En hel del av den svenska debatten under den senaste veckan har i efterdyningarna av New York Times och Dagens Nyheters double whammy riktade mot bland annat alternativa medier kommit att handla om ryska ”påverkansoperationer”.

Vad dessa skulle handla om, syfta till och hur de skulle genomföras  framstår dock som höljt i dunkel.

Dagens Nyheter har förvisso rätt. Det förekommer sådan verksamhet och den syftar mycket riktigt till att styra svensk politik i en riktning som gynnar ryska intressen – men de ser knappast ut på det sätt som tidningen tror sig veta.

Enligt Dagens Nyheter handlar ryska påverkansoperationer om att sprida en falsk föreställning bland människor om att Sverige är ett land på väg mot ett kulturellt och ekonomiskt haveri under trycket från muslimska invandrare, feminister och hbtq-aktivister. Genom att på tendentiöst sätt blåsa upp teman som kriminalitet, genusdagis och Pride-parader – via benäget bistånd från köpta alternativmedier – spelas partier som Sverigedemokraterna i händerna av ryska aktörer.

Varför det skulle ligga i den ryska regimens intresse vilja stoppa flyktinginvandring till just Sverige görs dock aldrig klart. Inte heller varför den ryska generalstaben skulle motsätta sig att en underfinansierad svensk försvarsmakt lägger pengar på genuskurser och Pride-manifestationer istället för långräckviddiga luftvärnssystem, moderna ubåtar och ytterligare ett amfibieregemente.

Det bör vara uppenbart för alla och envar att föreställningen om de ryska påverkansoperationerna i Sverige skulle handla om att gynna det som lite slarvigt går under beteckningen ”högerpopulistiska krafter” på något sätt faller för Occhams rakkniv.

Men vad handlar då de ryska påverkansoperationerna om?

Det är ganska lätt att konstatera, anser jag. Det finns ett enda övergripande intresse för ryssarna vad gäller svensk politik som överskuggar allt annat – och det är att förhindra ett svenskt Natomedlemskap. Ett svenskt Natomedlemskap skulle nämligen i ett slag närmast upphäva möjligheten att återta de baltiska republikerna, Estland, Lettland och Litauen, om ett sådant intresse skulle inställa sig.

Jag vill nu tillåta mig en liten utvikning: För att kunna ”återta” de baltiska staterna måste ryssarna förhindra Natos flygstridskrafter från att kunna verka över krigsskådeplatsen och upprätthålla luftherravälde. Lyckas man med denna ”area denial” så skyddar man inte bara egen trupp, utan omöjliggör också tillförande av förstärkningar av marina och landbaserade kapaciteter. För att kunna gå i land med detta måste ryska förband dock besätta Gotland och placera ut det omvittnat högpresterande ryska luftvärnet och skapa en ”kupol” över krigsskådeplatsen för att förhindra de västliga flygvapnens operationsmöjligheter.

I och med detta skulle det också bli närmast omöjligt att förflytta den öronmärkta förstärkta amerikanska marinkårsbrigad, vars utrustning finns förhandslagrad i Trondheim, över Kölen till utskeppning i Gävle hamn, för vidare destination Finska viken och Baltikum. Ett Sverige integrerat i Nato skulle som sagt göra denna operation utomordentligt svår för ryssarna.

Dessutom skulle ett Natomedlemskap närmast omöjliggöra insatsen av ryska kärnvapen mot Sverige. Rysk militär doktrin förordar inte insats av kärnvapen som en ”sista utväg”, som det gör i den västliga försvarsalliansen. Rysk doktrin förordar tvärt om insats av dessa vapen så tidigt som möjligt i skeendet, för att därefter ”deeskalera” konflikten. Utgångspunkten är givetvis att ett alliansfritt Sverige, även om här finns bilaterala avtal med USA, inte har någon förmåga till vedergällning och därför är värnlöst.

Att i ett tidigt skede sätta in mindre kärnvapen mot, låt oss säga, Musköbasen, Karlskrona, FRA:s anläggning på Lovön, Högkvarteret i Stockholm, ett par flygflottiljer, samt Gävle hamn skulle slå ut ut svensk försvarsförmåga fullständigt och dessutom vara helt riskfritt. När insatsen väl är gjord kommer en fredstrevare från Ryssland: ”Vi måste få slut på de här dårskaperna. Om Sverige nu förhåller sig strikt neutralt och ger oss möjlighet att disponera Gotland under en liten tid, så kan vi rädda människoliv”. Sverige drar sig nu ur kriget och konflikten har därigenom ”deeskalerats”. Ryssland har fortsättningsvis fria händer i Baltikum och man kan vara säkra på att ingen vedergällning med kärnvapen från Natosidan kommer att äga rum – Sverige står ju utanför alla avtal.

Under det kalla kriget kunde svensk alliansfrihet och neutralitet kanske  fungera som en garanti för att slippa utsättas för kärnvapenangrepp – de huvudsakliga operationsområdena hade utgjorts av Tyskland och Nordatlanten – men i dagens storstrategiska läge är det snarare tvärt om. Svensk alliansfrihet provocerar till kärnvapeninsats. Rysk doktrin förespråkar nämligen inte insats av dessa vapen om man själva riskerar att utsättas för dem. Därför vill man ha Sverige utanför den västliga försvarsalliansen – så länge Sverige står utanför alla ”hårda” avtal har ryssarna ett maximum av handlingsfrihet, till ett minimum av risk.

Det var också därför som de ryska påverkansoperationerna i samband med riksdagsvalet 2018 uteblev nästan helt, vilket Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) förvånat kunde konstatera för ett år sedan. Med en anti-Natomajoritet i riksdagen (som ryssarna ser det) bestående av Socialdemokraterna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna behövde man inte göra någonting. Sverige röstade som ryssarna ville.

Idag är dock Sverigedemokraterna inte lika populärt i Kreml. Partiet har blivit mycket mer Natovänligt i syfte att göra sig mer ”aptitligt” för ett eventuellt samarbete med andra borgerliga partier och medlemskapet i EU-parlamentets konservativa partifraktion ECR, där man samarbetar med ryssätarna inom brittiska Tories och polska Lag och Rättvisa (PiS) – och inte med Putinvänliga partier som Marine Le Pens Nationell samling, Alternative für Deutschland eller italienska La Lega – faller inte heller Kreml på läppen.

Detta är alltså vad ryssarna vill med sina påverkansoperationer mot vårt land: Att vi skall hålla oss utanför Nato.

Men allt det här med invandring, feminism och hbtq, som det ryssarna (och Dagens Nyheter) verkar så upptagna av? Vad är då det? Jo, detta är framför allt ämnat för rysk inhemsk konsumtion. Den ryska regimen bedriver inte bara ”påverkansoperationer” mot utlandet, utan även mot den egna befolkningen. Den ryska befolkningen mottar nämligen huvuddelen av sitt nyhetsutbud från regeringskontrollerade tidningar och etermedier. Alternativa nyhetsplattformar lyser här med sin frånvaro på ett sätt som Dagens Nyheter och svensk public service bara kan drömma om.

Här är det viktigt att lyfta fram ett dekadent Väst i fritt fall på grund av en invasion av muslimska horder och ett samhälle där stolliga feminister och homosexuella i konstiga kläder sätter dagordningen. Syftet är att frammana känslan av att ”så jäkla vansinnigt som det är i Väst är det i varje fall inte här – och det är Vladimir Putins förtjänst. Tack för det!”

Men när dessa artiklar och tv-inslag väl är producerade så kan man också lika gärna lägga ut dem på de engelsk-, fransk- och tyskspråkiga medieplattformarna eftersom artiklarna redan finns – och eftersom de är dramatiska och dessutom reflekterar en djup och ärligt känd oro hos stora befolkningsgrupper här i Väst, så genererar de klick och intäkter för de ganska fattiga ryska mediebolagen.

Så här ser det alltså ut. Det finns ryska försök att påverka opinionerna i Väst, men det handlar inte om vad många svenska medier vill få oss att tro. Det handlar om påverkansoperationer även från våra egna, mest välvilliga mediers sida.

Erik van der Heeg

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

6 kommentarer till “Gästinlägg: Dagens Nyheter missar vad ryska påverkansoperationer handlar om”

  • Jag tror att du behöver googla ”den svenska atombomben”!
    De kommer naturligtvis aldrig lätta på hemligstämpeln, men jag är rätt säker på att vi fick något i utbyte, för att avstå från egna kärnvapen och en permanent plats i FNs säkerhetsråd!

  • ”… ett dekadent Väst i fritt fall på grund av en invasion av muslimska horder och ett samhälle där stolliga feminister och homosexuella i konstiga kläder sätter dagordningen.”

    Word. Tack för den formuleringen Erik van der Heeg.

  • Tack för ett tappert försök att belysa det säkerhetspolitiska läget här i Norden. – Marskalk Mannerheim och president J. K. Paasikivi lärde oss tjurskalliga finnar att fatta vad ryssar är ute efter: Sankt Petersburgs (Leningrads) säkerhet. Ingenting annat, faktiskt, och tur är det – Jag lärde läxan för sextioett år sedan (21.8.1968) i samband med intervention i Tjeckoslovakien. Ryska flottan befann sig en mil från min bostad vid kusten och amerikanska gröna baretter hade sitt landningsställe på ett kärr en mil från mitt sommarställe nära ryska gränsen. Allt ordnade sig – det var inte schysst eller rättvist, men det gick vägen. Finland hade VSB-avtalet, fördrag om vänskap, samverkan och ömsesidigt bistånd med Sovjetunionen. Det var omtyckt, illa-omtyckt, hatad och hånad (bl a av undertecknad). I alla fall fungerade det, när man gör en utvärdering idag. Någonting att ta lärdom av, kanske . . .?

  • Jo, nåt sånt här är det säkert. Ryssarna behöver inte ha någon skrämselpropaganda här, verkligheten räcker långt.
    Apropå genusvetenskap, så vill jag varmt rekommendera en bok av David Eberhard – Det stora könsexperimentet. Den beskriver denna pseudovetenskap på ett förträffligt sätt, det är riktigt skrämmande. Helt utan forskning och vetenskapligt stöd, påstår de, att skillnaden mellan könen beror på de patriarkala könsmaktsordningen. Om man tar bort den sociala konstruktionen med olika kön, så skulle de biologiska skillnaderna försvinna. De anser att kvinnor alltid varit förtryckta, fast männen ofta har fått göra tunga skitjobb för att försörja familjen.
    Att Ryssland med flera länder sprider en sann bild av Sverige, kan man förstå att våra politiker inte tycker om. De kanske tror att Sverige ser ut som DN beskriver det.

Kommentera