”Hur påverkar våra medfödda kroppar våra möjligheter och våra tankesätt?” Är du nyfiken på det kan du gå en kurs på ABF – men bara om du ”identifierar dig som kvinna och afrosvensk”. Kursen, som ges av bildningsförbundet ABF, är nämligen ”separatistisk”. Blott svarta kvinnor tillåts delta. Syftet är att stärka ”självförtroendet för att kunna ifrågasätta hur våra kroppar tar plats i samspel med andra och hur det utrymme som vi ockuperar kan påverka på ett negativt eller positivt sätt”. Det aktivistiska språkbruket betonar att kursens uppsåt är att stärka de svarta kvinnornas identitet som just svarta kvinnor. Ren och skär identitetspolitik, således.

Man kan ju tycka att det är harmlöst att människor med samma kön och hudfärg samlas i ett ”tryggt rum” för att diskutera hur det är att vara just detta kön med denna hudfärg. Det är det inte. Det är problematiskt på flera sätt – i synnerhet som denna, liksom alla andra kurser och all annan verksamhet på ABF till stor del finansieras av skattemedel. På abf.se kan man läsa att ”ABF:s verksamhet finansieras till största delen med bidrag från stat, landsting och kommun.” Alla  studieförbund och folkhögskolor får statsbidrag för folkbildningsverksamhet som  genomförs enligt statens krav. Dessa krav innebär bland annat att verksamheten ska ”utveckla demokratin” och ”öka delaktigheten i kulturlivet”. Jag har mycket svårt att se att separatism är ett bra sätt att utveckla demokratin och öka delaktigheten i kulturlivet. Redan kursens namn, ”Den politiska kroppen – separatistisk grupp ”- betonar ju att alla inte är välkomna.

Den separatistiska ideologin är i grunden odemokratisk och bygger på rasistiska föreställningar, nämligen att människor som ser likadana ut är mer lika varandra mentalt och kulturellt än människor som har olika hudfärg. Jag värjer mig mot alla former av essentialism. Min kropp, mitt kön, min hudfärg definierar inte vem jag är. Är det för övrigt inte dit antirasismen vill att vi ska komma – till insikten att människan är en individ, inte en representant för sitt kön eller sin hudfärg, en person snarare än en del av en grupp? Den separatistiska iden bygger på att dela in människor i ”vi och dom”. Det är illa.  Mänsklighetens våldsamma historia liksom mängder av socialpsykologisk forskning varnar för att dela in människor i ”vi och dom.” Denna strategi – exkluderingens psykologi – är en grundläggande förutsättning för våld, grymheter och ondska.

Socialpsykologen Jonathan Glover hävdar i Humanity: A Moral History of the Twentieth Century att människan föds med ett grundläggande tabu mot att skada och döda andra människor. Första steget i att förmå människor att bryta detta tabu är att omförhandla vem som definieras som ”människa”, som tillhör min grupp, mitt ”vi”, vem som, med en term hämtad från en annan socialpsykolog, Helen Fein, ingår i mina förpliktelsers universum.

Fein menar i Genocide; A sociological perspective att en uppdelning i ”vi och dom” borgar för uppfattningen att de moraliska plikter som individen anammar blott är giltiga i relation till den som tillhör samma grupp. De som är utanför min grupp, mitt ”vi”, som tillhör ”dom”, utesluts. Individen uppfattar sig helt enkelt inte ha några moraliska förpliktelser i relation till den som befinner sig utanför det egna kollektivet. När Philip Zimbardo, också han socialpsykolog, listar förutsättningar för våld i sin bestseller The Lucifer Effect: How Good People Turn Evil anger han exkluderingens psykologi som en avgörande faktor.

Mot bakgrund av detta är det oroande att separatistiska möten, grupperingar och organisationer blir allt fler. ABF: separatistiska kurs är ett exempel på detta. Driften att omge sig med likasinnade, att dela erfarenheter med dem man antar ska förstå en, är fullt begriplig. Människan är ett flockdjur – och att uppleva tillhörighet och gemenskap är avgörande för en människas välbefinnande. Att uppleva sig tillhöra ett ”vi” är i sig varken fel eller problematiskt. Problematiskt blir det först när ”dom” exkluderas.

Att villkora människor tillträde och rätt att yttra sig med hänvisning till färg och ”ras” är ingenting annat än rasism. Att särbehandla människor på grundval av kön, sexualitet, etniska eller religiösa tillhörigheter är farligt och har aldrig, vilket historien med all önskvärd tydlighet visar, fått goda konsekvenser. Att det är grupper som upplever sig vara diskriminerade som väljer att utesluta och utestänga individer som de anser representera ”dom andra” ändrar inte detta förhållande. Det finns ingen ”god separatism”.  Ett samhälle bygger på gemenskap, tillit och samhörighet. Att verka för och understödja splittring är att motverka ett gott samhälle med plats för alla.

Med den nygamla regeringen Löfven kommer vi att få se mer separatism och identitetspolitik. Den socialdemokratiska och miljöpartistiska viljan att strössla med skattepengar för att finansiera kulturföreningar som bygger på ”ras”, religion och etnicitet är omvittnat stor. Genom myndigheter som MUCF och medel från Allmänna Arvsfonden understödjs hundratals föreningar, kurser, grupper och kulturfestivaler i vårt land vars syfte är att stärka och bevara gruppens känsla av gemenskap och tillhörighet med en grupp som inte är svensk – ett ”vi” som står i opposition till ”dom”, det vill säga etniska svenskar. Alla dessa kulturföreningar – Irakiska kulturföreningen, Albanska kulturföreningen, Arlövs muslimska kulturförening, Mandéiska kulturföreningen, Eslövs Islamiska kulturförening, för att ta några exempel på kulturföreningar i min geografiska närhet – splittrar snarare än integrerar.

I den mån kultur ska finansieras med statliga medel så ska det vara kultur som främjar gemenskap och inkludering – inte kultur som leder till segregation och som stärker deltagarnas känsla av utanförskap och främlingskap inför Sverige, det svenska samhället och den svenska kulturen. Jag vill se fler kurser i svensk husmanskost, svenska folkdanser, svenskt hantverk, svensk litteratur och svensk konst hos ABF som naturligtvis är öppna för alla, oavsett kön och ursprungsland. Vi borde se till att möjligheten för nya svenskar att förstå oss, vår kultur och våra traditioner ökar. Idag är den möjligheten nästan obefintlig och kontaktytorna mellan svenskar och invandrare alltför få. Det borde våra studieförbund ta itu med istället för att underblåsa separatism och identitetspolitik.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

En kommentar till ”Det finns ingen god separatism”

Kommentera