Kristina Lindquist hävdar idag att ”en högerradikal tankefigur smugit sig in i stugvärmen”. Jag läser hennes text i Dagens Nyheters kulturdel och försöker förstå hennes resonemang.  Den högerextrema tankefigur som avses är det så kallade ”folkutbytet”, det vill säga farhågan att ett lands ursprungsbefolkning, till exempel svenskar, systematiskt ersätts av människor med annan etnisk och kulturell bakgrund. Denna tanke, menar Lindquist, bygger på en ”närmast mytologisk uppfattning om ’svenskarna’ som en sammanhållen organism, bärande på något som går utanpå det svenska medborgarskapet”.

Som bevis för sin slutsats att ”den högerextrema tankefiguren” om ”folkutbyte” har slagit rot i den svenska myllan anför hon tre bevis a) SVT:s dokumentär om Mattias Karlsson (SD) b) Ett inslag i Aktuellt om ”godhetsknarkare” (augusti 2018) som bland annat jag medverkade i c) en text av den kanadensiske statsvetaren Eric Kaufmann, författare till boken ”Whiteshift: Populism, immigration and the future of white majorities”, som publicerades på nättidskriften Kvartal.

Hennes argumentation är minst sagt klen. Lindquist anför inga citat från varken dokumentären om Karlson eller diskussionen i Aktuellt – helt enkelt eftersom inga högerextrema tankar luftades i nämnda sammanhang. Att beteckna Kaufmann, en respekterad akademiker med internationellt renommé som företrädare för ”högerextrema tankefigurer” är lika magstarkt som okunnigt. Nu är ju Lindquist inte forskare – men nog borde väl en journalist förstå att en forskares resonemang och analys inte är ett politiskt manifest?

Kaufmann försöker i sin forskning förstå varför högerpopulismen växer, vad den är en reaktion på. Till skillnad från Lindquist och hennes gelikar nöjer han sig inte med att peka finger och förfasa sig. Han närmar sig frågeställningen på största allvar och med intentionen att förstå, till skillnad från majoriteten av de svenska journalister som Lindquist är ett typiskt exempel på. Lindquist analyserar inte. Hon gör hysteriska och illvilliga övertolkningar. Lindquist argumenterar inte. Hon predikar. Lindquist förstår inte. Hon fördömer.

Jag tillhör dem som är bekymrade över den förändring som nu sker i Sverige. Följderna av en okontrollerad invandring är tydliga för den som bor utanför den bubbla Lindquist och hennes gelikar tryggt placerat sig i. Enligt SCB har Sveriges befolkning ökat med 15 % sedan 2000-talets början. Det innebär 1, 4 miljoner fler människor. Enligt SCB beror befolkningsökningen framförallt på invandring. Den snabba befolkningsökningen har fått stora konsekvenser. Det saknas bostäder, köerna inom vården växer, det råder brist på lärare, socionomer, psykologer och vårdpersonal, det saknas plats både i förskola och skola, kriminaliteten har ökat och polisen hinner inte med, fängelserna är överfulla och våra häkten räcker inte till.

Att en stor andel av dem som kommit till Sverige det senaste decenniet kommer från länder utanför Europa, med en kultur som skiljer sig kraftigt från den svenska, innebär särskilda påfrestningar. Har Kristina Lindquist helt missat diskussionerna om hedersetik, barnäktenskap, könsstympning, skilda badtider för män och kvinnor, böneutrop, slöjor på barn och burkor? Vi, som betraktar oss som svenskar (en storhet Lindquist inte erkänner) ser att vårt samhälle förändras och vi gillar inte det vi ser.

Sverige har i hundratals år, alldeles oavsett vad Kristina Lindquist och hennes kamrater på DN påstår, varit en monokultur. Sverige har aldrig varit ett invandringsland. Tvärtom. Sverige utmärker sig istället som ett ovanligt homogent land, med liten invandring. Sverige har, tills alldeles nyligen, varit en monokultur, präglat av luthersk kristendom och socialdemokrati. Naturligtvis har människor historiskt invandrat till Sverige, men det handlar om ganska blygsamma siffror. Fram till efterkrigstiden handlar det om framförallt tre grupper – tyskar, valloner och finnar. Mellan 150 000 och 170 000 invandrare flydde till Sverige under andra världskriget. De flesta kom från våra grannländer och återvände hem efter krigets slut. Av de tusentals flyktingar med judisk bakgrund som räddades hit stannade dock många kvar.

Under efterkrigstiden tar arbetskraftsinvandringen från andra europeiska länder fart.  Så långt utgjordes alltså de som invandrade till Sverige främst av européer och, förutom i anslutning till andra världskriget, av arbetskraftsinvandring – från vallonerna på 1600-talet till italienarna och grekerna på 1970-talet. Först efter 1990 kom det invandrare från länder utanför väst i någon större utsträckning – efter 1990 tog invandringen från länder i Afrika och Mellanöstern fart.

Två stora skillnader mellan den, relativt blygsamma, invandringen fram till 1990 och invandringen efter 1990 är att det fram till 1980-talet främst var människor från väst som invandrade, samt att det oftast handlade om arbetskraftsinvandring. De människor som, från medeltiden och fram tills alldeles nyligen, flyttat hit har alltså varit människor med ursprung i väst, det vill säga kulturer som är snarlika den svenska kulturen, och människor som haft en förmåga att försörja sig själva. Två förhållanden som med största sannolikhet underlättat integrationen: det är lättare att bli en del av ett land om man förstår och delar dess grundvärderingar och att ha ett arbete är nödvändigt både för självkänslan och för att bli en del av samhället.

Sveriges förvandling från monokultur till mångkultur har inte varit smärtfri. Jag vill påstå att denna förvandling varit direkt destruktiv.  Tilliten sjunker och motsättningar ökar i ett land där människor inte känner igen sig. Vi, som inte okritiskt applåderar denna dramatiska förändring, måste ha rätt att ifrågasätta de enorma konsekvenser en stor invandring av människor med andra värderingar och en annan kultur än den svenska får, utan att avfärdas som ”högerextrema” och ”högerpopulister”. Jag värnar mitt land, den kultur och de värderingar som präglar det land som är mitt – det land jag älskar. Det vägrar jag att skämmas för. Jag är i min fulla rätt att försvara det.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

12 kommentarer till “Om högerextrema tankefigurer eller ”Jag älskar mitt land och det vägrar jag att skämmas för””

  • Skicka ut alla som inte kan försörja sig inom, säg, 3 år.

    Skicka ut alla som begår allvarligare brott än fortkörning.

    Skicka ut alla som ljugit för att få stanna.

    Skicka ut alla (män) som deserterat sitt lands värnplikt; Jag gjorde min i Sverige och har endast förakt för män som lämnar land, försvar, kvinnor och barn och går runt med sin iPhone och flinar på Svenska gator och torg!

    Alltså ungefär som AfSs partiprogram!

  • Jag är inte förvånad över något du refererar om Kristina Lindquists ståndpunkter/kommentarer. Jag har hört henne lidelsefullt försvara det där säregna fenomenet med ”trigger warnings”. Då ett rätt nytt fenomen i Sverige. För tänkande människor som trott att de levde i ett land där förnuft, vetenskapligt sökande och yttrandefrihet rådde blev det en varningssignal. Kristina Lindquist visade sig vara en varm (mycket varm till och med) förespråkare för ”trigger warnings”. För mig får hon larmklockorna att ringa högt. En yttrandefrihetens Pol Pot-figur som vill rensa ut vad som får sägas. En fanatiker som förhoppningsvis inte kan bli riktigt farlig i Sverige. Brr. Varning för figurer som Kristina Lindquist.

  • Helt rätt. Tyvärr är moderaterna huvudansvariga, och får därför aldrig mer min röst.

    Ingen ursäkt har getts, även om det aldrig kommer att räcka.
    UK och övriga från FR-regimen måste bort innan jag ens lyssnar på vad M säger. Ord och handling har varit i direkt motsats under för många år.

  • Parallella samhällen var en oundviklig och självklar konsekvens. Malmö var ett varnande exempel redan för 25 år sedan. Då började jag jobba som psykolog där. Sedan dess har vi sett otaliga integrationsprojekt komma och gå. Det ena mer misslyckat än det andra.

  • Ja, det är märkligt hur många i vår etablerade media, som inte förstår att det finns svenskar precis som det finns somalier, samer och japaner. Medborgarskapet är juridiskt, flyttar jag till Somalia och får medborgarskap, kommer folk på gatan inte att betrakta mig som en somalier. Att inte vilja värna denna mångfald, kan väl också betecknas som rasism. Dessa som resonerar så här, förstör så mycket. Det är samma med feminismen (jämnställdshetsextrema), de vill inte se och ta till vara skillnaderna mellan könen. De vill sudda ut alla skillnader.
    Varför pratar man bara om högerextrema, varför aldrig om liberalextrema? Det är väl sådana som resonerar så här. Miljöextrema, ropar nej till all teknisk utveckling.
    Betecknande för alla extrema, är att de vill lagstifta för att deras sanning ska bli lag. De kan inte förstå demokrati, för de vill inte ha några skillnader mellan olika människor i världen.

  • För inte så längesedan var Svea rike välordnat, lugnt och stabilt, Ann.
    Ett av världens mest homogena länder.
    Ett enhetligt folk med, praktiskt taget, ett språk och en enda religion.
    Ett land, med en över 1000-årig historia och därtill en högtstående kultur.

    Hur kunde det gå så illa för det lilla landet vid polcirkeln?
    Nu, ett rike i upplösning, urartning och förfall.
    Varför var ödet så omilt mot den lilla ihärdiga, strävsamma och hårt kämpande folkspillran i Norden?

    Det är sorgligt uppenbart, att kampen i det gamla konungadömet står mellan det sunda förnuftet och den oförtäckta galenskapen.
    Sådan är belägenheten i landet, där klokhet, sans och måtta satts i karantän och enfalden givits fritt spelrum.

    Det är tillståndet i det plågade rike, där vanvettet regerar och en träskalle till blindstyre pekar ut färdriktningen.
    En sömngångare och marionett, så till den milda grad inkapabel, att alla varningsklockor ringer, mullrar och dånar.
    En rikskatastrof, vars intellektuella kapacitet är så gravt otillräcklig, att moder Svea gråter.

  • Hej.

    Med Lundquists logik bor där inga kineser i Tibet; de kineser som av den kinesiska staten placerats där är ju efter flytten tibetaner.

    Det rätta ordet för vad som görs med Sverige är dock inte folkutbyte, utan folkmord. Att ersätta ett lands befolkning med ett annat faller inom definitionen; den av moderaterna och miljöpartiet inledda omskrivningen och deras långsiktiga utplånande av svensk historia likaså. Definition av de olika typerna av folkmord kan hittas på FN:s hemsida – den engelskspråkiga.

    Så vad är en moderat som du beredd att göra för att stoppa den kolonisation som pågår, där svenskar i accelererande takt ersätts av araber, negrer och andra folk? Ditt parti är fortfarande av den uppfattningen att en invandring på över hundratusen om året är bra, normal och av godo; ditt parti anser ännu att invandrare skall försörjas av svenskar samtidigt som det anser att sjuka, handikappade och gamla svenskar bör dö (det är gärningens konsekvenser som räknas – inte avsikten); ditt parti anser att invandrade brottslingar skall stanna i Sverige; ditt parti anser att muslimska påverkansorganisationer skall få bidrag; ditt parti anser att åsiktsbrott, tankebrott och HMF är bra saker; ditt parti anser att illegala invandrare och de som ljugit och lurat sig till bidrag, uppehållstillstånd och medborgarskap skall få behålla detta; ja, listan över alla moderaternas idiotier när det gäller invandring är lika lång som kommunistpartiets, Miljöpartiets och resten av sjupartiregeringen.

    Du som är filosofiskt lagd kan ju fundera över följande: om en svensk och en arab behöver samma vård på ett svenskt sjukhus, och endast en kan hjälpas – vem skall då ha den hjälpen?

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Kristina Lindquist bör omgående flytta till Tensta/Rinkeby, Rosengård, Angered eller nån liknande plats där hon kan trivas. Eftersom hon är särdeles förtjust i icke-svensk kultur. Så länge hon inte bor där kan vi avfärda henne ungefär som det vi slänger i papperskorgen.

Kommentera