Blott Sverige svenska krusbär har – och bara i Sverige finns ”värdegrunden”. ”Värdegrund” är ett ord som är lika unikt för Sverige som ordet lagom, lika omöjligt att översätta och ytterst svårt att fånga. Begreppet värdegrund används i princip inte någon annanstans i världen. Enda undantaget är Norge, som anger termerna ”vaerdigrunnlaget” och ”vaerdiplattformen” i läroplanen för den norska grundskolan. I övrigt är värdegrund ett exklusivt svenskt begrepp, utan kopplingar till en internationell diskussion och diskurs. Nationalencyklopedin definierar ”värdegrund” som ”de grundläggande värderingar som formar en individs normer och handlingar”. Själva begreppet är alltså tomt på innehåll. En värdegrund kan alltså bestå av vilka värderingar som helst. Att hänvisa till ”värdegrunden” är alltså lika informativt som att svara ”mat” på frågan ”vad blir det till middag?”.

Låt mig innan jag fortsätter mitt resonemang göra en distinktion mellan ”värdegrund” och ”värderingar”. En värdegrund är konstruerad, ofta av en aktör utifrån som engagerats av en myndighet/arbetsplats/organisation för att konstruera en värdegrund som ska pådyvlas de anställda/medlemmarna. Det fungerar sällan särskilt bra att tvinga människor att anamma värderingar och normer som en person med ringa förståelse för den verksamhet som bedrivs suttit och funderat fram. De värderingar som präglar en grupp eller ett land har, till skillnad från diverse värdegrunder, vuxit fram över tid och präglar kulturen i så hög utsträckning att de är så självklara att de nästan är osynliga – därav det ständiga (och tröttsamma) ifrågasättandet av om det finns några svenska värderingar: De är så självklara, så internaliserade i vår kultur att vi knappt ser dem.

Vad menar människor egentligen när de hänvisar till denna mytiska storhet? Vad innebär den här värdegrunden som ska styra och vägleda oss, våra attityder och våra handlingar? En liten sondering av begreppets användning ger vid handen att det inte existerar en värdegrund i den svenska kontexten, utan hundratals. Det vimlar av värdegrunder där ute – varenda svensk myndighet, skola, vårdinrättning, förskola, äldreboende och kommun har sin alldeles egna värdegrund.

Dessa värdegrunder kan se tämligen olika ut. Arbetsförmedlingen betonar till exempel att de ”tror på människans inneboende förmåga” och ”är tydliga med vårt uppdrag och våra förväntningar för att skapa rätt förväntningar”. Energimyndigheten låter meddela att ”trovärdighet, mod och helhetssyn är de gemensamma ledord som vägleder oss i vårt dagliga arbete, hur vi agerar och förhåller oss till alla vi träffar i vår vardag”. Malmö stad har skrivit in engagemang, mod och kreativitet i sin värdegrund. I Växjö kommuns värdegrund kan man läsa att de ”kan jobbet”, vilket ju onekligen låter betryggande. Skolverkets värdegrund omfattar ”människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan könen och solidaritet mellan människor”.

Det är ingen slump att skolverkets värdegrund ter sig mer genomtänkt än de flesta andra. Det var nämligen här, i skolans värld, som begreppet föddes, närmare bestämt i Lpo 94. Enligt läroplanen ska skolan förmedla demokratiska värderingar och sträva efter att låta eleverna utveckla sin förmåga att göra etiska ställningstaganden som grundar sig på kunskaper och personliga erfarenheter, samt att respektera alla människors lika värde. Efter värdegrundens segertåg genom skolans värld har användningen av begreppet skenat. Numera tycks värdegrund användas som någon form av allmänt samlingsbegrepp för att beteckna allt som rör moral, etik, normer, relationer, demokrati och livsåskådning.

Denna otydlighet i kombination med mer eller mindre uttalade, ibland självpåtagna, krav på värdegrunder i diverse organisationer, företag, myndigheter och institutioner har skapat en stor och lukrativ marknad för diverse gårdfarihandlare i värdegrundsarbete. Det finns en uppsjö av föreläsare som erbjuder seminarier om värdegrunden; diverse studieförbund och kompetensutvecklingsföretag erbjuder utbildningar för värdegrundsledare; det vimlar av värdegrundskonsulter och värdegrundscoacher, värdegrundsspel och värdegrundsövningar. Många (ofta med tämligen oklar kompetens i ämnet) har funnit en säker inkomstkälla genom att erbjuda tjänster relaterade till ”värdegrunden”.

Mitt förslag är att vi slopar begreppet värdegrund. Låt oss istället, på allvar, diskutera vilka värderingar vi vill ska prägla Sverige. Mitt förslag är att vi utgår ifrån de klassiska humanistiska värderingarna som tror på människans värde, frihet och autonomi, som betraktar alla människor som jämlika, som värnar kvinnors rättigheter, som hyllar demokrati och yttrandefrihet och som värnar ett sekulärt samhälle.

Diskussionen om svenska värderingar förs ofta i samband med (en misslyckad) integration. Minst två partiledare, EBT (kd) och Ulf Kristersson (m) talade sig varma för svenska värderingar under Almedalsveckan. De menade att ett land, ett folk behöver gemensamma värderingar – eller, som EBT uttryckte det, ett ”gemensamt etiskt modersmål” – för att hänga samman. Mot detta kan man naturligtvis invända att det (som jag skrev ovan) sällan fungerar särskilt bra att pådyvla människor värderingar och normer uppifrån. Man kan alltså inte tvinga människor att, låt säga anse att män och kvinnor har samma värde eller att samkönad kärlek är jämställd med heterosexuell kärlek. Vi kan inte kontrollera människors åsikter och uppfattningar: däremot kan vi kräva att människor som bor i Sverige förstår och respekterar svenska värderingar.

Fungerar det då? Låt mig ta ett exempel från vårt grannland Norge. När Vestlandsmetropolen Stavanger, i Norge, drabbades av en påtagligt ökad frekvens av våldtäkter – 20 våldtäkter mellan 2009 och 2011 – undersökte NRK samtliga fällande domar. Det visade sig att 17 av de dömda våldtäktsmännen i Stavanger var av ett annat etniskt ursprung än norskt. En var polack, resten kom från olika länder i Afrika eller Mellanöstern. Hur hanterade man detta besvärande faktum? I en intervju med NRK sade Helge Björnestad, domare vid Stavanger tingsrätt, att han ansåg att det var viktigt att veta vem gärningsmannen var, vilka bevekelsegrunder han kunde ha, vilken bakgrund och vilka föreställningar han bar på, för att kunna komma tillrätta med problemen. Det kan ju handla om kulturella skillnader, om kvinnosyn, till exempel.

I Stavanger beslöt man att göra något åt problemet. Man ville stoppa en olycklig utveckling, så att stadens flickor och kvinnor kunde vara trygga. Därför gav man organisationen ”Hero Kompetens” i uppdrag att utbilda de nyanlända i norsk lagstiftning, kvinnofrid och jämlikhet. Projektet var framgångsrikt, och man lyckades vända en olycklig utveckling och drastiskt minska antalet våldtäkter. Nu håller de kurser för nyanlända överallt i Norge, i syfte att förebygga sexuellt våld. Kurserna informerar om vad som förväntas av alla som lever i vårt västra grannland, om vilka skyldigheter och vilka rättigheter som alla i Norge har. Vidare diskuteras samspelet mellan män och kvinnor, kroppsspråk och klädsel. För en man som kommer från ett land där kvinnor bär burka är det inte lätt att tolka de signaler som norska (och svenska) kvinnors klädsel sänder. Om man kommer från en kultur där det bara är prostituerade kvinnor som visar håret och där ögonkontakt är en sexuell invit kan det vara förvirrande att befinna sig i ett sammanhang där kvinnor visar både hår och hud och dessutom glatt och frimodigt ler. Det finns uppenbart ett behov av att informera om hur det sociala samspelet mellan män och kvinnor fungerar i Norden.

Stavangerprojektet är ett utmärkt exempel på att det går att vända en olycklig utveckling med hjälp av upplysning och undervisning i värderingar. Man lyckades vända en olycklig utveckling och hejda ökningen av våldtäkter. Varför är det så svårt att göra något liknande i Sverige?

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

11 kommentarer till “”Here in Sweden, we have something called a ’värdegrund’…””

  • Det skulle oavkortat hamna under rubriken DISKRIMINERING OCH ANSES KRÄNKANDE,i ett land som hamnat så långt från realiteternas tillvaro.

  • Håller med. Värdegrundsgeschäftet är motbjudande och de exempel du för fram är hårresande och närmast komiska. Tack för en bra genomgång och förslag om vad som bör göras i stället.

  • V Ä R D E G R U N D

    Svenska nationen finns inte.

    Sverige är en plätt i geografin med oändliga fält och skogar där vem som helst kan slå sig ner.

    Svenska folket finns inte eller så de rasister.

    Svensk historia finns inte eller så är den nazistisk.

    Svenska föremål på museum finns inte eller så skall de skrotas.

    Svensk kultur finns inte eller så är den barbarisk.

    Svenska traditioner finns inte eller så är de töntiga.

    Om du är ’etnisk’ svensk så skall du inte tro att du är någon.

  • Det här var så intelligent skrivet att jag printar ut det, och sätter upp texten som affisch på mitt kontor. Då kan alla som vill, läsa det, helt frivilligt om man är intresserad.

  • ”Alla människors lika värde” låter enkelt och bra men betyder helt olika saker som värderingar resp som värdegrund.

    Som värdering handlar det helt enkelt om att vara väluppfostrad och artig och att behandla alla man möter på ett likvärdigt och schysst sätt.

    Som värdegrund betyder det att alla människor över hela världen har lika rätt till Sverige och att infödda svenskar inte har någon som helst förstfödslorätt. Det betyder att begrepp som fädernesland inte finns längre. Fredrik Reinfeldt talade om de som bott här i tre eller fyra generationer medan de som släktforskar utan vidare hittar tio generationer tillbaka till 1600- och även 1500-talet. ”Alla människors lika värde” har som mål att skala bort ursprung, rötter och historiens djup.

    Värderingar och värdegrund låter nästan som synonymer men är det inte alls.

  • Väldigt välskrivet, sätter svar på frågan om värdegrunden,som jag aldrig förstått. Att man inte kan sitt eget språk, när man i riksdagen som partier talar till sitt folk, är alarmerande.
    Det är demokratiska majoriteten som ska stifta de lagar vi alla ska följa. När man då börjar försöka lagstifta om värdegrund istället för värdering, är det diktatur på gång. Eller när man vill ”få bort” partier med annan värdegrund.
    Att sätta värde på – gör man med en värdering. Vill man sätta värde på tryggheten måste man lagstifta mot brott som minskar tryggheten för folk. Detta kan strida mot någon enskilds värdegrund, men i gengäld slipper denne råka ut för våld av någon som tycker att denne strider mot sin värdegrund. Så allt går ut på att ge och få igen. Man kan lätt sätta detta i samband med att vi ska ha ett sekulärt land, annars hade allt för många olika värdegrunder stått i konflikt när man ska lagstifta, för att skydda alla behövs en jämlik värdering undantagen från allas olika värdegrunder.
    Tack för insikten.

  • Låter bra med information kring hur ”saker och ting” är/fungerar i Norge/ Sverige så vi slipper bli våldtagna men hur ska vi ändra deras inristade uppfattning om att sharia och ett Islamiskt samhälle är ändå bästa och samhället borde styras dit och det är OK att utnyttja otrognas resurser??

  • Värdegrunden utmanar USA

    Värdegrunden, även kallad PK-ismen, står i motsats till det allmänna rättsmedvetandet. Enligt värdegrunden är det synd om brottslingar på grund av socioekonomiska faktorer. Enligt värdegrunden skall ett brottsoffer som slår tillbaka straffas obönhörligt.

    Nu har en internationellt känd artist från USA på besök till Stockholm blivit stalkad och trakasserad av två brottslingar och slagit tillbaka. I enlighet med värdegrunden är det är artisten som häktas, inte brottslingarna, något som befäster ”sverigebilden” i USA.

  • Ett inlägg fullt av värdighet, Ann. Som klart visar att uttrycket ”värdegrund” och även ”allas lika värde”, bara är fasadpolitiska klyschor.

Kommentera