Svenska kyrkans ärkebiskop, Antje Jackelén, låter meddela att hon, som Svenska Dagbladet uttrycker det, ”nobbar Akademien”. Anledningen till att hon avstår från att delta vid Svenska Akademiens högtidssammankomst på Börshuset den 20 december är de oegentligheter som har försiggått i, och i anslutning till, Akademien. Ärkebiskopen menar att hon ”inte kan uttrycka sin solidaritet genom att delta som tidigare år”.

Därmed visar hon att hon grundligt missförstått både sin funktion och sitt uppdrag som Ärkebiskop för Svenska Kyrkan. Hon har också missförstått Svenska Akademiens väsen. Svenska Kyrkan och Svenska Akademien är båda institutioner som är större än dess företrädare. De är bärare av månghundraåriga traditioner och värderingar, alldeles oberoende av vad Antje Jackelén eller Horace Engdahl säger, tycker och gör. Det är alltså inte Horace Engdahl som bjudit Antje Jackelén på en privat baluns. Det är två institutioner som ömsesidigt visar varandra respekt.

Det tycks vara väldigt svårt för samtidens egocentriska aktörer att svälja: Ibland är man bara en funktion, inte en individ. Sara Danius djupt olämpliga klädsel vid den nyligen timade Nobelfesten är ytterligare ett exempel på denna sjukdom. Med sin spektakulära, tältliknande klänning som i färg och form förde tankarna till tjurfäktarens muleta stal hon föreställningen från dess verkliga huvudpersoner, nämligen de män och kvinnor som förärats Nobelpris för sina insatser inom olika vetenskapliga discipliner. Likt en självupptagen tonåring kunde Danius inte motstå frestelsen att göra, som man numera säger, ett ”statement” – samma typ av fåniga statement som Ärkebiskopen nu gör sig skyldig till.

Jagsjukan härjar friskt i samtiden – och en av dess spelplatser är just Svenska Kyrkan. Fordom innebar prästerskapet att prästen tjänade församlingen. Prästens uppgift var att förkunna och tolka Ordet, vara församlingsbornas ödmjuka tjänare och samtidigt ett föredöme genom sitt leverne. Idag befolkas Svenska Kyrkan av påfåglar som aldrig försitter ett tillfälle att manifestera sig själv. Ett tragiskt exempel på detta är prästerna i Limhamns kyrka, Helena Myrstener och Jonas Persson, som använt församlingens officiella Twitterkonto för att torgföra sina egna politiska åsikter. När biskopen i Lunds stift sent omsider sätter ner foten och Twitterkontot släcks ner beklagar sig Myrstener över att hon ”blivit tystad”.

Au contraire. Personen Helena Myrstener får twittra vad hon vill Prästen har däremot ett ansvar. Som präst företräder man nämligen inte sig själv, utan kyrkan och den kristna tron. Samtiden skulle må bra av mindre egocentrism och större ödmjukhet, både här och där.

 

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

6 kommentarer till “När personen står i vägen”

  • ”Prästens uppgift var att förkunna och tolka Ordet, vara församlingsbornas ödmjuka tjänare och samtidigt ett föredöme genom sitt leverne.”
    När har det någonsin varit så? Ge ett exempel i Svensk historia.

    • Eftersom ödmjukhet och förkunnelse av Guds ord inte uppskattas vare sig av människor i allmänhet eller av massmedia har de flesta exemplen på prästers tjänande och ödmjukhet skett under radarn som den högmodiga människan är utrustad med.
      Exempel på tjänande och ödmjukhet bland präster och biskopar, som ingen kunnat undgå att se om man har ögon att se med och öron att höra med är sådana som Bo Giertz, Gustav Adolf Danell, Bertil Gärtner, och många fler stridbara präster. De har inte ödmjukat sig under tidsanda och massmedia utan under Gud och just därför på ett sant och verkligt sätt tjänat människor som är i behov av frälsning.

  • Hej.

    Tjurfäktare var inte vad min tanke gick till, troligen är jag alltför vulgär och profan för dylika associationer… GB:s ’glassgubbe’ var vart min tanke sökte sig, då det är samma nyanser.

    Varför de svenska deltagarna nekar att bära sina etniska dräkter framför dessa eländiga pingvinkostymer är mig en gåta. Inte satt väl den saudiske mannen och skämdes över sin utstyrsel?

    Fast det kanske är ett krav för att få tillhöra landets allt surare grädda, att man skäms och föraktar sitt eget folk, dess historia och dess fria demokratiska val.

    Då tycker jag att det bestämt är dags att folket byter överhet, enligt klassiskt franskt manér, eller på det vis Kristian Bondekär en gång gallrade bland den då blivande svenska överheten.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

    • Varför tror du att svenskar i gemen – och i synnerhet storstadsbor- har någon sorts ”folkdräkt”? Onte ens de flesta landsbor har en, eller något intresse i en.

  • Att det är Danius ego som vill synas är din tolkning. Jag tolkar att det är akademiens representant för heder som i (tillfällig?) exil visar att snille och smak inte kan tystas.

  • Eller som ärkebiskop Anton Niklas Sundberg uttryckte det på sin tid: Anton Niklas kan ni sätta varfan som helst, men Svea Rikes Ärkebiskop sitter Här!

Kommentera