Vad som slog mig när jag läste historikern Niall Fergusons arbete ”The Square and the Tower” (Penguine, 2018) om europeisk politisk organisationshistoria var att den oförsonliga polarisering vi ser just nu på sociala medier inte är något speciellt nytt – vi har sett den förut, här i Europa för ungefär ett halvt årtusende sedan.

Vi lever i en historielös tid och när journalister och ”experter” skall dra historiska paralleller till vår tid handlar det mest om 1930-talet och hur auktoritära system och starka ledare plötsligt började dominera den politiska arenan hjälpta av propaganda och nya typer av massmedier. Och detta är kanske inte något att förundra sig över, eftersom den enda historiska period som våra dagars opinionsbildare känner sig rudimentärt bekväma att navigera i sträcker sig högst 80 år tillbaka i tiden. Sedan är de stopp. Föregående sekler är okänt land. Allt påminner om mannen som om natten letade efter sina borttappade nycklar under gatlyktorna, eftersom det bara var där han kunde se ordentligt. Det gick inget vidare.

Vår tid har mycket lite att göra med 30-talet – och faktiskt ganska lite att göra med 1900-talet också. Om det är något som har satt sin prägel på tiden efter millennieskiftet så är det genombrottet av de nya informationsteknologierna, som transformerat kunskapsinhämtning, informationsspridning och hela den sociala väv som utgör civilisationens infrastruktur. Vi lever i ett helt annat sammanhang idag, än vad vi gjorde bara för 20 år sedan symboliserat av smarta telefoner och sociala medier.

Revolutionen handlar alltså om informationsteknologi och den enda relevanta parallellen här torde vara genomslaget av boktryckarkonsten för ett halvt årtusende sedan.

Nu kanske någon invänder att vi har haft viktiga informationsteknologiska genombrott mycket senare i historien – och kanske framför allt under 1900-talet genom företeelser som radio, film, television och pappersmedier i masscirkulation. Till detta skulle jag vilja säga att dessa medier var enkelriktade, centralstyrda och till stora delar kontrollerade av statsmakterna via direkt ägarskap eller via lagstiftning. Sociala medier fungerar inte riktigt på detta vis. Här är den enskilde inte bara en passiv konsument, utan i lika hög grad en aktiv producent och kommentator.

Enligt Ferguson påminner detta i hög grad om Luthers föreställning om reformationen som en utbredning av prästerskapets ”ubikvitet”, det vill säga att var man skall kunna vara sin egen präst. Genom boktryckarkonsten skulle var och en kunna läsa Bibeln på sitt eget språk och kunna relatera direkt och personligt till Gud utan att kommunikationen filtrerades via ett korrupt prästerskap. Luthers 95 teser spreds över hela Europa via tryckpressarna och den nya frihet som signalerades kom inte bara det religiösa livet till del, utan på alla områden spreds information ut över världen via böcker, pamfletter och flygblad.

Men den vision om en pånyttfödd, upplyst mänsklighet som skulle kunna komma tillsammans som ett brödraskap i ett ursprungligt förhållande till Herren blev inte verklighet, lika lite som Mark Zuckerbergs ursprungliga vision om Facebook som en plats där hela världen kunde ha varsin ”wall”, ”pokea” varandra och lägga upp bilder på kattungar. Genom de nya medier kunde även bisarra föreställningar – fake news, om man så vill – spridas med viral hastighet och slå rot på ett sätt som varit otänkbart under en tidigare epok.

Man kan ta häxprocesserna som ett exempel. Det hade förekommit en och annan häxbränning under medeltiden, men efter tryckpressens genomslag förvandlades uppletandet och processandet av personer anklagade för häxeri till en veritabel massrörelse som framför allt växte fram i de breda folklagren, ofta på kontrakurs mot de kungliga eller furstliga potentaternas önskemål.

Det är värt att notera att det framför allt var i norra Europa där den nya informationsteknologin var som mest utbredd som också häxprocesserna grasserade som värst. Det enda land i Europa där detta inte förekom var det land som mest frenetiskt motsatte sig den framväxande protestantismen, landet som var den katolska kyrkans svärd och sköld, nämligen Spanien. Och skälet var inte att den dogmatiska katolicismen därstädes var så särskilt humanistisk, utan att det politiska styret var fanatiska motståndare till yttrandefrihet och privat ägande av tryckpressar.

Effekten av boktryckarkonsten innebar en explosion vad gällde tillgängligheten av kunskap, konst och underhållning, men ledde också fram till ett veritabelt kulturkrig. Det som började som spetsfundiga debatter mellan protestanter och katoliker fick allt mer infekterade och oförsonliga drag.

Diskussionerna blev allt hätskare och utmynnade allt oftare i politiskt våld. Två sidor formerade sig mot varandra där avhumaniseringen av motståndaren – som någon som stod på djävulens sida – blev allt mer uppenbar. Kravet på att välja sida blev till dogm och alternativet att inta en mittenposition blev till slut helt omöjliggjord. Varje fraktion kom att bilda sin egen bubbla där enbart de egna argumenten hördes.

Klyftorna ökade allt mer och kunde löpa inom nationer, städer och till och med familjer. Man umgicks bara med de egna, samtidigt som motståndaren betraktades som pestsmittad.

1618 exploderade så Europa i det trettioåriga kriget, en händelse som höll på att slita vår kontinent i stycken och som än i denna dag är den konflikt som orsakat mest förödelse och proportionellt sett flest döda av alla konflikter i vår del av världen – de två senaste världskrigen inräknade.

Vi lever inte i 1618 års värld, men kanske inte så långt därifrån. Polarisering, oförsonlighet och ovilja att förstå eller ens lyssna på den med en annan uppfattning dominerar våra sociala medier och därigenom också våra samhällen. Detta är allt annat än bra – vi har varit med om det där förut och kan studera ett förskräckande facit. Som Vergilius låter sibyllan i Cumae säga till den förskräckte Aeneas: ”Bella, horrida bella et Thyberim multo spumantem sanguine cerno”.

Erik van der Heeg

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

5 kommentarer till “Gästinlägg: Sociala medier – polarisering som på 1600-talet”

  • Instämmer till fullo i dina tankeväckande paralleller mellan 1600-tal och 2000-tal. Det är viktigt att dra lärdom av det fanatiska, dogmatiska, polariserande och närmast religiöst färgade nit som förenar och kännetecknar de båda epokerna. Däremot sätter jag frågetecken för DAVID Zuckerberg. Du menar väl Mark Elliot Zuckerberg, Facebookgrundaren?

  • Ja , historien upprepar sig som bekant, det mänskliga psyket är antagligen sedan årtusenden ganska sig likt, trots viss synbar kulturistisk påverkan, kan det vara så att allt går i cykler ?
    Dvs mellan nånting och nånting, har inte själv ännu klurat ut vad dessa ting är, men jag tror att jag är nåt bosporen !

    Det skulle kunna vara att då bildningen börjar bli invand och tråkig, så blir det en backlash som appellerar till de gamla vanliga drifterna, och när då de småningom börjar verka tröttande, så återgår man till mer intellektuella böjelser, allt i ett växelspel.
    Som exempel har vi ju häxprocesser nu, men man kan ju sedan förhoppningsvis önska en mer intellektuell approach.

    Annars keep in mind att människan är av naturen lat samt svårövertygad.
    Anledningen till att Elvis blev detroniserad var att Beatles var så pass bra på så pass många sätt, att den tondövaste trähäst till sist måste kapitulera.
    Slutsats; den som kan övertyga bäst och flest vinner, ibland rätteligen !
    /Bosse

  • Ditt citat från Aeneiden är ju ganska välbekant om man vet något om engelsk ’nutidshistoria’ – Enoch Powells ’Rivers of Blood’ tal i underhuset i april 1968. Det var dödsstäten f/r den kanske mest intelligente underhusledamoten pä ganska länge. Fast – du har ju följt det goda rådet givet av en kommentator:”He should have quoted in Latin – then no journalist would have understood it …”.

  • Ja, hela tiden ställs ideal mot verklighet, idealen skapas på en mängd intrikata sätt, och ofta över lång tid, verkligheten uppenbarar sig också på ett successivt sätt, frågan är vad som, eller om något kommer få bägaren att rinna över !
    /Bosse

  • Bra artikel. Jag undrar även hur mkt folkskolestadgan 1842 betydde då enkelt folk lärde sig läsa? Skulle vilja att Erik belyser det. Var det av underordnad betydelse eftersom ”de studerade” dvs överklassen inkl prästerskapet, bestämde vad pöbeln skulle få sig till del via de trycksaker som fanns? Troligen lästes mest Bibeln, Bibliskan och Lilla Katekesen. Efterhand ideologiska pamfletter, men först betydligt längre fram då en arbetarrörelse uppstått.
    I hemmen på verkliga bondlandet fanns på 1940-talet fortfarande bara ”Svenska gods och gårdar” utöver kristen litteratur. (Möjligen någon isländsk saga som Fritjof och Ingeborg eller Fenrik Ståls sägner.)
    Berördes ”enkelt folk” öht av den enorma polarisering i tänkande och positionering på 15-1600-tal som Erik belyser? Möjligen genom värre skattetvång som följd? Dvs detsamma som för dagens pöbel dvs fattigpensionärerna nu?

Kommentera