Enligt en dagsfärsk undersökning från Novus, utförd på uppdrag av Forum för Levande Historia, sjunker svenskarnas tilltro till demokratin. Tre av fem tillfrågade anser att demokratin försvagats de senaste fem till tio åren, och fler än hälften känner sig lite eller inte alls delaktiga. Bara nio procent upplever sig vara mycket delaktiga i demokratin och de beslut som styr vår gemensamma tillvaro. Svindlande femtionio procent menar att demokratin försvagats. Det är alarmerande siffror, minst sagt.  Ingrid Lomfors, överintendent på Forum för Levande Historia, ställer sig frågande till förändringen. Hon erbjuder inte någon rimlig analys. Istället talar om svepande om ”ökad individualisering” och föreslår ökade insatser mot främlingsfientlighet och förintelseförnekare.

Jag finner inte ord för att beskriva mina känslor inför Lomfors famlande. Jag är utled på alla dessa välbetalda generaldirektörer och överintendenter, på Brå, Polismyndigheten, MSB och allt vad det heter som inför varje samhällsproblem uttrycker förvåning. Varför klarar dessa människor, utsedda och tillsatta för sin kompetens får man förmoda, inte av att göra rimliga analyser av samhällsförändringar och samhällsproblem? Likt papegojor upprepar de slitna fraser om ”utanförskap”, ”socioekonomiska skillnader”, ”individualisering” och så vidare. Det är enormt tröttsamt.

Lika tröttsamt är det att det tycks finnas ett gemensamt beslut om vilket som är landets absolut största och viktigaste samhällsproblem, nämligen främlingsfientlighet. Det är nonsens. Sverige är ett land som i mycket låg grad präglas av rasistiska föreställningar och främlingsfientliga hållningar. Svenskarna utmärker sig, år efter är, i World Values Survey, som toleranta, vidsynta och nyfikna. Vi behöver inte fler antirasistiska kampanjer eller otillständiga anklagelser om ”främlingsfientlighet”. Sluta, bara sluta.

Vad vi behöver är politiker som lyssnar på oss, som företräder våra intressen och för en politik som är bra för Sverige och dess invånare. Kanske är det låga förtroendet för demokratin så förvånande. Jag undrar ofta om politiker inte har någon som helst kontakt med sina väljare. Många politiker tycks hämta sin världsbild och sin idé om ”folkviljan” snarare genom att ta del av vad ledarskribenter och kulturjournalister anser än vad folk utanför media tycker. I fråga efter fråga fattar politiker beslut som går på tvärs med folkets uttalade vilja. Låt mig nämna tre tydliga exempel: diskussionen angående muslimska böneutrop, frågan om tiggeriförbud och uppfattningen angående invandringens storlek. Trots att en SIFO-undersökning visar att en majoritet vill förbjuda böneutrop (60 %) medan en minoritet (21 %) vill tillåta böneutrop är politikerna tveksamma till förbud.

Flera undersökningar ger också tydligt besked om vad svenskarna anser om tiggeri. Majoriteten vill förbjuda medan en minoritet (27 %) är emot ett tiggeriförbud. Och det stora stöd för den förda migrationspolitiken som politiker ofta hävdar tycks mest ha funnits i politikernas huvuden, på Aftonbladets ledarredaktion, DN:s kultursida och på en manifestation på Medborgarplatsen. Folket vill ha en betydligt mer restriktiv migrationspolitik än vad media och politiker vill. Enligt en Demoskopundersökning från 2016 anser 70 procent att invandringen är för hög.

Vad händer med förtroendet mellan folket och de folkvalda när de som valts av folket för att företräda deras vilja i fråga efter fråga väljer att gå på tvärs med just folkviljan? Vad betyder grundlagens påstående att ”all offentlig makt utgår ifrån folket” när människor upplever att de som har makt att fatta beslut inte lyssnar? Det skadar naturligtvis förtroendet mellan politiker och medborgare när politiker upprepade gånger väljer att gå på minoritetens linje. Man kan ju naturligtvis fråga sig om folket alltid har rätt. Det har hänt tidigare i världshistorien att majoriteten har fel, och det kan hända igen. Dock bör politiker vara beredda att förklara varför de väljer att fatta beslut i strid med majoritetens vilja, och pedagogiskt förklara på vilka grunder beslutet fattas. Varför anser politiker att böneutrop är viktigare att värna än folkets uttalade vilja? Vilka principer ligger bakom oviljan att förbjuda tiggeri? Och hur motiveras en historiskt hög invandring? Den diskussionen saknas i hög utsträckning. Min, kanske illvilliga, tolkning är att alldeles för många politiker lyssnat alldeles för mycket på diverse opinionsbildare och högljudda intressegrupper. De har låtit sig styras av ängslighet och rädsla för att få ”dålig publicitet” snarare än av en genuin vilja att fatta rimliga, välunderbyggda beslut.

Den, i det närmaste fanatiska isoleringen SD, ett parti som företräder närmare arton procent av befolkningen, är inte heller förtroendeingivande. De som valt att lägga sin röst på SD upplever sig sannolikt (och med all rätt) uteslutna ur demokratin och dess processer. Det parti de har förtroende för ges inget som helst inflytande. Istället ges partier med betydligt färre sympatisörer, som C, L och Mp ett orimligt stort inflytande. Demokratiskt? Låt mig också nämna några av de överenskommelser som, i strid med folkviljan, fattats i akt och mening att minimera SD:s makt: MÖK, DÖ och JÖ.

Inte minst när människor ser symtom i sin vardag på att de politiska beslut som fattats mot en uttalad folkvilja får svåra konsekvenser skadas förtroendet till politiker. Uppenbarligen anser en förkrossande majoritet av svenskarna att integrationen fungerar dåligt – och det är ju en direkt konsekvens av en för stor invandring. Människor har i sin vardag sett att landet inte lyckas ta hand om alla nyanlända på ett tillfredsställande sätt. Det råder brist på bostäder, det saknas platser i barnomsorg och skola, köerna till BUP, tandvård och sjukvård växer, polis och socialtjänst hinner inte med. Sverigedemokraternas framgångar har föga med en ökad rasism eller främlingsfientlighet att göra. De har växt eftersom de faktiskt lyft de problem människor ser i sin vardag – lärare, vårdpersonal, poliser. Den ökade segregationen, skuggsamhället, bostadsbristen, ökningen av sexuellt våld och skottlossningar är inga rasistiska konspirationsteorier. Det är empiriskt och statistiskt säkerställda fakta.

Det är naturligtvis av största vikt att politikerna återvinner folkets förtroende. Hur ska vi göra det? Mitt förslag är enkelt: Lyssna på människor, skit i journalisterna – och sluta genast med demoniseringen av SD.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

Illustration: Martin Jacobsson

 

 

8 kommentarer till “Vem ska man tro på? Tilliten till demokratin sjunker.”

  • Ditt förslag att lyssna på folket är ett bra förslag, och ett absolut måste för politiker som vill bevara folkets förtroende för dem på lång sikt. Bara detta räcker dock inte. Folket behöver information om den dystra framtid man går tillmötes p.g.a. massmigrationen och det i övrigt monstruösa slöseriet med landets tillgångar. T. ex. har ju Moderaterna varit med och bidragit till Sveriges förfall, men om man öppet tillstår det och ber folket om ursäkt, kan nog folket förlåta och ta nya tag, men då måste partiet ge mycket tydliga och väldigt kraftfulla förslag om hur landet åter ska kunna komma på fötter. Det är också absolut nödvändigt att partiet slutar med att låta sig representeras av anonyma, diffusa, färglösa, räddhågsna och mesig personer. Man måste också skaffa sig en helt ny hårdare och mycket kraftfullare retorik, såväl i riksdagens kammare som på gator och torg. T.ex. är Hanif Bali den ende M-ledamoten i Sveriges Riksdag som på ett adekvat och skoningslöst sätt – politiskt och verbalt – kan skalpera alla okunniga och dumdryga kommunister, socialister och miljömuppar som sitter där. Slutligen måste partiet också inse att man är det enda parti av betydelse i den svenska riksdagen som inte haft en kraftfull partiledare de senaste dryga 80 åren. Om man inte ändrar på det kommer man nog att bli omsprungen av Kristdemokraterna inom den svenska konservativa högern.

    • Reinfeldt var väl en kraftfull ledare?
      Han var väl snarare en diktator!
      Fråga knapptryckarkompaniet!

    • Senaste dryga 80 åren?! Gösta Bohman får man väl ändå kalla en kraftfull ledare. Reinfeldt var inte mycket till ledare på valnatten 2014, när han sprang iväg med svansen mellan benen. En ledare som inte klarar av en motgång är knappast stark, Bo.

  • Jag tror inte på nåt bra resultat efter uppmaningen ”lyssna på folket”. Jag förstår att det skulle kunna vara lösningen.
    Dock inte med de politiker vi har nu. Jag är fullkomligt övertygad om att, i alla fall 7-klövrns politiker, samtliga är så hårt bundna till globalismen och därmed ”lagen om absolut invandring”, så dom går inte att övertyga om en annan politisk kurs.

    Massmigrationen som helt klart är medvetet överdimensionerad för det Svenska samhället och dess organ skall fungera som ett starkt medel att splittra landet (Europa) och skapa kaos inför borttagandet av gränser med mera.

    Vi måste få fram andra politiker som inte säljer sig för en grynvälling. Rakryggade människor, inte syltryggar som dessa. Politiker som inte kommer utbakade från någon broilerskola såsom Bommervik eller Södertörns Folkhögskola. Folk som har arbetat i förvärvslivet och känner den vanlige medborgarens problem, ekonomi och levnadsvillkor. Vi borde kanske också införa ett max antal år i proffessionell politisk verksamhet för att undvika att det ”bara” blir en bekväm födkrok. I övrigt har du alldeles rätt!

  • I Schweiz är det lätt att få till beslutande folkomröstningar, det verkar fungera mycket bra. Jämför ländernas utveckling sedan 1970 i boken ”De fattiga och de rika” av Axel Odelberg. 1970 var Sverige på samma nivå som Schweiz, idag tjänar folk i Sverige mindre än hälften efter skatt jämfört med en Schweizare ( som är lika bra). Det är relativt enkelt att införa beslutande folkomröstningar vid 100000 namnunderskrifter nationellt. Och tex 10 % av respektive kommunantal. Folk i Schweiz vet ofta inte vem som är statsminister för posten roterar varje år mellan alla partier. Vad politiker säger är inte så intressant för de kan när somhelst bli bortröstade. Det är nästan omöjligt att höja en skatt i Schweiz, det blir omedelbart en folkomröstning!

  • I Schweiz är det lätt att få till beslutande folkomröstningar, det verkar fungera mycket bra. Jämför ländernas utveckling sedan 1970 i boken ”De fattiga och de rika” av Axel Odelberg. 1970 var Sverige på samma nivå som Schweiz, idag tjänar folk i Sverige mindre än hälften efter skatt jämfört med en Schweizare ( som är lika bra). Det är relativt enkelt att införa beslutande folkomröstningar vid 100000 namnunderskrifter nationellt. Och tex 10 % av respektive kommunantal. Folk i Schweiz vet ofta inte vem som är statsminister för posten roterar varje år mellan alla partier. Vad politiker säger är inte så intressant för de kan när somhelst bli bortröstade. Det är nästan omöjligt att höja en skatt i Schweiz, det blir omedelbart en folkomröstning!

  • Det är tyvärr länge sen politikerna slutade lyssna på folket, de är broilers uppfödda i ungdomsförbunden utan någon som helst verklighetsförankring. De lever helt enkelt i en skyddad verkstad så långt från verkligheten som de kan komma, de ser inte det som medborgarna dagligen får stå ut med. Sen har de en lön som gör att de inte förstår att när de höjer punktskatter och sk miljöskatter, då drar de åt snöret hårdare runt halsen på dem som försöker överleva med familj, jobb och allt annat. De berörs inte om bränslet så går upp till 50 kr litern, de åker taxi och flyger på skattebetalarnas bekostnad trots sina enormt höga löner. Nu senast dessa politiker som sitter på flera stolar, jag anser att det borde vara olagligt för en politiker i riksdagen att sitta i styrelsen för företag som kan komma att tjäna på de beslut som fattas i riksdagen, att både sitta i styrelser och göra utredningar till regeringen angående framtida bränsle, gör ju i alla fall inte mitt förtroende högre för politiker. De kan även hyra lägenheter av sina respektive för att tillskansa sig ännu mer pengar och ändå får de förtroende att sitta kvar på sina poster. Skulle något sådant ske i det verkliga livet, skulle de snart stå till arbetsmarknadens förfogande.

    Så om dessa politiker ska återfå förtroendet från svenska folket, måste de börja leva i verkligheten, jag vill se politiker som någon gång haft riktiga jobb, vare sig de har varit springpojkar, kontorsråttor eller något annat men de ska inte bara varit politiker. De måste börja på att lyssna på folket, det var det länge sen någon politiker gjorde, nu har jag varit med om några regeringar eftersom jag är född i mitten av 50-talet, så jag anser att politikerna blir bara sämre och sämre i det avseendet. Politikerna lyssnar mer på aktivister, globalister och allsköns förståsigpåarer, de har tappat kontakten helt med dem som de ska företräda, kanske därför fler och fler anser att SD är ett bättre alternativ. Den här regeringen som vi har nu och den förra, är enligt min mening den i särklass mest usla regering som någonsin sett sitt ljus i svensk politik. Jag kan inte minnas att någon regering fått så mycket avslag på sina lagförslag från Lagrådet som denna fått, trots det så har de rultat på i ullstrumporna och drivit igenom lagar som aldrig borde sett dagens ljus.

  • Håller fullständigt med tidigare kommentarer , jag själv har förespråkat en egen tv kanal samt radio , dessa vänstergökar skall inte längre få använda skattemedel för att förespråka sin vänster propaganda . Detta är det viktigaste idag är att låta medborgarna få rätt information för att sedan skapa en egen uppfattning om vad som pågor, och därefter lägga sin röst på vem man lämnar förtroende till att lösa dessa problem som vi har och som varje dag eskalerar. Det kommer alltid att finnas lobotomerade invånare som i blindhet samt okunskap tycker detta som sker idag är rätt .

Kommentera