I SVT:s dokusåpa ”Nedsläckt land” släcks elen ner för deltagarna och de måste klara sig utan el. Hur väl rustade är de att lösa en sådan situation? Vad händer om elen försvinner i Sverige under en längre tid? Dokusåpan är ännu ett tecken på att insikten om samhällets sårbarhet i händelse av kris, eller krig, sprider sig. Prepping har blivit rumsrent. För bara några år sedan betraktades preppers som alarmistiska foliehattar. Nu uppmanas vi alla att vara beredda.

Attityden har onekligen svängt. Efter kalla kriget har krig och angrepp från främmande makt betraktats som något av en fiktion. Krig är sådant som händer på filmer, eller långt ifrån oss. Sverige har betraktat sig som osårbara och våra makthavare har rustat ned. Vi har idag inga mobiliseringsförråd att tala om. Det finns varken förnödenheter eller bränsle i någon större omfattning. Många kommuner har sålt eller rivit bunkrar och förråd, i en banal föreställning om evig fred och harmoni. Skyddsrum har inte byggts i samma omfattning som befolkningen växt. I min kommun Lund, finns det 824 skyddsrum med plats för 98138 personer. Det innebär att 20 000 lundabor blir utan plats. I hela landet finns det 65000 skyddsrum med plats för sju miljoner personer. Det saknas alltså plats för flera miljoner människor.

MSB fick 2017 i uppdrag av regeringen att öka befolkningens krismedvetenhet. Det resulterade bland annat i broschyren ”Om krisen eller kriget kommer” som distribuerades till samtliga hushåll våren 2018. Reaktionerna hos befolkningen var blandade. En del skämtade bort det hela. Andra blev illa till mods. Det är obehagligt att påminnas om sin egen och samhällets sårbarhet.

Åren i en skånelänga i en mycket liten by på Österlen lärde mig att vara förberedd. Den som bor långt ifrån stan, i en by med blott två permanentboende hushåll lär sig snabbt att man inte kan lita på samhällets skydd när det krisar. När radion glatt rapporterade att ”alla vägar nu är farbara” var vi fortfarande insnöade och isolerade, och när elen gick var vår lilla by knappast prioriterad. När det skimrade i fjärran från metropolen Simrishamn var det fortfarande mörkt hos oss. Vi lärde oss att klara oss själva – för stormarna och snön kom, slog ut el och därmed värmen och vattenpumpen och varenda vinter var vi avskurna från resten av världen i några dygn.

Vi såg till att alltid ha gott om ved till kaminen, vatten på dunkar, stearinljus och värmeljus, torrvaror, konserver, jäst, hundmat, toalettpapper, blöjor och tobak hemma ifall någon form av större eller mindre katastrof skulle inträffa. Livets nödtorft, helt enkelt. Människor som bor på landet är vana att ta hand om sig själva. Det visar MSB:s enkät angående svenska folkets krisberedskap som gjordes våren 2017. De som bor i glesbygd är bättre förberedda än stadsbor, och kvinnor är mer förberedda än män. Generellt är vi dock illa förberedda på någon form av kris eller katastrof: fyra av tio vet inte hur de ska hantera en kris föranledd av naturkatastrofer, terror eller krig.

Christina Andersson, MSB, kommenterar rapporten: ”Generellt är vi som bor i Sverige ganska dåligt förberedda, både mentalt och fysiskt. Väldigt få har den här hemberedskapen. Vi har ingen beredskap för att hantera de grundläggande behoven som mat, vatten, värme och kommunikation”.

https://www.svt.se/nyheter/inrikes/msb-enkat-svenskar-daliga-pa-krisforberedelser

Myndigheterna förväntar sig av medborgarna att vi ska klara oss utan samhällets hjälp i tre dygn om något händer. I tre dygn ska vi alltså klara av att hålla oss varma, mätta och otörstiga. Hur många av oss har en plan för det? ”Vi har alla ett primärt ansvar för vårt eget liv och vår egendom”, säger Christina Andersson och det har hon alldeles rätt i. Också i kriser och katastrofer måste vi vara vuxna nog att hantera våra liv. Pappa staten kommer inte att komma till vår undsättning omedelbart.

Jag har några fullfjädrade preppers i min bekantskapskrets: människor som har enorma lager av vattendunkar, skottsäkra fönster, vapenskåp, reservgenerator och vevradio. Framförallt har de kunskap. De vet hur man renar vatten, plockar en höna, lägger om en sårskada och vilka vilda växter som är ätliga. De har också en plan – och kanske är det viktigast av allt, att faktiskt tänka igenom vad man kan göra om krisen kommer, vart man ska ta vägen och hur man ska skydda sig, vad man ska äta och hur man ska hålla sig varm. Låt oss hoppas att varken kriget eller katastrofen kommer, men att vi ändå kan vara förberedda på det värsta. Better safe than sorry, som man brukar säga.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

3 kommentarer till “Om krisen eller kriget kommer”

Kommentera