Så här tror jag att det blir:

1) Vi kommer att börja värna vårt privatliv. Om tiotalet var det transparenta årtiondet, autofiktionens och dokusåpornas decennium kommer tjugotalet att bli det hemliga decenniet. Vi kommer att laga mat utan att fotografera resultatet, bli fulla utan att berätta det på sociala medier, ta en promenad i skogen, en shoppingtur eller gå på krogen utan att dokumentera det. Integritet blir ett paradord – och hemligheter ger status.

2) De stora berättelserna gör comeback. Efter att ha matats med socialrealistiska skildringar, nödtorftigt förklädda dagböcker, sms-konversationer, Instagramkonton och bloggar längtar vi efter storslagna berättelser, svindlande fantasier, episka skildringar och poetiska formuleringar.

3) Bildning blir status. På tjugotalet är det inte kroppen som står i centrum utan intellektet. Tiotalets besatthet av träning, dieter och fysisk hälsa ersätts av ett intresse för intellektet. Vi längtar efter tankar som utmanar, resonemang som fördjupar, samtal som refererar till idéhistoria, filosofiska resonemang, litteratur och konst. Ålder och erfarenhet kommer följaktligen att värderas högre än ungdom.

4) Vi vänder oss inåt, mot den egna traditionen och den egna kulturen. Vi kommer att intressera oss för svensk historia, svensk litteratur och svensk konst. Svensk mat får ett uppsving och stjärnkockarna serverar dillkött, stekt sill, ärtsoppa och fläsk med löksås. Svenska modeskapare kommer att intressera sig för häradsdräkter och kvinnorna kommer att låta håret växa

5) Magin återvänder. Det tidiga tiotalet präglades av avförtrollning och förkastandet av de stora berättelserna. På tjugotalet vaknar människors intresse för det mystiska, för religionen och för andlighet. Insikten att människan behöver mer än bröd för att överleva drabbar allt flera. En del udda sekter kommer att uppstå, klosterliknande gemenskaper kommer att bildas och grupper av människor kommer att dra sig undan staden och moderniteten för att leva i samklang med naturen.

6) Svenska kyrkan reformeras. Efter tiotalets enorma medlemstapp gör en grupp präster uppror. Ärkebiskopen avsätts och ersätts av en ung man med mild röst, skarpt intellekt och brinnande blick. Svenska kyrkan återvänder till sitt lutherska arv, lämnar aktivismen och populismen bakom sig och återvänder till den gamla handboken. Förkunnelsen blir åter centrum i gudstjänsten och medlemmarna återvänder så småningom.

7) Politiseringen av kulturen mattas av när den nya konservativa regeringen beslutar att kraftigt strypa bidrag till kulturverksamhet. Istället sänks skatten för kulturarbetare och kulturen blir äntligen fri från krav på genusperspektiv, mångfald och miljöengagemang. Efter en initial vilsenhet – de flesta svenska konstnärer och dramatiker har aldrig tänkt en självständig tanke – exploderar kulturlivet i Sverige. Klassiskt måleri får en renässans och nya litterära, dramatiska och konstnärliga ismer växer fram.

8) Universiteten bantas kraftigt. Den konservativa regeringen ger landets universitetsrektorer i uppdrag att skära i kursutbudet för att koncentrera verksamheten. Kurser i ”Harry Potters värld”, ”Transsexuella kvinnors situation i Uganda”, ”Miljöaktivism i praktiken” och ”Fönstermålning” plockas bort. Aktivistiska lektorer lämnar universiteten i protest och startar egna Folkuniversitet. Universiteten återvänder till de klassiska disciplinerna och forskning medan högskolorna renodlar yrkesutbildning, som vårdutbildningar, lärarutbildningar och tekniska utbildningar.

9) Forskningen blir äntligen fri. De stora forskningsinstituten läggs ner och pengarna omdirigeras till universiteten. Fler doktorandtjänster inrättas och lektorer och professorer får en större andel forskning i sina tjänster – och de bestämmer själva vad de vill forska om.

10) Papperstidningen dör och återuppstår. Den konservativa regeringen avskaffar allt presstöd och konsumenternas önskemål på saklig nyhetsförmedling och kunniga analyser kommer att styra utbudet istället för journalisternas egna preferenser. Efter de stora tidningarnas död föds nya tidningar som tar sitt uppdrag att vara objektiva och granskande på största allvar. Kultursidorna fylls av litteratur och konstkritik och maffiga, initierade essäer och ledarsidorna har tydlig ideologisk riktning. I detta nya medielandskap blomstrar både liberala, konservativa och socialistiska tidningar och Sverige får sina första renodlade tabloider.

11) Anslagen till Public Service minskas kraftigt och verksamheten renodlas till nyhetsförmedling, folkbildning och bevakning av stora evenemang av nationellt intresse, som landskamper och kungabröllop.

12) Tystnad blir en bristvara och därmed också förknippat med lyx. Människor söker sig ut från städerna, åker på reträtter och tillbringar tid i ensamhet för att kunna höra sina egna tankar.

13) Den längtan efter autenticitet som legat och puttrat under hela tiotalet blommar ut och människor söker sig till det som är äkta och genuint. Influencers, kulisser, plastikoperationer och diverse filter avfärdas. Människor tappar intresset för konstruerade verkligheter, både sin egen och andras, och söker sig till det som känns på riktigt och är riktigt.

 

7 kommentarer till “Så här blir vårt nya 20-tal”

  • Oj, oj, oj det här Ann Heberlein. Här måste du ha fått en uppenbarelse helt klart. Denna inlaga är både en utvecklad stomme till ett alldeles utmärkt partiprogram – som nog efter finputs kan anammas som gemensam plattform för det nya i vardande konservativa blocket i svensk politik, och ett kulturmanifest av samma nyhetens storslagna och medryckande slag som det etthundratioårsjubilerande Futuristiska manifestet av 1909.

    Punkten 6 är nog den för människor svåraste att åstadkomma, men vi får hoppas på välvilligt bistånd av Gud (i Martin Luthers auktoriserade tolkning och version).

    Personligen glädjer jag mig mest och ser fram emot förutsägelsen i punkten 4, om det kvinnliga hårmodets utveckling mot allt längre längder. Det är en Gudi behaglig tanke, som också kommer att förädla männen sinnen efter den fasta principen ”I don’t want no bald headed woman, it’ll make me mean”.

    Efter en konsultativ historiografisk granskning av Eric van der Heeg, bör detta närmast orakelbetonade framtidsmanifest publiceras på alla ställen möjliga, syftande till förtröstan, glädje och uppmuntran för de goda traditionalistiska svenska medborgarna och de lömska politiskt korrekta innevånarna till hån, spe och förargelse.

  • Även om ditt inlägg andas önsketänkande skulle Sverige må bättre av de tankar du förmedlar. För egen del tror jag att trögheten i samhällssystemen något fördröjer förändringen. Men den kommande kommunkrisen lär säkert få många att vakna till.

  • Vore väldigt bra om en mer intellektuell debatt kunde föras i olika media och där åsikter kunde föras! Mer av reflekterande och dialog än att ständigt vid annan åsikt stämpla denne med olika etiketter!
    Lyssnandets konst önskar jag skulle bli attraktivt!!
    Att ha journalister som ger nyheter och inte ständigt ger uttryck för sina värderingar !!
    Att SVT också kan ge nyheter och låta de som ska intervjuas få tala till punkt!!
    Att SVT får bli en något mer seriös kanal där man slipper se dessa tävlingsprogram i bakning, städning eller andra tävlingar av olika slag!
    Släpp gärna fram kultur, filmer gärna från annat land än USA! Varför inte från Europa??
    Låt skolan bli en kunskapsskolan men där reflektion och tänka kritiskt är viktiga redskap!

  • Tror jag på det här? Kanske inte. Skulle jag önska att det hände? Absolut Ann. Jag märker ju hur allt fler av de människor jag träffar vågar säga vad de tycker. Det bådar gott inför framtiden.

  • Det går fortfarande att köpa telefoner med knappar, utan appar.
    Det går fint att leva utan TV, att inte se på nästa” ko sökar bonde”.

    Det var väl ett fint budskap i texten, men jag personligen är inte varken hoppfull eller optimist.

    En gång i tiden berättades historien inom gruppen, sen kom utvalda, typ shamaner och reglerade talet, efter dessa skapades skriften för de utvalde, där under millenniers gång kom att skrivas, sen tryckas och sedan spridas till människor i gemen.

    I dag arkiveras och redigeras historian av personer likt Mark Zuckerberg och alla går runt i manegen likt robotar med sitt lilla handhalta i handen!

    Alla där inte har Facebook, kan räcka upp handen nu 🙂

  • Dagens ungdomar förstår inget av detta – ALLT vi gjorde förr, eller åt, är i bästa fall ”weird”. Ett snabbt införande av 5G kommer för evigt att förändra den mänskliga samvaron, då kommer de flesta att umgås via sina läsplattor och snacka i timtal med någon annan på valfri plats på jorden.

    Vi skall heller inte sträva mot att återinföra Martin Luthers reformerta kyrka, den var ”protestantisk” och kunde bara existera under hot och tvång, exakt som kommunismen. Många som emigrerade till Nordamerika uppgav att kyrkogångstvånget var en viktig anledning bakom deras beslut. Prästerna var inga gudsmän utan statliga administratörer och lagens förlängda arm.

    Det kristna kyrkan är katolsk som alltid. Det är i det protestantiska Nordvästeuropa som vi har fått störst problem med invandringen, märk väl! Katolicismen är fortfarande en politisk kraft, större och äldre än islam. Den svenska kyrkan har lagt sig platt och är politiskt stendöd eftersom den saknat egen kraft sedan den skildes från staten; lockelse har den nog alltid saknat. Många svenskar som under en charterresa till något katolskt land råkat slinka in till en pågående gudstjänst upptäcker till sin förundran att folket är snyggt uppklädda enligt senaste modet och verkar ha uppriktigt trevligt och till och med skrattar ofta (man är dessutom högst välkommen till påvens utomhusmässa på Petersplatsen i Rom varje söndag).

    Man får inte skratta eller tala i normal ton i en svensk kyrka av ”respekt för de troende” som det inte finns någon enda på plats. Inte direkt konstigt att en svensk högmässa har fyra besökare på söndagarna, som samtliga endast vill höra makens/makans namn läsas upp efter begravningen (om teleslingan fungerar).

  • Hej.

    Punkt 3 är det som är mest osannolikt. Bildning tar cirka trettio år att skaffa sig, så för femtiostrecket bör man inte göra sig besvär med att tro sig bildad eller lärd. Man saknar nämligen livserfarenheten som är det städ den bokliga bildningens ämne skall hamras på, av arbetets slägga.

    Däremot kan vem som helst låta bildad, om hon håller reda på några dussin fraser och uttryck. ”Som Butler visade så är könsbegreppet en dynamisk dyad, och sett med Laclaus perspektiv finner vi då att…” och så vidare. Låter väl bildat? Verklig bildning är att likt Boris Johnson kunna spontanrecitera Iliaden på originalspråket. Vem i Sverige idag når ens till fotknölarna på Frans G Bengtsson eller Alf Henriksson?

    Och filosoferandet är det värre bevänt med än under Kristinas regering. Det är nog ingen slump att Tännsjös initialer låter som ett Göteborgsuttryck för bakom flötet, eller rentav gô i hela hôvet.

    Annars ser det väl lovande ut, även om jag personligen gärna ser kristendomen mal till grus, på det att germanerna åter må fröjda sig i frodig hedendom.

    Men vad gör vi med de dryga två miljoner som inte har i landet att göra? Vad gör vi med islam – det är egentligen den enda politiska frågan, eftersom varken islam, arabisk/muslimsk kultur, eller demografi påverkas av svenskars ord. Kanske en till femårsplan, jag menar integrationsutmaning? Det har ju inte fungerat de senaste fyrtio åren, men det är väl inget hinder?

    Mitt förslag, som ter sig orealistiskt men är fullt möjligt för en SD, m och KD-ministär, är att ogiltigförklara den grundlagsändring som innehåller den så kallade mångkulturparagrafen, och därmed alla på den vilande lagar, förordningar och dito praxis. Det går utmärkt väl att göra, och förklara interregnum medan man sorterar ut och avpolletterar sittande regims politruks, apparatchiks och kommissarier. Kunde man de-nazifiera Tyskland på bara tio år så borde vi kunna avsosseifiera/avislamisera Sverige på samma tid. Känns trist att dra in de utländska ockupationsstyrkorna och kolonisatörerna, men det är som sagt den enda egentliga politiska frågan.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

Kommentera