Den märkliga diskussionen om kvinnor som anslutit sig till IS är ett uttryck för en förlegad kvinnosyn. Trots att vi lever i en postmodern tid, präglad av konstruktivism och flytande identiteter, så lever starka essentialistiska föreställningar kvar på ett område: Kvinnor betraktas som goda och män som onda. Kvinnor hanteras i vår kultur som det eviga offret, oskyldig, värnlös och naiv medan mannen tilldelas den mindre attraktiva rollen som opålitlig och beräknande förövare. För att tala modernt fikonspråk – den manlige förövaren är norm, medan den kvinnliga förövaren är en anomali, en avvikelse.

Historikern Cecilia Riving menar i antologin Kvinnor och våld att manlig och kvinnlig våldsamhet är föremål för vitt skilda bedömningar, baserade på etablerade uppfattningar om respektive köns naturgivna beteenden. Våldsamma och aggressiva kvinnor kontrasterar skarpt mot det rådande feminina ideal som förespråkar moderlighet, ömhet och känslosamhet, känslor som är knutna till den privata sfär som historiskt betraktats som hennes domän. Riving menar att det kvinnliga våldet utgör en avvikelse, både i brottsstatistiken och i det allmänna medvetandet.

”Det har varit en seglivad tanke att fysiskt våld som fenomen är starkt genuskodat” skriver historikern Eva Österberg i Kvinnor och våld. Våldets utövare har traditionellt varit män medan kvinnor främst uppfattats som våldets offer: De har blivit misshandlade, massakrerade, våldtagna. Kvinnor och kvinnlighet ges ofta ett positivt symbolvärde som förknippas med moderlighet, omsorg och så vidare medan manlighet förknippas med mindre smickrande egenskaper. Manlighet har i hög utsträckning formerats kring möjligheten eller benägenheten att tillgripa våld, medan kvinnlighet konstruerats kring egenskaper som icke-våldsam, undergiven och fredlig. Österberg menar att modern forskning ifrågasatt denna, som det tycks, förenklade bild. ”Kvinnor har förvisso ofta varit offer för övervåld från mäns sida, men kvinnor har också figurerat som de som slagit och dödat.”

Idén att våld ligger närmare till hands för männen, liksom naturlig, medan kvinnor betraktas som ickevåldsamma till sin natur påverkar naturligtvis hur våld uppmärksammas och beskrivs. En man som dödar en annan man är ingen stor nyhet. Han bekräftar snarast idén om vad en man är. En kvinna som dödar går på tvärs mot alla föreställningar om vad en kvinna är och väcker därför stor uppmärksamhet, i alla fall de kvinnor som utför spektakulära dåd utanför hemmets sfär – tänk på den enorma uppmärksamhet som fallet Johanna Möller väckt. Det hävdas att kvinnor i själva verket gör sig skyldiga till mer våld än vad som syns i statistiken, våld som sker i hemmet och förblir fördolt, delvis på grund av omvärldens ovilja att se. Psykologen Anna Motz skriver i Våldets psykologi att kvinnors våld borde uppmärksammas mer:

”En central tes här är att kvinnligt våld ofta ignoreras eller förnekas, eftersom det skulle vara alltför hotfullt för traditionella och idealiserade uppfattningar om moderskap och kvinnlighet att acceptera det, i synnerhet i samband med mödrars övergrepp.”

Att också kvinnor är våldsamma, begår övergrepp, mördar och deltar i krig är ställt utom allt tvivel. Att kvinnliga våldsverkare är synnerligen underrepresenterat i statistiken kan delvis bero på omvärldens ovilja eller oförmåga att upptäcka det våld som kvinnor utövar. Föreställningen att kvinnan är ”god” och ett ”offer” står i vägen för vår tolkning av specifika händelser.

Kvinnor kan också vara förövare, våldsamma, lögnaktiga och direkt ondskefulla – och män kan vara offer. Vi måste överge banala dikotomier och föreställningar om goda kvinnor och onda män, kvinnliga offer och manliga förövare. Verkligheten är betydligt mer komplex än så.

Kvinnor kan. Och kvinnor ska ställas till ansvar för sina handlingar, precis som män.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

6 kommentarer till “Kvinnor kan”

  • Hej.

    Det hade gått att genomföra en blind studie.

    Låt domare endast se pläderingar som text på en skärm, och låt ingen använda ord som avslöjar kön, ålder eller annan identitetskaraktäristik på de inblandade.

    Jämför lika med lika, med vanliga rättegångar.

    (I någon sorts humanitets intresse skulle man kunna göra detta med artificiella fall.)

    Får vi likadant utfall mellan grupperna, förekommer inte diskriminering.

    Ett annat sätt att motverka diskriminering är att förbjuda privat rättshjälp/advokat. Låt alla tilldelas biträde jämlikt. Föga förvånande är varken gåsleverkommunister, IS-liberaler, miljöfascister, eller socialmoderater villiga att ens diskutera sådant.

    Det är ju så man känner sig själv, när det gäller ens principer: håller jag fast vid detta fast det kostar?

    För övrigt skall alla flyktingar som rest på besök i sina hemländer omgående berövas medborgarskap och därefter utvisas – de har fått skydd för att de är flyktingar och då de saknar skyddsbehov skall de i enighet med flyktingkonventionen omedelbart återvända hem snarast möjligt. De som på något sätt hjälp Islamska Staten skall däremot överlämnas still polis i Syrien, Jordanien eller Irak.

    Eller det bara vita, när man skall hålla Nürnbergprocesser?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • När nu kvinnor betraktas som naiva oskyldiga och värnlösa kan man fråga sig om vi skall ha rösträtt. Alla flickor mellan 10 och 16 som lägger ut nakenbilder på sig har de inget ansvar ingen skuld alls? De borde få ett kokstryk och restriktioner för mobil- dator- och plattanvändning

  • Om det är något brott som underrapporteras så är det väl män som misshandlas av kvinnor. Män anmäler inte.

Kommentera