Morgan Johansson (S), justitieminister, har meddelat att han är benägen att slopa straffrabatten för unga. I Ekot sade han att unga mellan 18 och 20 som begår grova brott ska kunna straffas lika hårt som vuxna. Han menar att det är stötande att en 18-åring som döms för grov misshandel idag får hälften av straffet jämfört med en 21-åring. Regeringens förslag att slopa straffrabatten för alla unga lagöverträdare har varit ute på remiss och fått kritik från tre remissinstanser. Enligt Sveriges Radios Ekot har förslaget ”dömts ut av en rad tunga remissinstanser”. Det är ett märkligt värderande påstående som Ekot borde hålla sig för god för.

Kritiken kommer från Justitieombudsmannen, Säpo och Åklagarmyndigheten. Låt mig i sammanhanget nämna att förslaget gick ut på remiss till ett hundratal instanser och att 53 av dessa inkom med svar. Sveriges radio väljer alltså att lyfta tre instanser och dessutom göra dessa tre till ”en rad tunga remissinstanser”. Advokatsamfundets kritik är märklig: Man hävdar att ”förslaget är ett synnerligen olämpligt avsteg från den i Sverige länge rådande principen att unga vuxna bör särbehandlas i rättsprocessen”. Detta är ju inget argument, utan ett värderande påstående. Advokatsamfundet menar helt enkelt att vi ska fortsätta göra som vi alltid gjort eftersom unga bör särbehandlas i rättsprocessen. Påståendet backas inte upp med några skäl.

Säpos kritik är egentligen inte en kritik mot förslaget som sådant, utan snarare mot de förhållanden som råder i den svenska kriminalvården: De konstaterar att en borttagen straffrabatt innebär att fler ungdomar hamnar i fängelse, där de riskerar att stöta på våldsbejakande extremism och själva radikaliseras. Lösningen på det problemet kan ju inte vara att inte döma unga brottslingar till fängelse. Lösningen måste ju vara att se till att intagna inte utsätts för missionering från våldsbejakande extremister i kriminalvården. Dessa element bör isoleras, så att inte andra fångar utsätts för deras påverkan. Man skulle ju också kunna tänka sig att kriminalvården gör en insats för att avradikalisera dessa individer istället för att tyst se på medan de arbetar för att värva andra unga män.

Åklagarmyndighetens kritik mot lagförslaget vilar på ett felaktigt påstående som har blivit till en sanning i svensk offentlighet. Thomas Häggström, överåklagare vid Åklagarmyndigheten påstår att ”man inte kan se att det är ett särskilt effektivt sätt att komma till rätta med brottslighet som är begången av så unga personer, dels kan man också se att forskningen inte ger något som helst stöd för att det här skulle vara en effektiv reform”.

Överåklagaren är pinsamt dåligt påläst. Forskningen ger nämligen tydligt stöd för att längre fängelsestraff ger goda resultat i minskad återfall i brottslighet – i all synnerhet när det gäller unga brottslingar. En studie från Brå (2017) visar tydligt och klart att längre straff är effektiva.  I studien ”Utvecklingen av återfall efter fängelse” konstateras att återfallen är vanligare bland dem som har dömts till korta straff, det vill säga fängelse upp till sex månader, än hos dem som dömts till längre straff. Ett längre straff har alltså bättre effekt: Den som fått ett längre straff återfaller mer sällan i brottslighet. Detta är mest märkbart när det gäller unga kriminella. Det finns även internationella studier som visar att hårdare straff minskar kriminaliteten.

Det finns alltså all anledning att fundera över våra straffsatser, också när det handlar om unga förövare. Brås studie visar att unga brottslingar oftare återfaller i brott än äldre kriminella – något som är väl känt i tidigare forskning. En bidragande orsak till de yngre förbrytarnas högre återfallsbenägenhet kan vara de i allmänhet korta straff som tilldöms yngre förbrytare. Straffrabatten som slentrianmässigt praktiseras då den dömde betraktas som ung, det vill säga under 21 år, tycks motverka sitt syfte. Om tanken bakom straffrabatt för unga är att underlätta för en ung kriminell att finna den smala vägen tycks man alltså ha tänkt fel. Ett kännbart straff är mer verkningsfullt, för både samhället och den unge som förbrutit sig.

Varför påstår då Sveriges Radio att ”en rad tunga instanser dömt ut förslaget”? Varför känner inte en enda journalist i Sverige till att det faktiskt finns forskning som visar att längre straff är effektiva? Varför ställer journalisten i skattefinansierade public service inte en enda kritisk fråga? Varför använder public service värderande omdömen som ”tunga instanser” och ”dömer ut”? Aktivismen och okunskapen i Public Service är orimlig.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

En kommentar till ”Undermålig rapportering av Sveriges Radio – slopad straffrabatt för unga ger visst effekt”

  • Det finns tusentals instagram konton tillhörande invandrare tonåringar som vill bli maffia wannabees.. De poserar med gängtecken och vapen. Bara återvandringsverket kan rädda oss från denna negativa trend.. Jag tittade just på en bild med kaxiga ungdomar.. Bakom dem är ett foto på mecca. Det andra fotot efter är med gangsters. Det är inga roliga pensionsräddare man ser. Och bilar brinner. Nej, UT. Sverige behöver inga fler tuffa invandrare. De behöver utvisas och se på hur vi reser oss från parasiter. Jag är svensk. Jag nationalist och min kärlek till mitt land är större än till omvärlden. Är det rasism?

Kommentera