Natten mellan fredag och lördag smällde en bomb några hundra meter från vårt idylliska kvarter i Lund. Det pratar vi om. Vi pratar också om Willhelm Agrellls artikel om det han betecknar som ”låg intensiv terror”, om bristen på politisk vilja att lösa problemen med gängkriminalitet och om rädsla.

Vidare: Moderaternas förslag om söndagsöppna systembolag? Är det bra? Och vilken dialekt är sexigast? Skånskan såklart (tycker Ann). Slutligen pratar vi om två nysläppta böcker, Linda Boström Knausgårds skildring av svensk psykiatri och Liv Strömquists uppgörelse med kärleken.

Lyssna och klicka här!

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

4 kommentarer till “Pod: ”Hemma hos Heberlein och van der Heeg”, 15 september”

  • Jag håller med EvH, kvinnorna tecknar fult och det är inte roligt.
    Samma sak gäller i ganska hög grad kvinnliga komiker, deras komik är sällan rolig och ofta ful.
    Det slog mig redan för länge sedan, och efter att ha grunnat en liten stund på¨vad skillnaden är mellan manlig och kvinnlig komik kom jag fram till att när manliga komiker gör sig lustiga över kvinnor kan deras humor framstå som ganska nedvärderande, men det som driver den är ändå en genuin uppskattning av kvinnan. Lite ”de är obegripliga, men fan vad tråkigt livet vore utan dem”. Och humorn drivs också ofta framåt av konflikten mellan mannens överdrivna ”slarvighet” och kvinnans överdrivna ”ordentlighet”. Skulden är i hög grad delad. Jag har också noterat att kvinnorna i publiken brukar skratta glatt igenkännande.
    Så brukar det inte vara när kvinnliga komiker gör sig lustiga över män, den humor de ger uttryck för brukar oftast verkligen kännas som att man verkligen vill sabla ner männen. Humorn drivs av en bitterhet, som bara snörpiga feminister med regnbågsfärgat hår verkligen tycker är roligt. Och deras toffelhjältar till män som pliktskyldigt skrattar med för att de måste.
    Visst finns undantag, men det finns ganska tydliga slagsidor.
    Samma sak gäller för övrigt mellan vita och svarta komiker. Svarta komiker skämtar nästan undantagslöst om hur de utsätts för rasism, och det är sällan en befriande och rolig humor.
    Och man kan säkert göra samma iakttagelser mellan andra typer av komiker.

  • Ni börjar bli lite uppgivna hör jag. Precis som jag. Jag läste artikeln av Malcom Kyeyune i GP alldeles nyss, om de olika faserna man genomgår vid sorg. Jag hörde också en intervju med Rasmus Dahlstedt alldeles nyss och även han är i den intervjun helt uppgiven. Håller vi möjligen på att gå in i depressionsfasen nu?

  • Du säger så här Ann Heberlein: ”jag är så trött på rasistiska kommentarer från sverigedemokrater”. Jag skulle själv aldrig uttrycka mig överhuvudtaget på ett sådant sätt (alltså jag som skriver detta), men jag tror att det bakom de här kommentarerna döljer sig människor som inte känner sig sedda och som känner sig fruktansvärt besvikna. De känner sig svikna och de skriver på det sätt de gör därför att de upplever att ingen vill prata med dem och att ingen vill lyssna på dem. Det hjälper inte att irritera sig på dem, det enda som hjälper är att fråga dem varför de uttrycker som de gör och tala om för dem att de uttrycker sig på ett oacceptabelt sätt, att de förstör och att man inte accepterar det. Och lyssnar de inte så får man blockera dem helt enkelt. Jag är mycket som Stina Oscarson, lyssna på människor, vem det än är och fråga dem varför de uttrycker sig som de gör och har de åsikter som de har. Min erfarenhet är att det alltid går att nå en annan människa innan det är för sent. När det är för sent går det inte, till exempel var det för sent med Breivik, men det hade kanske gått att nå honom i ett tidigare skede.

    Jag lyssnar på dig Ann Heberlein och på Staffan Sonesson och Fredrik Haage med flera moderater med sunda åsikter. Men jag skulle aldrig rösta M på riksplanet. I stort sett alla som styr M nu fanns i kretsen kring Reinfeldt och vågade inte säga ett pip på den tiden, men nu när det går att säga ”fel” saker då har allihop bytt åsikter. Det är så falskt så jag vet inte vad jag ska säga. Jag får förtroende för ärliga och raka människor. Du är en sådan. Och Reinfeldt skiter jag väldigt mycket i nuförtiden. Han är en ynklig människa.

    Du säger vidare så här Ann Heberlein: ” vi anser att det är nödvändigt att samarbeta med Sverigedemokraterna”. Det kanske stämmer på det lokala planet där det finns politiker som inte har varit så rädda för dem, som har insett att de måste samarbeta med dem och som inte behandlat dem som paria. Men: på riksplanet är det redan SD som styr åt vilket håll politiken går och det kommer vara de som styr politiken i många framåt.

Kommentera