Den senaste vändningen i turerna kring kulturminister Amanda Linds lockar kommer från den ”kreativa skribenten” Nisbit Ghebils penna. Skribenten (född på 90-talet, om det nu var någon som undrade), anser i dagens Aftonbladet att Lind bör byta frisyr eftersom den representerar ”kolonialt förtryck” och så kallad ”kulturell appropriering”.

I rättvisans namn måste jag tillstå att Ghebil ändå gör ett ärligt försök att försöka reda ut varför det är mycket värre när Lind approprierar jamaicanska dreadlocks, än när en afrikansk kvinna, som hon själv, approprierar en typisk europeisk hårstil genom att gå och rakpermanenta en pagefrisyr för tusentals kronor. Det handlar inte om det faktum att kulturer alltid har låtit sig inspireras av varandra, utan om ett slags kulturell asymmetri, enligt skribenten.

Hennes exempel är att svarta personer regelmässigt förföljs för sina dreadlocks (frisyren stigmatiseras som ”ghetto” och ”oprofessionell”), under det att vita människor, som kulturminister Lind och hela familjen Kardashian, samfällt ”hyllas” för samma frisyrer.

Den engagerade läsaren undrar nu givetvis om Ghebil har några konkreta exempel på hur svarta människor harangeras för sina dreadlocks? Ja, det har hon faktiskt ­­– och det är här jag tycker att hon visar vilken ”kreativ skribent” hon verkligen är.

För att bevisa förtrycket mot svarta människor med dreadlocks lyfter hon fram tre incidenter, varav ingen inträffat i Sverige.

Det märkliga är att det i samtliga fall handlar om barn i England och USA, vilkas frisyrer brutit mot de speciella regler som deras skolor har haft vad gäller klädsel, hårstil, etc. Det handlar alltså inte om samhället i stort, utan om separata miljöer med sina mycket speciella koder. Men konstigheterna slutar inte där.

Det första fallet handlar om tolvårige Chikayzea Flanders på en pojkskola i Fulham. Skolledningen gav honom uppmaningen att gå och klippa sig eller också bli avstängd. Vad Ghebil inte berättar är att familjen Flanders då gick till domstol och åberopade religiös diskriminering eftersom pojken var rastafarier. Familjen fick rätt och pojken får nu se ut som han vill. Skolan kan tvinga alla andra elever att klippa sig, men inte Chikayzea eftersom just hans dreadlocks numera är skyddade genom lagen om religionsfrihet.

Fall nummer två handlar om lilla Faith Fennidy, elva år. Enligt Ghebil blev hon avstängd på grund av sina flätor, men det var inte riktigt vad som hände. Fennidy hotades aldrig med avstängning från den katolska flickskolan i Louisiana på grund av att hon hade dreadlocks, utan för att hon hade hårförlängningar. I skolans regler stipuleras nämligen att eleverna måste ha ”naturligt hår”, det vill säga att det råder förbud mot ”förlängningar och peruker”. Dessa regler drabbar alltså ingen specifik etnisk grupp eller människoras, utan samtliga personer vilkas hår inte är naturligt.

Ghibils tredje exempel handlar om sjuåriga Tiana Parker vid Deborah Brown Community School i Oklahoma. Denna skola har förvisso mycket tydliga regler mot vissa frisyrer. I reglementet står uttryckligen: ”Hairstyles such as dreadlocks, afros and other faddish styles are unacceptable”. Men vad den ”kreativa skribenten” inte låter oss veta är att denna skola är lite speciell. Det är en institution som drivs av en i huvudsak afroamerikansk skolledning till förmån för svarta barn från problemområden. Syftet är att hjälpa dem att komma ifråga för högre utbildning och detta görs med mycket goda resultat, bland annat genom den strikta disciplin man lägger sig vinn om att eleverna skall omfatta.

Nisbit Ghebils samtliga exempel på strukturell diskriminering faller alltså på hälleberget: i ett fall är dreadlocksen faktiskt grundlagsskyddade, i det andra gäller konflikten något helt annat och i det tredje handlar frisyrförbudet om svarta människors egna önskemål i sin egen miljö. Inte mycket till ”kolonialt förtryck” där alltså.

Släpp kulturministerns frisyr, bästa Nisbit ­– och släpp på samma gång den enfaldiga politiseringen av helt normala kulturinfluenser!

Erik van der Heeg

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

8 kommentarer till “Gästinlägg: Lögn, förbannad lögn och Nisbit Ghebil, kreativ skribent”

  • Min åsikt är att SVENSKA TIDNINGAR (även kommunistblaskan Aftonbläddret) inte skall ha varken snorungar eller icke-svanskar som skribenter. Det är en SVENSK tidning i SVERIGE.

    Kommer man hit och parasiterar på våra system skall man vara

    Tacksam
    Tyst
    Hårt arbetande

    Efter några generationers inbetalt skatteöverskott kan man börja delta i debatten och få rösträtt.

    Men nu är hon – en dyyyyr – gäst!

    • Nej Aftonbladet är ingen svensk tidning. Den är norsk eftersom den ägs av Schibsted. Så vill norrmännen låta vem som helst skriva i den så är det deras sak. Du behöver inte köpa den tack och lov. Annat är det med SR/SvT. Där får du (om du är skattebetalare) betala för eländet vare sig du ser eller hör på det.

      • Jag visste det när jag skrev, men ägandet är norskt. Tidningen har äldre svenska rötter och är därför svensk på samma sätt som jag. Hon kan aldrig bli svensk. Bara svensk medborgare.

        Nej, jag läser inte Pravda. Inte heller SvD sedan de ägs av samma ägare och delar innehåll!

  • Inger-vi kan kalla henne nitwit .
    En spaning. För att vara antirasist och feminist med mera så är hon väldigt fascinerad av människors yttre företräden. Döm inte hunden efter håret.
    Hon tar en lång omväg för att komma fram till att flätor i håret är rasistiskt. En kedja brister på den svagaste länken. Ju längre kedja ju mer länkar…
    Är det kanske för att ta bort fokus från islamistkopplingen och de gråa vargarna?
    När jag ser rastaflätor så undrar jag mest om det inte kliar.

    • Det vanligt hyfs att skriva rätt namn på någon man kritiserar. Tycker det är märkligt att ingen rättning sker här. Tycker själv inte att Nisrit Ghebil har rätt i sina tankar men respekt för hennes person bör ju ges. Mycket besviken på att ingen rätt sker!

Kommentera