I många år var jag verksam som opinionsbildare. Det var på många sätt frustrerande – en opinionsbildare kan påverka debatten, diskussionen och människors uppfattningar, men i skarpt läge har hon ingen talan. Besluten fattas inte på ledarredaktionerna eller spalterna, utan i kommunfullmäktige och riksdagen. Makten att påverka Sveriges framtid finns hos politikerna.

Därför valde jag att engagera mig partipolitiskt och bli medlem i Moderaterna. Den inblick jag har fått i den partipolitiska världen är inte bara angenäm. Politik handlar om två saker – om politik och om makt. Politik är statskonst, idéer om hur samhället bör organiseras. Aristoteles beskrev politik som ett samhälles gemensamma strävan att lösa konflikter mellan det gemensamma bästa och avvikande intressen. Makt är, som Max Weber uttryckte det, förmågan att få saker att hända. Det säger sig själv att det ena är beroende av det andra – politikens genomförande är beroende av makt. Men är makten beroende av politiken?

Jag menar att makten är värdelös utan politik. Vad ska vi med makt till om vi inte vet vilken politik vi vill driva? Alltför många politiskt aktiva är dessvärre mer intresserade av sin egen makt än av statskonst. Alltför många politiker värnar sin egen position snarare än Sveriges framtid. De ser sin roll som politiker som ett yrke snarare än som ett förtroendeuppdrag. Alltför många politiker glömmer alltför fort att det är medborgarnas bästa – inte sitt eget bästa – de ska värna. De intresserar sig mer för partikamraternas gunst än för väljarnas vilja och uppfattningar. Det är ju partikamraterna som fördelar uppdrag och spikar listor.

Ska du erövra en position i ett politiskt parti och därmed få en reell möjlighet att påverka vilket land Sverige ska vara och vilken politik som ska föras så måste du ha bundsförvanter och vänner som släpper in dig, som ringer innan möten och gör upp, som förordar dig till uppdrag i nämnder och styrelser, som sätter ditt namn tillräckligt högt på listor till riksdag, region och kommun. Det spelar egentligen ingen roll vilken utbildning och erfarenhet du har, hur stort stöd du har av väljarna eller vilket genomslag du har i debatten. Det som spelar roll är hur många vänner du ha inom partiet, hur länge du har varit aktiv och hur många människor du lyckats knyta upp till dig.

Den hållningen är djupt destruktiv – för de respektive partierna, för demokratin och för Sverige. De partipolitiska strukturerna skapar ängslighet och osjälvständighet, knapptryckare och nickedockor. Vi behöver något helt annat. Vi behöver ideologiskt förankrade pragmatiker som inte är rädda för att vara tydliga och fatta obekväma beslut, politiker som agerar med sina väljares bästa framför ögonen utan att oroa sig över hur det påverkar hans eller hennes position i partiet.

Det vi ser nu är inte bara Alliansens död. Det är ett ifrågasättande av demokratin i vårt land. Centerpartiets och Liberalernas respektive partiledares flagranta förakt för sina väljare och deras vilja, sveket, är chockerande. Hur är det möjligt att vi låses fast med en socialdemokratisk regering i ytterligare fyra år när majoriteten av väljarna ville något annat? Svaret är makt. Begäret efter makt snarare än viljan till politik.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

8 kommentarer till “Politik och makt”

  • Ja, jag tror att vidden av sveket ännu inte hunnit tränga in i oss alla. Det ska bli intressant att följa väljaropinionen framöver. För att inte tala om när det uppdagas att S grundlurat C och L genom att stoppa förslag i utredning eller förhala på annat sätt. Han är inte så lite slug, den där Löfven.

    • Jag tror inte att Lövén är särskilt slug, det är snarare de andra som är naiva och godtrogna. Dessutom är de som lyssnar på dessa floskler som Lööf portionerar ut till ”korkade mediafolk” som sedan sitter i TV-sofforna tillsammans med Greider, Lindberg med fler ”Rollo-deckare” och analyserar som ”tycker, tänker, känner”. Och framför TV:n sitter ”folket” som indoktrinerats att inte tänka själva och tar tacksamt emot ”Bröd och skådespelet” från den så kallade ”Makteliten”! Nä Ann, det är bara att inse att du aldrig kommer att hamna tillräckligt högt på listorna, du är ”för kunnig, ärlig, tuff och påstridigt” för det – sorgligt nog – för fler som du behövs!

  • Ja, alliansen är död. Begravnigen sker i stillhet nästa vecka. Bouppteckningen startar vi omgående med att ta fram en Ⓜ️ politik, en egen stark politik för Sverige. För mig är politik att prioritera. Att ställa två svaga grupper mot varandra och prioritera. Barn, äldre och personer med funktionsnedsättningar är för mig den viktigaste gruppen att prioritera. Arbete, skolan och utbildning är byggstenarna i Sverige. Jag ser världen för vad den är och tar ansvar för följderna av beslut och handlingar som jag har varit med om att driva igenom. Det är den sortens moral som hör politiken till anser jag. I Varnhem röstar vi blått Ⓜ️

  • Sossarna styrde i 44 år (1932-1976) så vi kanske ska vara rädda för liknande tidsepok framöver eller?
    (nej,naturligtvis blir det inte så därför att Sverige var ett annat land på den tiden,homogent och tryggt och ingen feminismgenusmångkulturtrams existerade)
    Men moderaterna måste ändra kurs,annars blir det till att sitta på läktaren i måånga år framöver,mycket längre än till 2022.

    Moderaterna har haft en bättre perioder än jan-19.Men vi vet hur det kan gå när en partner är otrogen och sviker,man får hitta någon ny att forma framtiden med, och Jimmie finns inte långt bort Uffe och han kommer inte ha något alternativ.
    Visserligen kommer en hel del folkpartister främst gå över till M,kanske även några från C men inte lika många.Så M kommer kanske över 20%,kanske som bäst 21-22% men det räcker inte..
    Och M+KD kommer aldrig räcka det vet alla.
    Nu är UK sur några dagar,sedan får han slicka såren och ta tag i detta med att liera sig med Sd ,Ebba är inte lika svårflörtad så det är UK som ska övertalas ,annars får han avgå på studs!

  • Jag har på äldre dar (jag är 72) engagerat mig i politiken. Skälet var att jag ville kunna svara mina barnbarn när de frågar mig vad jag gjorde när Sverige var på väg åt fel håll. Min tanke har ju varit att i första hand få insyn i vad som pågår, sen i bästa fall kunna påverka. Jag ser också det politiska spelet, inte bara inom partierna utan även hur partier genom valsamverkan ser till att utestänga vissa från nämnder. Inte är det vackert men kan man förklara detta även för väljarna så ska det nog gå att få upp Sverige på banan igen. Idag har vi ju genom sociala medier en helt annan möjlighet att nå ut till människor. Så, jag är optimist även om Annie Rödrävs fulspel irriterar mig.

    • -solen
      (äv jag 72). ”Irriterar mig”, var väl ett understatement. Men hennes svinhugg går igen, var så säker. Tacksam om du inte blandade ihop våra fina januarirävar men ormen A.

  • Jag är helt ense med Ann Heberlein idag. Demokrati kräver ständigt frågan ”vem är till för vem?” eftersom den främste tjänaren är den som har högsta ämbetet. Och detta är inte fråga om naivitet, utan ett rent måste. Idag har vi i blixtbelysning vad som händer när politiker agerar utifrån egenintresse och gruppegoism.

    Få ska inte kunna övertrumfa många i en demokrati, och heller inte sträva efter att göra det. Vi måste bygga om mekanismer som skyddar oss mot sådant i framtiden.

  • Med det Anglosacsiska valsystemet, där politikerna är valda på personliga mandat i majoritetsvalkretsar blir politikerna tvungna att ta hänsyn till väljarna, för annars åker de garanterat ut i nästa val. I det svenska systemet gömmer de sig bakom partier och kan bete sig hur illa de vill, utan några som helst konsekvenser.

Kommentera