogan i Göteborg. Tre män, samtliga med palestinskt medborgarskap, åtalades. Trots åklagarens yrkanden på utvisning fick de stanna i Sverige. Det är ett mått på med vilket allvar det svenska rättssamhället betraktar antisemitiska brott.

Inte bara kristendomen har odlat antisemitiska föreställningar. Också islam härbärgerar sådana – men till skillnad mot kristendomen har islam inte gjort några större ansatser till att göra upp med sitt judehat. Enligt islamisk tradition utgör judarna ett folk värda förakt, och i Koranen listas judarnas omfångsrika syndaregister. Judarna beskrivs som förrädare och bedragare, som ett slags andra klassens medborgare, dhimmis (precis som kristna).

Statsvetaren Lisbeth Lindeborg beskriver i en några år gammal understreckare i Svenska Dagbladet den ”nya” antisemitismen bland arabiska muslimer i Europa som rotad i en tradition av att diskriminera judar i islam. Vidare hävdar Lindeborg att den eskalerande antisemitism vi ser i Europa är en följd av att islamisk fundamentalism och islamism, befinner sig i högkonjunktur. Lindeborg varnar för massiv antisemitisk propaganda i muslimska länder – i radio, tv, tidningar – som syftar till att uppvigla moderata muslimer till judehat. Propagandan når naturligtvis även muslimer som lever i Europa.

En debattartikel i gårdagens Aftonbladet, signerad två lärare som undervisar nyanlända, bekräftar denna bild. Deras elever ”tror att judar är farliga” och de menar att vi måste lägga kraft på att förändra de antisemitiska föreställningar som en del invandrade människor tar med sig till Sverige. Antisemitismen tillhör dessvärre inte historien. Antisemitiska föreställningar och myter frodas i just den här kontexten. Om vi menar allvar när vi, som till exempel Svante Weyler, säger att ”vi måste göra allt som står i vår makt för att förhindra att förintelsen inte upprepas” så måste också den antisemitism som har sina rötter i islam granskas.

Och nej – jag påstår inte att alla muslimer är antisemiter, lika lite som jag påstår att alla kristna är antisemiter. Vad jag påstår är att det finns antisemitiska inslag i både kristendom och islam – men att islam inte gjort sin läxa med att rannsaka sig själv tillräckligt väl. Jag påstår också att islam alltför ofta undgår granskning, och att någon får betala priset för det. Islam ska behandlas som vilken annan religion som helst och utsättas för samma typ av kritisk granskning och diskussion som kristendom. Och muslimer som hyser antisemitiska åsikter, som hetsar till att döda judar, som angriper synagogor ska fördömas lika tydligt och kraftfullt som nazisterna i NMR fördöms. Antisemitism är alltid oacceptabel, alldeles oavsett varifrån den hämtar sin näring.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

7 kommentarer till “Hyckleriet på Förintelsens minnesdag”

  • Jag tror inte att varken sossar, miljöpartister, centerpartister eller liberaler vågar ge sig på muslimer. Tvärtom, mer pengar kommer att ösas på dessa.

  • Sverige är ett rasistiskt, antisemit och terrorland orsakat av statens slav och människohandeln och blandningen av migranter med rätt eller icke rätt till asylskydd enligt Genève Konventionens bedömning året 1951…Den antisionist och antisemit socialdemokrat regeringsmakten med sina koalitioner finansierar propaganda maskineriet för judeutrotningen och bidrar ekonomisk till terrorregimer och terrororganisationernas operationer i Mellanöstern och Världen över.

  • Det är alldeles utmärkt att vi uppmärksammar Förintelsen och antisemitismens nyanlända sympatisörer, islamisterna. Som lärare såg jag till att eleverna fick grundliga kunskaper kring vidrigheterna under 2VK bl a genom besök av överlevare. Jag försökte också påminna om kommunismens förbrytelser, om GULAG och annat vedervärdigt i denna ideologis förflutna. Det är synd att det inte finns någon minnesdag över kommunismens offer också. Hur kan det komma sig undrar man?

  • Det verkar lite konstigt att Förintelsen är så uppmärksammad i Sverige eftersom Åsiktskorridoren är anti-israelisk och pro-palestinsk. Den politiskt korrekta logiken är att eftersom Hitler var dum mot judarna på 1900-talet så måste Sverige importera muslimer på 2000-talet annars är man nazist.

  • Svensk politik idag sammanfattar antisemitismen till en dag om året, Förintelsedagen. Med det klargör de att antisemitismen aldrig kan accepteras. Sedan händer det inget mer under hela året om inte en Möllevångs demonstration i scen sätts. Allmänheten har föga eller inget intresse i de judiska frågorna uppenbart för politikerna får vara ifred de har ju sagt sitt en dag om året och det räcker. Politikerna i den allmänna uppfattningens tjänst uppmärksamma då bara döda judar de levande får klara sig själv.

Kommentera