Idag fick Sverige en ny regering bestående av S och MP, samt understödd av L, C och V. Men idag var också dagen då Moderaterna äntligen blev fria.

Moderaterna är ett liberalkonservativt parti – och skilsmässan från Centern och Liberalerna är en befrielse. När en dysfunktionell relation äntligen avslutats infinner sig så småningom en berusande känsla av frihet. Äntligen kan man bli sig själv igen. Äntligen slipper man dåliga kompromisser. Äntligen slipper man försvara sin partners dumheter. Nu har Moderaterna alla möjligheter i världen att fullt ut bejaka både sin liberala och konservativa ådra.

Det är tråkigt att ”liberal” blivit ett skällsord i Sverige. Vi behöver nämligen liberalismens idéer om människans frihet och ansvarighet, den grundmurade föreställningen att varje individ är autonom och därmed både kompetent och ansvarig för sina handlingar. Vi är vuxna, vi är fria och vi kan själv. Vi behöver inte klåfingriga lagar och politiker som fostrar och tuktar oss. Varje vuxen kvinna och man har rätt att själv bestämma över sitt liv – vem hon vill leva med, vad hon vill arbeta med, hur hon klär sig, vem hon umgås med, vilken politisk åskådning eller religiös övertygelse hon väljer att ansluta sig till. Idag omfattas inte alla vuxna människor av den friheten. Alltför många kvinnor, men även en del män, hindras i sin frihet av religiösa och kulturella förställningar de inte valt själva. Det måste vi ändra på. Den hedersetik som växt i landets utanförskapsområden begränsar alldeles för många människors liv och den måste bekämpas.

Religionsfriheten är en av de grundläggande friheterna. Varje människa har rätt att välja vad hon tror på och har rätt att utöva sin tro – så länge som hennes religiösa utövande inte inkräktar på någon annans frihet. Din frihet tar nämligen slut där min börjar. Det gäller även religionsfriheten. Principen om religionsfrihet är nämligen inte bara en princip om frihet till religion. Rätten till frihet från religion är lika viktig. Ingen människa ska behöva påtvingas religiösa föreställningar och uttryck. Därför bör vi bevara Sverige som ett sekulariserat samhälle.

Friheten måste ständigt försvaras och återerövras. Den som är rädd är inte fri. Därför behöver liberalismen också ett måtta av konservatism för att kunna blomstra. I valet mellan trygghet och frihet väljer blott den dåraktige friheten. Den kloke vet att ingen frihet finns utan trygghet. Den som är rädd är inte fri. Och rädda, det är många i Sverige idag. Människor är oroade över en ökad kriminalitet, dödsskjutningar, våldtäkter och villainbrott. Många funderar över sin kommande pension, är bekymrade över växande vårdköer, klimatet i våra skolor, bristen på poliser, krisen i socialtjänsten, revorna i välfärden. Statens grundläggande uppgift är att garantera varje medborgares trygghet, värna hennes kropp, liv och egendom, och när allt fler upplever att staten på ett grundläggande plan misslyckas med sitt uppdrag växer rädsla och ofrihet.

Av rädsla för att råka illa ut begränsar vi vår egen frihet när staten inte längre kan garantera vår trygghet. Individens frihet förutsätter nämligen gränser: min autonomi tar slut där din börjar. Autonomi är en moralisk rättighet som förutsätter ett system av moraliska och juridiska rättigheter och skyldigheter, som reglerar och normerar individens beteende. Jag kan bara röra mig fritt och tryggt i det offentliga rummet om du respekterar mina gränser, min rätt till mitt liv, min kropp och min egendom. Ingen av oss är fria i relation till staten och lagen. Ett visst mått av paternalism är därmed nödvändigt för att värna friheten.

Konservatism är en reaktion på socialistiska och liberala utopier, en pragmatisk ideologi grundad i erfarenhet och en realistisk syn på människan och hennes natur, snarare än ett abstrakt luftslott byggt på önsketänkande och glädjekalkyler. När tryggheten är en självklarhet kan människor kosta på sig att drömma – om öppna gränser, obegränsad frihet, flytande identiteter och relativa sanningar. När rädslan kommer smygande längtar vi efter tydliga gränser, ordning och reda.

Decennier av identitetspolitik, moralisk och kulturell relativism har skapat ett samhälle med flytande gränser, oklara normer och diffusa värderingar – en frihet som, paradoxalt nog, skapar ofrihet. Den tillåtande attityden har banat väg för parallella moraliska universa där hedersetik väger tyngre än svensk lag och svenska värderingar, den förmenta toleransen har gett oss könsseparatistiska badhus, ökad antisemitism och hatbrott mot homosexuella, beredvilligheten att relativisera har lett till acceptans av barnäktenskap, könsstympning och månggifte, oförmågan att ställa krav har ökat andelen människor som lever i bidragsberoende och utanförskap.

En gång var konservatismen ett svar på de problem som följde i spåren på moderniteten. Idag är konservatismen ett svar på det moraliska och kulturella kaos som postmoderna idéer och relativistiska resonemang skapat. Konservatismen är förnuftig, stabil och förutsägbar – på alla punkter det postmoderna projektets motpol. Begreppet konservatism kommer som bekant ur latinets ”conservare” vilket betyder ”bevara”, och det som bör bevaras är samhällets stabilitet och människors trygghet. Förändringar bör, som Edmund Burke skriver, genomföras långsamt och genomtänkt i syfte att bevara de värderingar som vi vill ska prägla vårt samhälle, forma våra politiska beslut och vår framtid. Sverige har, på mycket kort tid, förvandlats från en stabil monokultur till en splittrad mångkultur. Nu krävs tydliga lagar, regler, normer och värderingar för att hålla samman en heterogen befolkning. Det kan och vill konservatismen erbjuda.

Nu måste vi som är liberalkonservativa återfinna vår identitet och vårt självförtroende, söker våra rötter och finna lösningar på samtidens stora problem. Det är jag övertygad om att vi kan. Skilsmässan från Centern och Liberalerna är en nödvändig början till förändring.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

 

8 kommentarer till “Dagen då Moderaterna äntligen blev fria”

  • Ok, men det är inte bra om ensamheten varar för länge,,det vet alla,även Ulf K
    när en dysfunktionell relation avslutas så får man se sig om efter andra partners
    alternativ leva ensam.
    Sd är räddningen,det finns ingen väg framåt utöver den i dagsläget om vi inte ska få cementera sossarna vid makten i framtiden.
    Kanske blir det med någon annan än UK som ledare för M,en ledare som inte har den beröringskräcken inbyggd som UK har med sd
    han har umgåtts för mycket med Reinfeldt.

    • En man som Adelsson skulle snabbt kunna få M på rätt spår. Och vi skulle få en kraftfull opposition med M, Kd och SD. Med en stor opinionsmajoritet skulle man ganska anart kunna ställa misstroende mot regeringen och få en ny regering. Det är bråttom med tanke på 100-150 000 nya migranter väller in årligen.

    • -Martin
      Håller med dig. UK är inte den partiledare som kan ena ”högern” och dra till sig nya väljare. Det behövs mer ****anamma än det som UK står för. Tyvärr.

  • För en tid sedan skrev du Ann Heberlein angående det där med att tro på flytande gränser är som att luta sig mot en gardin, eller ungefär så, och det är ett bildspråk jag gillade.

    Ett bildspråkligt sätt att beskriva det du nu skriver är ungefär att de långvariga samboförhållandena mellan fyra i en stadsdel och tre i en annan har förändrats till att två av de fyra bor kvar och två lite motvilligt flyttat ihop med de tre i deras del av staden.
    Och att det är möjligt att det snart flyttar in en ny sambo till de två som bor kvar, då denne redan bor i deras stadsdel men på en mindre fin gata.

    Med sakligare ord, under den kommande mandatperioden är ett närmande mellan M, KD och SD i det dagliga riksdagsarbetet en ofrånkomlig följd av hur regeringen nu ser ut, och att det är tveksamt om de fem kan hålla ihop regeringen hela mandatperioden.

  • Jag sammanfattar ditt inlägg med de tre viktigaste meningarna du skriver. Dessa tre gäller eller bör tänkas på, gott och väl, för de flesta människor i detta land.

    ”Rätten till frihet från religion är lika viktig.”

    ”När rädslan kommer smygande längtar vi efter tydliga gränser, ordning och reda.”

    ”Decennier av identitetspolitik, moralisk och kulturell relativism har skapat ett samhälle med flytande gränser, oklara normer och diffusa värderingar – en frihet som, paradoxalt nog, skapar ofrihet.”

    När svensk demokrati är så skör, att det räcker med 115 av 349 röster i riksdagen, för att väljas till statsminister och få mandatet attt bilda en ny regering. Då är det illa.

    Nu tar vi alla tag i det här och tar kampen mot den naiva och fega gula knappen.

    Ditt inlägg var som vanligt läsvärt, Ann.

  • Kristersson är ungefär lika mycket ”konservativ” som Aftonbladets Anders Lindberg är moderat!
    Personligen så tror jag att Kristersson gråter, då han inte kan komma ut ur garderoben som sina ”liberala” fränder C och L, eftersom han vet att det skulle leda till att alla kvarvarande konservativa moderater skulle lämna för SD!
    Moderaternas enda chans att någonsin få makt igen, är att bilda det konservativa block Jimmie Åkesson talat om!
    Tyvärr så tror jag inte att Kristersson vill regera! Så det kommer att krävas ett partiledarbyte om M inte vill vandra i ödemarkerna för evigt!

Kommentera