Om det är något som slår mig i turerna kring rättegången mot ASAP Rocky och två medlemmar ur hans entourage, som står åtalade i Stockholms tingsrätt för misshandel av den 19-årige afghanske medborgaren Mustafa J. så är det i hög grad detta tycks ha att göra med en bisarr kulturkrock.

I ett uttalande som gjordes av målsägarbiträdet, Magnus Strömberg, strax efter det att den första rättegångsdagen avslutades igår, förmodligen i syfte att stärka Mustafas framtoning i offentligheten, finns en nyckelformulering:

”Försvårande är att misshandeln ägde rum på en plats där det fanns många vittnen. Mustafa J. har upplevt det som särskilt kränkande att inför så många vittnen få utstå denna misshandel.”

Likadant lät det i det ”förhör” som åklagaren Daniel Suneson genomförde med Mustafa inför sittande rätt. Mustafa återkom, via den tolk han anser sig behöva, trots sin snart femåriga vistelse i Sverige, upprepade gånger till ”att andra hade sett honom” när han initialt blev avvisad efter att ha frågat amerikanerna om ”var hans kompis var”, när han blev lyft i nackskinnet, när han med lock och pock skulle förmås att avlägsna sig från rap-stjärnan och dennes sällskap och till slut när han fick stryk liggande på Apelbergsgatan på Norrmalm i Stockholm.

Det är åtminstone för mig uppenbart att det handlar om något slags hedersproblematik ytterst med rötter i ett centralasiatiskt klansammanhang.

Långsökt? Nej, det tycker jag inte. Hela händelseförloppet ger evidens för Rudyard Kiplings ord om att East is East, and West is West, and never the twain shall meet – och i detta sammanhang är ASAP Rocky och hans vänner, med rötter i ett afroamerikanskt getto på andra sidan Atlanten och som aldrig tidigare satt sin fot på våra nordliga breddgrader, oändligt mycket mer lika oss svenskar, än Mustafa J. trots sin femåriga vistelse hos oss där han varit föremål för den svenska socialstatens oupphörliga omsorger, till synes utan resultat.

Om vi antar att förundersökningen och de videofilmer som har lagts ut på nätet i stora drag skildrar vad som ägt rum framträder följande bild. Mustafa J. går fram till amerikanerna och frågar om vad hans vän, afghanen Dawud H. har tagit vägen. Han blir förhållandevis bryskt avvisad av artistens livvakt, Timmy W. Det här tar Mustafa väldigt hårt. Han tycker nu att han har förlorat ansiktet inför de människor som observerat händelsen. Han följer efter sällskapet, tillsammans med Dawud (som nu har anslutit), för att få upprättelse. Eftersom det är livvakten som varit den huvudsakliga ”aktören” i skeendet är det framför allt honom som afghanerna inriktar sig på.

Livvakten som inte förstår varför Mustafa inte kan lämna dem ifred lyfter så småningom helt sonika bort Mustafa genom att ta tag runt hans hals. Kanske går nu de wifi-hörlurar som afghanen har hängande runt halsen sönder. För Mustafa blir allt bara värre. Folk har sett hur han förnedrats av livvakten och dessutom har de fina hörlurar, som han är så stolt över, kommit till skada. Det här kan han inte släppa. Han slår till livvakten med lurarna och ägnar så flera minuter åt att förfölja amerikanerna, nu med krav på att lurarna på något sätt skall ersättas. Under hela denna tid försöker sällskapet med ömsom vänlighet, ömsom lämpor förmå afghanen att lämna dem i fred, utan att lyckas.

Hur tolkar amerikanerna den här situationen? I förhören säger de att afghanen verkar påverkad av narkotika eller att han är ”galen”. De kan inte förstå hur en spinkig man vågar hota och förfölja detta sällskap som dels är många fler än Mustafa och hans kamrat och som dels är åtföljda av en livvakt – Timmy, en stor svart man i 130-kilosklassen. De fattar inte att han bara vågar och kan inte tolka skeendet utifrån en centralasiatisk hederskontext. Enligt deras västerländska rationalitet kan det beteendet bara bero på att Mustafa antingen är sinnessjuk, påtänd av narkotika eller beväpnad – en tanke som förstärks av att livvakten blöder efter incidenten med lurarna, åtminstone några i sällskapet antar i polisförhören att Timmy skurits av något föremål, kanske en kniv. Det är då som handgemänget bryter ut och vars mer specifika permutationer kommer att redas ut i Stockholms tingsrätt.

Nu kanske någon invänder att jag drar lite för stora växlar på den här kulturanalysen; men då skulle jag vilja hänvisa till ett annat rättegångsfall från 2016 där Mustafa J. blev dömd för misshandel och där det finns viktiga paralleller (Svea hovrätt HR B 4587-16). Där handlar det om att Mustafa försökt att knivhugga en person som tidigare varit hans vän eftersom denne skrattat åt honom vid en tunnelbanestation, så att andra personer kunde se detta. Även här var blev skammen så stor att han måste upprätta sin heder genom ett knivöverfall två veckor efter incidenten. För detta dömdes Mustafa till 30 dagars samhällstjänst och att betala 5.000 kronor i skadestånd till sin motpart.

Det kan finnas skäl att ställa sig frågan om hur vi hade betraktat en svensk person som hade försvarat ett knivöverfall med orden ”en man skrattade åt mig för två veckor sedan” eller varför han under flera minuter förföljde ett sällskap som uppenbarligen ville vara ifred med argumentet att ”den store killen knuffade mig så att andra kunde se”. Hade det inte funnits skäl att överväga om gärningsmannen, istället för att få samhällstjänst, borde bli föremål för rättspsykiatrisk vård?

Men Mustafa J. är inte sinnessjuk, utan reagerar bara som om han vore det utifrån en västerländsk kontext, genom att följa en sedan århundraden väletablerad hederskod – och under de fem år han vistats här har alla de resurser som kanaliserats från svenska skattebetalare och koncentrerats på hans person visat sig helt verkningslösa när det gäller att få honom att bete sig som en civiliserad människa (utifrån ett västerländskt perspektiv). Och Mustafa är inte ensam. Det finns tiotusentals människor som honom, som just nu vandrar runt i vårt samhälle, på grund av mycket okloka politiska beslut.

Så hur skall rättsvårdande instanser behandla en sådan person? Skall man ta hänsyn till att han kommer från en främmande kultur med andra värderingar än de västerländska? Det är jag personligen mycket skeptisk till. Detta vore i förlängningen en rasistisk form av rättstillämpning som inte hör hemma här.

Det skall inte spela någon roll hur en centralasiat själv ser på heder och våldsutövning. När han befinner sig i Sverige måste vårt lands lagar gälla, precis som de gör för oss andra. Lagarnas syfte i Sverige är enbart att upprätthålla svensk moral – inte andra länders eller andra kulturers. Först då är vi alla lika inför lagen. Härkomst kan inte trumfa över konkreta handlingar.

Erik van der Heeg

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

 

 

19 kommentarer till “Gästinlägg: ASAP och afghanen – It’s the culture, stupid!”

  • Ditt kloka fördjupande resonemang är som balsam för en trasig själ plågad i den svenska förenklande vulgo-gap-kändis-atmosfären. Tack det var en upplevelse!

  • Jag kan bara hålla med. Tyvärr gör Löfven med anhang inte det. Hur långt ska det gå innan det vänder? Om det vänder.

  • Erik, din analys är glasklar. Sådana här kulturkrockar är mer eller mindre vardagsmat i dagens Sverige men uppmärksammas bara när det är kändisar inblandade. Jag tror vi svenskar får lära oss att leva med dem. Samtidigt tycker jag det är bra att händelsen fått internationell uppmärksamhet. På sikt kan den kanske därigenom leda till en förnuftigare invandringspolitik än den som förts hittills och nära nog raserat den ”svenska modellen” som vi varit så stolta över.

  • Erik. En klar, intelligent analys. Kulturkrock Förståss. Hur kan denna analys föras vidare till försvaret, rättegången o domstolen o svenska folket?

  • Kunde inte Mustafa bara ge sig? Nej, han har skamkulturen i sig.
    Han har efter fem år kostat oss minst tre mn kr, då han kom som ett s k ensamkommande barn. 2104 och 2015 kom 42 000 sådana. Det var hälften av alla som kom till Europa.
    De s k ensamkommande flyktingbarnen är det största bedrägeri, som Sverige har utsatts för. Ekonomiskt, socialt och kulturellt. Det hela är oomrunkeligt. Vi blir inte av med denna ”utmaning”.

  • ”Livvakten”, eller vad man nu ska kalla honom, beter sig också han väldigt arrogant. Att han inledningsvis uppfattar den lille afghanen som verbalt påstridig, irriterande och efterhängsen ger honom ingen rätt att kräva att han ska gå därifrån. Än mindre att knuffa och lyfta upp honom när han inte lyder. ”Livvakten” har inga som helst ytterligare befogenheter än vem som helst i den här situationen. Afghanen har inte mer skyldighet att åtlyda ”livvaktens” instruktioner än ”livvakten” har att åtlyda eventuella instruktioner från honom själv. Visst uppstår en kulturkrock. Krocken mellan en smått paranoid amerikansk kändis och hans uppblåsta turnésällskap som anar hotbilder bakom varje buske och några afghanska flyktingar som tror att de svarta männen de stöter på som inte kan prata svenska är en grupp afrikaner av ungefär samma skrot ock korn som de själva.

  • Mycket sannolik och trovärdig analys! Sådan får vi inte läsa någon annanstans, för att den är troligen sann!

  • En förklaring till afghanens beteende kan också vara att han ville provocera fram en misshandel av sig själv med därpå följande skadestånd. Finns många exempel på Youtube där folk kastar sig upp på motorhuvar för att det ska se ut som de blivit påkörda – med därpå följande skadestånd.

  • Om Mustafa känner sig uthängd och förevisad av Svensk domstol. Hur kommer han att tillrättalägga den skam han fått utstå inför så många.
    Hur många skall knivskäras för att detta skall vara neutraliserat.

  • De båda Afghanerna är dessutom sedan tidigare välkända utav polisen, som beskriver ” den kastade ” som ” en av de värsta utav de ensamkommande”, förutom de domar han har i sitt belastningsregister. Hans vän sitter nu häktad och gjorde även så då han vittnade i ”ASAP” målet. Den striden politikerna tog för att de 7000 ensamkommande skulle få stanna trots utvisningsbeslut/avslag på asylansökan, inom den s.k ”Gymnasielagen” ( har aldrig hört talas om en ” 2 årig ställa till oreda på gator och torg utan att behöva besöka ett klassrum” förut, men man lär sig något nytt för varje dag ), måste ju nu dessa ”gymnasie studerande” med alla medel hållas ” borta ifrån otrevliga rapporteringar ” för att de ej skall förlora viktiga politiska poäng. Se bara intervjun med den första åklagaren ( som sedan byttes ut efter kritik ) och hans enkelriktade uttalanden. Visst, man skall inte slåss på gator och torg, men då man står emot påtända ynglingar med sin egen syn på hur man skall agera då man blir ” sååååå kränkt och dessutom att så många såg det ”,och då försöker sig på en modern variant utav ” David och Goliat ” med för ” David ” oväntat resultat ( Fysikens lagar måste ha gått honom förbi, men är förmodligen van att de flesta i Sverige hellre backar än vill ha slagsmål, men denna gång mötte han inte ”de flesta ” ). Men att nu denna ”Tuffiing ” beklagar sig över att ” han rycker till varje gång han noterar en snabb rörelse och drömmer mardrömmar att han blir jagad ”, så undrar man ju vilket liv han levt innan och vilket liv han uppgett för Migrationsverket ( som ansåg att ej asylskäl fanns, men fick stanna just p.g.a ”gymnasielagen” ). Är detta tacken inför alla de människor som ställt upp för att de skall få stanna, tänker jag stilla. Men det är just detta som gjort denna händelse så stor, förutom det att ASAP Rocky är en välkänd artist. Jag förstår att han verkligen har varit konfunderad, då han suttit häktad och i sitt sinne försökt få allt att gå ihop.

  • Nu kan Löfven försöka dra kortet märkt ”Sverigebilden” och se hur det går. Hela världen har tagit del av Absurdistans rättsväsende, och det är ingen vacker syn. Vi har en ny adelsklass som ingen får bemöta med annat än ”respekt”, annars blir den adlige arg. Vet den – svensk eller amerikan – som inte står med mössan i hand inför afghanens hedersutbrott.

  • Erik, jag menar inget illa här men du framstår som en mossig gammal gubbe i din analys.
    Den här typen av kränkta beteende är ju hivudingridiensen I närmast alla fyllebråk eller helgslagsmål som uppstår på stan. I krogköer, på nattklubbar, i korvköer, på nattbussar och typ överallt där människor och främst då yngre sådana vistas. Fråga pursvenska fotbollshulliganer eller supporters om dom backar för en upplevd kränkning. De springer i grupp över kompisarenans gräsmatta för att hämta tillbaka en flagga.
    Har du verkligen aldrig upplevt att bråk uppstått för att någon tittat snett på någon, sagt något tyket eller raggat på någons tjej?
    Det är väl ändå lite magstarkt att påstå att detta är ett fenomen som kom med afghanska flyktingar när det är närmast svensk nationalsport.
    Det kanske är jag som är färgad av mina år i krogbranchen men du ger intrycket av en man som aldrig vistats speciellt mycket i offentliga miljöer nattetid.
    Och om du på allvar tror att det inte existerar i USA råder jag dig att göra ett fältstudieexpriment i Harlem. Du kan berätta om det när(om) du kommer hem igen.

    • Vad man ser på filmerna är människor som absolut inte förstår något av vad den andre/andra håller på med. Det är bra att det frammkommit att att målsägande känt sig kränkt och därmed inte lät sig avvisas utan vidare. Hade jag blivit bryskt avvisad så hade jag gått därifrån eller ändrat strategi. Men målsägande verkade ej förstå var gränsen går. Det finns människor överalltifrån som inte vet var gränsen går och därför kan råka illa ut och genom sitt betende skadar andra. Det finns en sk hederskultur i Afganistan, liksom i t.ex Pakistan, men i det här fallet ligger det nog mest på individnivå, polisen säjer ju att målsägande råkar vara en av de jobbigare typerna. Jag känner igen det från min etniskt svenska omgivning, människor som ALDRIG ger sig, som ALDRIG erkänner sig ha fel. De är väldigt påfrestande och de trakasserar en tills man inte orkar längre. Myndigheter borde tagit tag i den här killen och sett till att få honom släppa sitt sk hederstänk till inom rimliga nivåer. Men sverigie har varit usla på att ta tag i verkligheten.
      Det som de har sysslat med är att dra iväg med nyanlända ensamkommande till badhus, utan att fatta att det kommer bli problem, sedan skylls alltihopa på de ensamkommande.

  • Jag menar inget illa men du framstår som en mossig gammal gubbe i din analys.
    Den här typen av kränkta beteende är ju hivudingridiensen I närmast alla fyllebråk eller helgslagsmål som uppstår på stan. I krogköer, på nattklubbar, i korvköer, på nattbussar och typ överallt där människor och främst då yngre sådana vistas. Fråga pursvenska fotbollshulliganer eller supporters om dom backar för en upplevd kränkning. De springer i grupp över kompisarenans gräsmatta för att hämta tillbaka en flagga.
    Har du verkligen aldrig upplevt att bråk uppstått för att någon tittat snett på någon, sagt något tyket eller raggat på någons tjej?
    Det är väl ändå lite magstarkt att påstå att detta är ett fenomen som kom med afghanska flyktingar när det är närmast svensk nationalsport.
    Det kanske är jag som är färgad av mina år i krogbranchen men du ger intrycket av en man som aldrig vistats speciellt mycket i offentliga miljöer nattetid.
    Och om du på allvar tror att det inte existerar i USA råder jag dig att göra ett fältstudieexpriment i Harlem. Du kan berätta om det när(om) du kommer hem igen.

  • Jag har nominerat A$AP Rocky till Svenska Hjältar 2019 för att han inte smet undan när han blev trakasserad.

Kommentera