I lördags kokade delar av Twitter och Facebook. Den unga kvinnan Amandas berättelse om hur hon tvingades att lämna bussen eftersom busschauffören ansåg att hon hade för lite kläder på sig gjorde människor förbannade. Självklart ska en kvinna kunna åka buss iklädd shorts och linne en stekhet dag i Malmö. Jag skrev om händelsen både på Facebook och Twitter. Kvinnors frihet måste värnas – och att beskära en kvinnas frihet med hänvisning till att hon bär shorts en dag med 29-gradig värme är oacceptabelt.

Det var alltså busschaufförens agerande jag reagerade på. Vad han hade för eventuella motiv till sin handling visste varken jag eller någon annan. Därför spekulerade jag inte i det. Av allt att döma var han en misogyn typ som retade sig på unga lättklädda kvinnor. Det räcker för att göra mig förbannad. Andra tycktes dock vara extremt intresserade av vem busschauffören var och framförallt av vilken religion han tillhörde. Kort sagt: Många utgick ifrån att busschauffören var muslim och att hans agerande var motiverat av ”sharialagar” och hat mot svenska kvinnor. Debattörer av den mer hysteriska sorten, med Katerina Janouch som paradexemplet, eldade upp massorna och tolkade händelsen som ett bevis på ”islamisering” – utan att ha något på fötterna som styrkte den tesen.

Ja, det ligger nära till hands att tro att busschauffören agerade utifrån en kulturellt och religiöst betingad idé om anständig klädsel. Den tanken tänkte naturligtvis jag också. Därför var andra delar av Twitter och Facebook knäpptysta. De feministiska röster som annars rycker ut för att försvara kvinnors rättigheter lyste med sin frånvaro. Den feministiska sfären, liksom stora delar av mainstream media avvaktade i väntan på mer information. Innan de visste vem busschauffören är, det vill säga om han är muslim eller inte, höll de tyst. Rädslan för att kritisera en muslimsk man var helt enkelt större än viljan att försvara en svensk kvinnas rättigheter.

Igår meddelade så Nobina, bussbolaget ifråga, att busschauffören ifråga inte hade några ”religiösa eller andra (sic!) politiska motiv”. Då vaknade public service och vänstertwitter med sina fördömanden. De, som gått bärsärk, och vrålat ”islamisering” dagen innan tappade luft och låtsas som det regnar, alternativt hävdade att Nobina ljuger.

Skeendet blixtbelyser svenskt debattklimat, och det jag ser i det kalla ljuset är inte vackert. I min enfald trodde jag att helgens upprördhet handlade om att en ung kvinna hindrades att åka buss på grund av sin klädsel. Dessvärre tycks en del människor vara mer intresserade av busschaufförens bevekelsegrunder än av händelsen i sig. Några använde sig av händelsen för att få tillfälle att lufta sina fördomar om muslimer i allmänhet. Andra valde att ignorera händelsen på grund av diverse antirasistiska idéer.

Jag vidhåller att busschaufförens agerande var klandervärt oavsett vilka motiv han har. Det är händelsen i sig som föranleder mig att reagera, inte busschaufförens etniska eller religiösa tillhörighet. Han gjorde lika fel oavsett om han heter Sven eller Ahmed.

Jag känner mig, ärligt talat, rätt ensam i den uppfattningen. Mitt primära intresse när jag skriver om våldtäkter, slöjor på barn, hedersförtryck eller vad det nu kan vara är att försvara kvinnors och flickors fri och rättigheter, inte att hacka på muslimer eller människor från andra kulturer. I de fall det finns kulturella komponenter så bör det givetvis anges och diskuteras. Därför har jag skrivit en hel del om överrepresentationen av män från MENA vid sexualbrott. Syftet är naturligtvis inte att stigmatisera män från Nordafrika och Mellanöstern utan att minimera våldtäkter. Den distinktionen tycks en hel del människor ha mycket svårt att förstå. En del anklagar mig för att sprida rasism när jag redogör för fakta. Andra övertolkar de fakta jag redovisat och drar den felaktiga slutsatsen att alla män från Nordafrika och Mellanöstern är våldtäktsmän.

Debattklimatet i det här landet är djupt destruktivt, och jag vill påstå att skulden delas lika mellan höger och vänster. Mellan extremerna finns dock en stor, ofta tyst, majoritet som är rimliga och sunda, som är oroade över landets utveckling men inte ser varken strukturell rasism eller islamisering i varenda buske. Det är tråkigt att klimatet är så uppskruvat att majoriteten av den sunda majoriteten väljer att inte delta i samtalet.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

8 kommentarer till “Polarisering: Exemplet Amanda och Skånetrafiken”

  • Bra skrivet. Du är inte ensam i uppfattningen. Jag har för första gången provat twitter (och har bland annat läst och kommenterat i din tråd där om den här händelsen) i en månad. Jag är faktiskt uppriktigt förvånad över hur förj-vla illa ställt det är. På båda ”sidor”. Det är väldigt få som överhuvudtaget vill diskutera i sak. Majoriteten verkar bara vilja få sin befintliga uppfattning bekräftad och vinna ”likes” från anhängarna genom att vara (i sin värld) ”kvicka” genom skällsord, tillskrivning av idéer/tillhörighet eller bara rena förolämpningar. En eloge till dig och de som orkar försöka föra sansade diskussioner. Själv ger jag snart upp och lämnar twitter med viss tröst i undersökningarna som visar att endast en mycket liten andel av befolkningen använder funktionen.

  • Det var Mona Sahlin som drog in hatet i det svenska debattklimatet med sitt ”midsommar och sådana töntiga saker.” Det har sedermera cementerats i form av Värdegrunden.

  • Som vanligt en saklig, förståndig och relevant analys av Anne. Det är synd att du ska behöva känna dig så ensam, eftersom behovet av klokskap är så stort i det förvirrade samhället. Vill åtminstone delvis försvara Katerina Janouch, jag inser att hon delar ut smockor i sitt raseri, utan att alltid kolla alla fakta. Hon behövs också, kanske som en ventil för arga människor.

  • Jag känner mig ensam om att reta mig på för mycket bar hud på unga kvinnor på stan, men jag vet att jag inte är det. Är ateist med kulturelt kristen etnisk svensk bakgrund. Katerina Janouch spinner loss på minsta stimuli. Märkligt folk är så snabba med att förhastade slutsatser. Som sagt, inget vackert debattklimat.

  • Är den chauffören muslim kan man tro man får vara lättklädd när det är 30 grader varmt ute

  • När jag första gången läste om detta ville jag inte tro att det var sant. Eftersom det lät helt absurt. När det sedan visade sig vara sant och några la ut bilder på en chaufför (samma?) som lägger ut bönemattan i bussen och ber till Allah? så undrar jag hur det är ställt i Malmö? Chauffören påstås ha arbetat 20 år som busschaufför. Har han radikaliserats på senare tid?

  • Frågan är varför han gjorde så. Var det av omtanke för flickan? Eller någon sorts bakvänd omtanke om sig själv? Det borde bussbolaget svara på, så att folk slipper spekulera. Men det lär vi aldrig få reda på, så det är inte lönt att bry sig. Men om feministerna är tysta, så brukar det vara någon med ”annat” efternamn. Har han kört i 20 år, verkar det konstigt. Kanske är få tjejer i Malmö som går sommarklädda nu för tiden. Då är det ett dåligt tecken.

Kommentera