Igår skrev jag om det nyligen timade bråket i Riksidrottsförbundet på Svenska Dagbladet Debatt. Jag argumenterar för att slöja bör förbjudas på barn eftersom slöjan dels sexualiserar flickan, dels hindrar henne, både rent fysiskt och mentalt, att vara en del av den kultur hon växer upp i, den svenska. Jag menar att slöjan är en ständig påminnelse om hennes annorlundahet, både för andra och för henne själv, vilket försvårar integration. Vidare menar jag att slöjan ger uttryck för värderingar angående kön som rimmar illa med svenska värderingar. Att tvinga flickor att bära slöja är inte förenligt med principen om barnets bästa, en princip som ska vara vägledande vid beslut i stat och kommun.

Min debattartikel är den mest delade på svd.se just nu och ligger på plats fyra över mest lästa. Det är uppenbart att frågan engagerar människor. Just därför är det så tråkigt att debatten är så onyanserad och nästan omedelbart landar i personangrepp och invektiv. Idag har jag fått läsa om mig själv att jag är rasist, att jag hatar muslimer och att jag är främlingsfientlig. Min drivkraft är inte hat, utan omsorg om alla de flickor och kvinnor som förvägras rätten att leva ett fritt liv.

Några av de senaste årens mest infekterade debatter har, och har haft, kopplingar till religion och invandring. För mig som är teologie doktor och har läst en hel del religionsvetenskap, inte minst islamologi, är det uppenbart att många människor i vårt land har ytterst rudimentära kunskaper om religion. Istället för att själv söka kunskap och bilda sig väljer många den bekväma vägen och skjuter budbäraren så att säga. Det är naturligtvis bekvämt att välja bort information som ifrågasätter den egna uppfattningen, men hederligt är det inte.

Debatter kopplade till religion och invandring landar alltför ofta i rena hårklyverier och metafrågor. Istället för att ta tag i problemen i landets utanförskapsområden diskuterades begreppet ”nogozon”. Medan offentligheten bråkade om huruvida hedersförtryck var kopplat till specifika kulturer eller bara ännu ett uttryck för samma gamla vanliga patriarkat växte hedersförtrycket. En annan väl använd metod är fokusförskjutning. Istället för att ta det elände tiggande EU-migranter utsätts för i form av människohandel och exploatering på allvar har offentligheten sysselsatt sig med att brännmärka oss som lyft frågan dom ”onda”.

I debatten om det lämpliga i att tvinga små barn att bära slöja används båda metoderna. Det tycks vara intressantare att skriva texter och krönikor om vad Ulla Gustavsson, numera före detta ordförande, egentligen sade och det lämpliga i det, än att diskutera det problem hon lyfte. Medan vi bråkar om vilka ord som är tillåtna och vem som sade vad lider mängder av flickor i Sverige av att få sin frihet begränsad. Tänk om vi någon gång kunde lyfta blicken från oss själva och anstränga oss en smula för att försöka förstå den andre och hennes situation.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

6 kommentarer till “Slöjorna och det fördummade debattklimatet”

  • Fortsätt ditt envetna arbete Ann. I Sverige är religion en privatsak. Religiösa attribut som visar på underkastelse bör inte tillåtas i Sverige. Hur de som kallar sig feminister kan tycka att tygsjok på kvinnor är OK fattar jag inte.

  • Identitetspolitiker gör allt för att fördriva förnuft och skapa faktairrelevans. Vi behöver alla krafter för att upplysningen får en renässans i motsatts till postmodernismens nedbrytande syfte.

  • Tänk att detta ens debatteras i Sverige 2019. Alla dessa som tycker att det är dessa muslimska familjers privata ensak, har de någon gång pratat med ett beslöjat barn om detta. De kan inte en varm sommardag känna sol och vind mot huden, absolut inte hoppa i vattnet i en sjö iklädda bikini – om de skulle få lust.
    Att så många politiska krafter idag, verkar skydda allt detta med hedersförtryck – är djupt skrämmande. Att inte ge invandrade vuxnas barn, samma rättigheter och möjligheter som vi har i vårt land, är värsta sortens rasism. Barnen förvägras integration.

  • Ann, du är en av få som talar klarspråk om hycklandet inför islam i Sverige.

    I Sverige råder yttrandefrihet, religionsfrihet och frihet för bl.a. kvinnor att välja klädsel.

    Det är den person som flyttar hit som ska iaktta värdlandets seder och bruk. Precis som jag som ny i arbetslaget, vänkretsen och nya landet ska lyssna mer än tala. För att lära mig.

    Vad våra inflyttade muslimska grannar ska lära sig är hur det går till i ett sekulärt land. Är det för komplicerat har de en reträttväg. Hemlandet.

    Alla som behöver skydd mot liv och hälsa ska alltid vara välkomna. Men. De ska acceptera våra lagar, respektera våra invånarna och uppträda civiliserat.

  • Jag skulle inte förvånas över om det mest är svenska självgoda vänstervridna personer som skickar hatkommentarer till Ann H och kallar henne för rasist.
    Det är märkligt hur snedvriden debatten blir när dem som påstås vara vill inkludera alla inte inser att deras agerande istället hjälper till att exkludera. Som t ex Björn Eriksson.

  • Det är sorgligt att se små flickor i slöja Jag blir så ledsen o undrar varför. Flickornas föräldrar vet att i Sverige använder vi inte slöja Har föräldrarna kommit hit för att leva o arbeta så vill de väl bli en del av vårt samhälle De har väl inte kommit hit för att leva i isolerade grupper o bli försörjda av oss svenskar . Det blir inte lätt för dem att få arbete om de inte vill bli en del samhället De är ofta så unga i sina slöjor så de har inte kunnat ta ett moget beslut vad de igentligen vill De gör väl vad de blir beordrade att göra. Ja det är sorgligt

Kommentera