I otaliga texter har jag under de senaste åren debatterat sådana fenomen som böneutrop, slöjor, separata badtider för män och kvinnor, månggifte, barnäktenskap, könsstympning och specialkost av religiösa skäl. Jag har argumenterat för slöjförbud på små flickor, böneförbud på arbetstid, mot samvetsfrihetsklausuler för barnmorskor, mot böneutrop och mot specialkost för religiösa minoriteter. Jag har hävdat att arbetsgivare har rätt att kräva av sina anställda att de tar av sig slöjan på arbetet om det finns en speciell dress code, att kvinnliga läkare har rätt att kräva respekt av manliga patienter och att kvinnliga patienter inte har rätt att kräva en manlig läkare av religiösa skäl. Jag har, kort sagt, argumenterat mot särlagstiftning för och särbehandling av religiösa grupper.

Skälet till mitt envisa engagemang i de här frågorna är inte, som man skulle kunna tro, ett bittert religionshat eller en nitisk drift att begränsa individens religionsfrihet. Tvärtom. Jag slåss för vår frihet, för allas frihet, religiösa som ickereligiösa, att leva i ett sekulariserat samhälle. Jag är nämligen övertygad om att ett sekulariserat samhälle är det enda samhälle som förmår härbärgera både kristna, judar, muslimer, agnostiker och ateister. I ett sekulariserat samhälle ges ingen religion tolkningsföreträde, vilket innebär att alla religioner behandlas lika. I ett sekulariserat samhälle har varje individ rätt att tro på vad han eller hon vill, tillbe vilken gud som helst och även praktisera sin religion – men religionsfriheten innebär också att andra människor har rätt att slippa påtvingas religion och religiösa uttryck i det offentliga rummet, på arbetet och i skolan. Din frihet tar nämligen slut där min börjar.

Därför är religion en privatsak. Det – uppfattningen att religion tillhör privatlivet är en grundläggande värdering i den svenska kulturen, och jag menar att det är en grundläggande värdering som bör bevaras. Varje steg mot ett samhälle som ger religiösa särskilda förmåner och som betraktar religiösa argument som giltiga är därför förödande. Man måste se den större bilden.

När jag studerade religionssociologi i mitten av nittiotalet så inskärptes att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder. Det är ett påstående som jag själv upprepat alla år jag undervisade i etik vid Lunds universitet: Sverige tillhör de länder i världen där lägst andel invånare betecknar sig som religiösa, där religionen har förpassats till det privata och där religiösa argument inte tillmäts någon vikt, ja Sverige är så sekulariserat att religion i breda lager betraktas som något avvikande. Blott Kina och Japan är mer sekulariserade än Sverige, vilket ju har sina förklaringar. I Kina handlar det givetvis om landets förhållande till kommunism, en ideologi som inte tolererar religion. Den konfucianism som präglat Japan är snarare en filosofisk livshållning än en religiös sådan.

I Sverige hänger sekulariseringen ihop med att vår kultur är en syntes av protestantism och socialism. Socialism är, som bekant, föga förtjust i metafysiska förklaringar. Protestantiska länder är generellt mer sekulariserade, helt enkelt eftersom protestantismen skiljde mellan det världsliga och det religiösa. Luther formulerade tvåregementsläran, vilket kortfattat innebär att det finns två regementen, det andliga och det världsliga. I det andliga styr den andliga makten och i det världsliga den världsliga makten, och dessa två regemente ska hållas isär. Här grundläggs alltså förutsättningen för sekularisering, alltså den process som innebär att religionen förlorar i betydelse i ett samhälle.

I ett sekulariserat land – som Sverige – vilar samhället på den världsliga lagen, inte på någon gudomlig sådan. Religionen påverkar därför inte ickereligiösa områden, som lagstiftning, undervisning i skolan, sjukvården. Religiösa argument och religiösa värderingar är helt enkelt inte giltiga i andra sammanhang än just religiösa sammanhang. Det är en utmärkt princip som bör vara grundläggande för alla demokratier, ty i demokratier är inte argument som bara en liten del av befolkningen anser vara giltiga gångbara. I ett sekulariserat land råder religionsfrihet. Det innebär att var och en är fri att utöva sin religion, liksom det innebär varje individs rätt att slippa religiös påverkan och indoktrinering. Den religiöse får, i ett sekulariserat land, rätta sig efter det de sekulära lagarna, inte tvärtom.

Jag ser med oro på hur religiösa argument allt oftare lyfts fram som giltiga i samhällsdebatten, och hur religiösa organisationer utövar olika typer av påtryckningar för att påverka politiska beslut. Ett tydligt exempel är svenska kyrkan, som med hänvisning till bibelcitat hävdar att en annan migrationspolitik bör föras. Med lika delar förfäran och förundran ser jag hur liberala debattörer som frankt tillstår att de inte tror på Gud hävdar svenska kyrkans bibelcitat som övertygande argument. Andra exempel är krav på specialkost, rätten att bära religiös klädsel, rätten att slippa hantera griskött med mera som framförallt muslimer hävdar. Argument hämtade ur Koranen är definitivt inte giltiga argument i ett sekulariserat land.

Trots att jag själv är troende kristen ser jag stora problem med att ge religiösa argument legitimitet i ickereligiösa sammanhang. Eftersom människor tror på olika gudar – eller inte alls – i vårt land ska våra gemensamma lagar, institutioner och organisationer vara fria från religion. Vill du inte utföra abort på grund av din tro bör du välja ett annat yrke än barnmorska, eftersom aborter tillhör barnmorskans uppgifter. Vill du inte hantera fläskkött på grund av din tro kan du inte arbeta i hemtjänsten där svenska pensionärer vill kunna äta fläskkotletter. Om din tro förhindrar dig att utföra sådana uppgifter som tillhör ditt arbete får du antingen ändra på dig eller byta arbete. Det är inte det sekulariserade majoritetssamhället som ska ändra på sig – den religiöse individen får ta fullt ansvar för sin tro själv.

Erfarenhet och empiri visar att sekularisering leder till tolerans, jämställdhet och individualism, attityder som i sin tur ger frihet för hbt-personer, respekt för varje individs sexuella integritet, yttrandefrihet, jämlikhet mellan könen, religionsfrihet och möjligheter för varje individ oavsett vem hon är och var hon kommer ifrån att själv påverka sitt liv. Vi bör därför värna vårt sekulära arv och försäkra oss om att Sverige också fortsättningsvis är ett sekulariserat land, gärna det mest sekulariserade i världen.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

5 kommentarer till “Att se den större bilden”

  • Bra och viktigt skrivet Ann! Jag har dock en synpunkt, Sverige är präglat av asatro, kristendom, Vasaätten, industrialism och socialism, i den ordningen. Bilden är alltså mer komplicerad än du beskriver.
    Därför har inte Sverige ett stort konservativt kristdemokratisk parti och ett stort socialistiskt, som många andra europeiska parlament har. Vi har sedan länge haft fem eller fler partier, med rötter i denna historia, i riksdagen.
    I bakgrunden finns också ett självägande bondesamhälle, med jordbruk, fiske, jakt och ”pionjäranda”.

  • Som vanligt är det PK-isterna som är problemet. Vanligt folk uppfattar religion som en hobby och fritidssysselsättning och givetvis kommer man inte i slalompjäxor eller simbyxor till jobbet.

    Det är PK-isterna som fått för sig att religion skulle vara något speciellt och det är endast därför de vill kunna sätta sig på sina höga moraliska hästar och peka finger åt medelsvensson, ”man måste ha respekt”. Samtidigt får medelsvensson finna sig i att hans/hennes traditioner betraktas som ”töntiga”.

    Utlänningar med religiösa beteenden kommer att finna sig i att vi säger ifrån att Sverige är ett sekulärt land. Men om PK-isterna ger dem ökat svängrum på medelsvenssons bekostnad så tar de sig givetvis det.

  • Du är klok som en bok Ann Heberlein och formulerar dig förträffligt. Självklart är det inte möjligt att leva tillsammans med sina oliktänkande medmänniskor om inte målet är ett sekulärt samhälle. Ett samhälle där alla är lika inför den världsliga lagen och där ingen kan kräva någon särbehandling.
    Det finns ingen annan väg att vandra…

Kommentera