Flera EU-länder drar nu in IS-terroristers medborgarskap, i de fall de har dubbla sådana. Nederländerna är ett exempel. De har dragit in medborgarskapet för tio personer de två senaste åren. ”Det funkar bra, för det visar att du blir av med ditt nederländska medborgarskap om du begår fruktansvärda terrorbrott”, säger Nederländernas justitieminister Ferdinand Grapperhaus.

I Sverige saknar vi tyvärr denna möjlighet, eftersom våra politiker, i vanlig ordning, varit ”naiva”. Det finns ingen laglig möjlighet att beröva en IS-terrorist hans eller hennes svenska medborgarskap. Nu sitter vi med Svarte Petter på hand och ingen vet vad de ska göra. Det hade, ärligt talat, varit mer förvånande om det fanns någon form av plan.

Vad ska vi göra med dem som nu knackar på dörren och vill släppas in i landet igen efter att ha övergett drömmen om ett Kalifat? Och hur ska vi se till att hindra återväxten av islamistiska terrorister i Sverige? Vi ska göra det mindre behagligt för dem. Vi ska göra det omöjligt att vara islamist i Sverige.

Enligt en rapport som släpptes av Försvarshögskolan sommaren 2018 har de våldsbejakande islamistiska miljöerna tiodubblats i Sverige på mindre än ett decennium. Enligt Säpo har drygt 300 av dessa våldsbejakande islamister lämnat Sverige för att ansluta sig till IS. 50 av dem uppges ha dött, ungefär hälften har återvänt till Sverige och resten är sannolikt på väg tillbaka till Sverige eftersom kalifatet fallit.

Tidigare rapporter har uppgett att Sverige, näst Belgien, har flest IS-krigare per capita i Europa. Vid flera terrordåd i Europa – Paris, Barcelona, Belgien – har jihadister med svenskt medborgarskap eller annan koppling till Sverige deltagit och hösten 2018 slogs en terrorcell i Simak ut bestående av sex personer, varav fyra med svensk anknytning, ut av brittiskt och amerikanskt stridsflyg.

Flera svenska IS-anhängare  – män, kvinnor och deras barn – sitter nu, enligt uppgift, fångna i Syrien. Vad ska hända med dem när de återvänt till Sverige? Flera av kvinnorna bereds plats i svensk media för att berätta om sin situation. De hävdar att de inte deltagit i några strider och inte varit medvetna om de grymheter som pågått i deras kalifat. Mängder av filmer och bilder talat dock sitt tydliga språk: Kvinnor, liksom barn, har varit delaktiga i grymheterna. På svt.se kan man se en film som visar hur en svensktalande mamma ”gör Jihad” medan barnen ser på, en pappa lär sitt barn hantera ett vapen, en annan pappa berättar på svenska för sina barn som ser ut att vara fyra, fem år hur han har dödat ”en otrogen”.

Dessa barn, uppväxta i en miljö som hyllar och förhärligar våld, har lärt sig att hata de otrogna, alltså oss. Barnen har sett ohyggligheter, och en del av dem har själv deltagit i grymheter. Hur ska det svenska samhället hantera dem? Ska de gå på svensk förskola och skola? Är deras föräldrar verkligen lämpliga föräldrar? Vad ska svenska myndigheter göra med deras föräldrar? Ska de gripas, åtalas, ställas inför rätta och straffas? Ingen vet.

Trots alla dessa rapporter och studier som visar på förekomsten av ”svenska” Is-anhängare står den svenska offentligheten nämligen handfallen. Det finns ingen plan, ingen hållbar lagstiftning, ingen beredskap för att hantera de återvändande terroristerna. Myndigheterna vet inte vad de ska göra eftersom politikerna inte har gett dem något tydligt uppdrag, politikerna har (fortfarande) inte någon plan och media – ja, media fylls av mer eller mindre bisarra reportage från Syrien där svenska IS-terrorister får tala ut.

Varför kommer så många islamistiska terrorister från just Sverige? Den svenska undfallenheten och naiviteten har skapat en god miljö för det som kallas terrorturism. Anna Sundberg, tidigare gift med en mujahedin, beskriver i boken ”Älskade terrorist – 16 år med militanta islamister” hur islamister använder sig av Sverige i sin verksamhet. Sundberg menar att ”terrorturism”, det vill säga att terrorister pendlar mellan en trygg tillvaro i Sverige och strider i islams namn i exempelvis Afghanistan och Syrien eller deltagande i terrordåd i Europa, förekommit i alla fall sedan millenieskiftet. Det generösa svenska bidragssystemet i förening med en utbredd kravlöshet gör Sverige till ett utmärkt land för en islamistisk terrorist att vila upp sig i mellan varven. I Sverige kan islamister i lugn och ro smida planer utan att riskera att bli störda.

Det faktum att Sverige är ett av världens mest sekulariserade länder är också en del av förklaringen. Svenskar förstår inte religionens betydelse i en människas liv, som motiverande och meningsskapande kraft. Enligt en undersökning angående européers inställning till religion, publicerad i Forskning och framsteg september 2011, är svenskarna mest sekulariserade. På andra plats kommer Belgien. Är det en slump att det är i just dessa två länder IS värvat flest jihadister i förhållande till folkmängd?

Att religion och religiösa bevekelsegrunder återigen tar allt större plats i människans liv, som meningsgivande och motiverande, i ett globalt perspektiv borde vara uppenbart. Enligt en studie från den amerikanska tankesmedjan Pew Research Center, publicerad 2017, ökar samtliga världsreligioner med undantag för buddhism. Mest ökar islam. Religion har, och kommer att ha, stor betydelse i människors liv, i deras moraluppfattning och i deras livsval. Det tycks vara svårt att begripa för sekulariserade svenskar. Oviljan att ta in religion som en viktig dimension i människans liv kan visa sig ödesdiger.

Rousseau skrev 1762 i ”Om samhällsfördraget eller statsrättens grunder” om människans och politikens behov av fiktioner, berättelser, myter och symboler som inte bara talar till hennes rationella jag. Om hon ska förmås underkasta sig högre sociala värden – och samtidigt uppleva sig som en fri och autonom varelse – krävs något mer än politik och sakliga argument. Det krävs något som formar, motiverar och mobiliserar henne att välja att agera i enlighet med politikens visioner. Man kan kanske kalla det religion. Den politiske filosofen Simon Chritchley resonerar på ett liknande sätt i ”The faith of the faithless: Experiments in political theology” (Verso 2012). Chritchley hävdar en förpolitisk dimension i varje politisk ideologi, en teologi eller en antiteologi. Det är, skriver han, ett misstag att tro att vi befinner oss i en process av stadig sekularisering. Snarare är det så att vi ser en rad förskjutningar och omdefinieringar av det sakrala.

Den svenska debatten angående unga mäns dragning till islamism och deras beredvillighet att gå i döden för sin övertygelse förbiser helt den religiösa dimensionen. Den har dominerats av begreppet ”utanförskap”. Förklaringen är alltså att utanförskap har drivit runt trehundra individer med svenskt medborgarskap att ansluta sig till muslimska extremistgrupper som IS. Resonemanget är ett eko av Slavoj Zizeks analys av kravallerna i Parisförorterna 2005. I ”Violence” (Picador, 2008) hävdar Zizek att kravallerna var ett uttryck för frustration och maktlöshet, av utanförskap. Den tolkningen har etsat sig fast i den svenska offentligheten: Allt våld utfört av män med invandrarbakgrund tolkas i termer av exkludering och socioekonomiska orättvisor.

Det vi ser nu handlar om något annat. Det som sker nu är inte ett uttryck för ett antal missnöjda och missanpassade individers känsla av utanförskap och maktlöshet. Tvärtom. Jihadisterna drivs inte av besvikelse över att de inte blivit tillräckligt väl mottagna i den västerländska kulturen och samhället. De är inte intresserade av att integreras. De delar inte våra värderingar och vill inte vara en del av det västerländska. Drivkraften är drömmen om ett upprätta ett kalifat, en realisering av en islamistisk dröm. Vi är naiva om vi tror att vi ska kunna bekämpa den drömmen genom att enbart sätta in åtgärder mot utanförskap.

Nu har det kalifat de drömde om fallit. Guldet blev till sand och paradiset är förlorat. Innebär det att drömmen om ett samhälle präglat av Sharia också övergetts? Knappast.

Vi kan aldrig skydda oss helt från terrordåd – men vi behöver inte heller acceptera dess förekomst. Hittills har det inte förekommit något förebyggande arbete värt namnet.
Fokus har legat på att ”förstå” och ”rehabilitera” islamister snarare än att förebygga och förhindra. Det är, menar jag, ett mindre fruktbart angreppssätt.

Vill vi minimera förekomsten av islamister i Sverige bör vi genast se till att tillvaron blir mindre trivsam för islamister i Sverige. Låt mig först påminna om att det är ytterst få muslimer i Sverige som bekänner sig till de tolkningar av islam som producerar flest terrorister – salafism och takfir salafism. De flesta muslimer som lever i Sverige är betydligt mer liberala än salafisterna. De vill inte ha böneutrop och deras kvinnor täcker inte sina ansikten. Dessa två fenomen – böneutrop och heltäckande klädsel – hör hemma i en extremistisk miljö. Det finns flera skäl till att inte tillåta böneutrop, liksom det finns flera skäl till att förbjuda niqab och burka i det offentliga rummet. Det här, att förbud mot böneutrop och maskering, är ett sätt att försvåra tillvaron för extremister i Sverige är ett av de starkaste.

Vi måste ta det islamistiska hotet mot vår trygghet på största allvar. Det är inte tillräckligt att placera ut allt större betongsuggor och att erbjuda återvändande islamister stöd och hjälp. Vi måste angripa problemet vid dess ideologiska rot. Vi har ingen som helst skyldighet att tillmötesgå alla möjliga krav på specialbehandling som riktas mot samhället från en ytterst liten men synnerligen högljudd grupp. Vi bör inte underlätta för islamister att praktisera sin ideologi. Tvärtom. Vi ska göra det svårare. Helst omöjligt.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

 

12 kommentarer till “Vi ska göra det svårt att vara islamist i Sverige”

  • Ja du Ann. Jag kan bara hålla med dig. Men jag har ett problem. Du är med i Moderaterna. Jag har inte hört dessa ord från Ulf Kristersson. Den dagen han, eller någon som ersatt honom som partiledare, klart och tydligt säger det du just skrivit så ska jag ta det på allvar. Till dess litar jag icke på Moderaterna.

  • Problemet är väl formulerat, och de ansvariga (Morgan Johansson, Annika Ferm Mehmet Kaplan och Beatrice Ask) har i sin senfärdighet alla skuld i att ”man varit naiva” eller vad man vill kalla det.(Jag kallar det brottslig undfallenhet) Det är på den politiska nivån. Vad det signalerar är att Sverige är attraktivt för muslimer med jihadistiska böjelser och som risken att bli av med sina rättigheter saknas är det nog det land i Europa som jihadister kommer att sikta på. På det sociala planet; ingen vill ha en ISIS jihadist i ICA kön eller på lekplatsen med barn, men är exakt konsekvenserna av Morgans senfärdighet. I vad mån jihadiskt kvinnorna kan ställa krav på försörjning från det förhatliga västerlandet kommer de göra det, Integrationspotentialen torde vara gränsande mot obefintlig och man bör inte ens försöka, ”taqyia” är en realitet hos dessa människor (rätten eller skyldighet att ljuga för en kouffar kafir otrogen) Jihadisterns kvinnor var delaktiga i slutstriderna mot YGD avrättningar av handikappade barn etc. MEN – på det personliga planet – vad är deras reaktion om 5 – 10 år när dessa återvändare inser att de är föraktade även av sitt ummah (församling), utan män, och det kristna samhället i övrigt föraktar dem? Det är redan två terrordåd begågna av återvändande belgiska ISIS jihadister Jag kan tänka mig att reaktionen hos de uppväxande barnen och ISIS honorna blir depression följt av jihadiska självmordsbombning., Att göra det omöjligt för dessa att begå jihad är inte möjligt – de är redan programmerade. Det enda möjliga är att de inte kommer tillbaka till västerlandet. Problemet skulle aldrig ha uppkommit om Morgan Johansson(S) skött sitt ansvarsområde. Problemet är inte slöjor och en undandragande livsstil in i ett parallellsamhälle problemet är islam själv,… jag har läst Koran – hadith och Sura, Koranen nämner mer än 100 ggr att muslimer skall döda otrogna när de kan, är enligt textanalys mer antisemitisk än ”Mein Kampf” och det finns alltid en risk att en ”moderat” muslim kan bli ”radikal” och följa profetens bud.

  • Kvinnor är från Venus. Svenska män är från… annan planet. Män från övriga världen är från Mars. Svenska kvinnor har länge levt i ett annat universum.

  • Det finns tyvärr inget parti i Sveriges riksdag som ens tänker i dessa banor som Ann nedtecknat, än mindre något parti som är beredda att genomföra det texten framhåller.

  • Det svenska sättet att förebygga terrorattentat, typ Drottninggatan har förfallit till att man skaffade större och tyngre betonglejon. Vilka numera är åtskilda så att det finns gott om plats för en tung lastbil att kötra rakt igenom för vidare vansinnesfärd genom hela Drottninggatan Så mycket för den läxan. Kunde man ladda upp bilder på betonglejonen här så skulle jag göra det.

  • Angelägen och viktig text. Sorgligt att en text som denna inte kan publiceras bredare i MSM. Detta budskap du förmedlar borde inte anses kontroversiellt men i landet av ängslan tror vi numera att det är tolerant att vara toleranta även mot själva intoleransen.

  • En artikel som jag hoppas du skickat till samtliga riksdagsledamöter och samtliga ledarredaktioner i Sverige, Ann Heberlein, för du skriver väl inte bara för de som läser här?

    Jag läser dagligen flera så kallade alternativa nätsidor varav den du nyligen var en del av är en, och jag har där ställt motsvarande fråga eftersom det nästan aldrig syns i samhällsdebatten i övrigt vad som skrivs på dessa sidor.

    Och tala klarspråk beträffande det du avslutar med, att praktisera islamistisk ideologi i Sverige ska inte vara svårt eller ”helst” göras omöjligt – det är brottsligt enligt befintliga lagar när sådana tankar omsätts i praktiken och praktiserande islamister är ingenting annat än grova brottslingar och ska behandlas som sådana.

  • Eftersom vi skrivit in i vår grundlag, att Sverige ska vara mångkulturellt, så har vi sålt ut oss själva. Där står inte att vår egen kultur ska skyddas och där står inget om några kulturer som inte ska ingå. Det har länge ansetts ”exotiskt” med allt annat. Sedan kommer vårt ”omhändertagande” in, vi pratar om att det är fult att vara rasist (som i att säga n-boll), samtidigt älskar vi att ”ta hand om” folk, behandla dem som barn. Egentligen är detta värsta sortens rasism, för särbehandlingen är total och man inkluderar ingen i sitt eget liv.
    Detta har skapat parallellsamhällena i förorterna. Det är bara de som vill bli mer som oss som tar sig där ifrån. De andra blir kvar, vilket gör att segregationen accelererar, nu med shariapoliser. Att lämna dessa områden åt sitt öde, som nu görs, är ett svek mot barnen som växer upp där. De som inte blir islamister kommer undra varför de lämnats i deras våld.
    Eftersom ”flyktingströmmarna” tycks ha varit styrda från vissa regioner, så kommer vi snart inte kunna hjälpa en enda riktig flykting, varken på hemmaplan eller här. Så hur man än vänder på slanten, har politiken lett till en rasism som är total. Från att ha varit ett tolerant folk, så kommer vi att välja bort allt där invandrade är inblandade. bara för att hotet från islamisterna kommer tvinga oss till det. För vem vill lämna sina barn på ett dagis där sådana jobbar, eller i parken, på badhuset eller andra fritidsaktiviteter. Detta kommer gå fort nu, accelerera. Även de som förespråkat öppna gränser, kommer göra så här. Debatten kommer ändra fokus, men allt detta hade gått lätt att förutspå. Men vi som gjorde det, blev kallade alla möjliga glåpord.
    Som Björn skrev (här ovanför), när vi blir toleranta mot de intoleranta, så är måttet rågat. Andra länder kommer mer och mer att vilja skydda sig mot oss. Ingen kommer vilja att folk kan resa fritt längre. Dessutom är nog siffran betydligt mer än 300. Dessa är väl de solklara fallen. Tänk alla som rest över sommaren och kommit tillbaka. Tänk bara hur många barn som blir bortgifta på sommarlovet. Saudi Arabien sprider sin intoleranta tolkning genom att bygga moskéer här, allt detta i mångkulturens namn. Muslimer (de flesta vanliga toleranta och kloka) kommer flytta här ifrån.

  • Du upprepar det gamla vanliga att majoriteten muslimer är inte terrorister.
    Det kan nog stämma men de är träden i den skog som jihadister behöver för att gömma sig i.
    Den villaägare som vet att han är jagad av maffians utsända medarbetare och i det läget
    börjar sätta skog på sin tomt skulle nog inte anses som särskilt smart, men en regering som
    inte ens kan få tågen att gå eller begriper hur man släcker skogsbränder och dessutom uppvisar
    samma beteende som nyssnämnde villaägare kan obehindrat fortsätta.

  • Sverige har inte varit i krig på över 200 år. Det är förmodligen där skon klämmer.

  • Hej.

    Du skriver att vi inte kan beröva dem medborgarskap. Jag vill hävda att det finns ett sätt: om personen kommit till Sverige som flykting, så är den statusen enligt flyktingkonventionen villkorad mot personens agerande i det land som beviljat asyl. Bryter personen mot landets lag eller inte visar respekt och tacksamhet mot landet eller dess traditioner och seder, förloras flyktingstatusen.

    Jag tror det är fullt möjligt att göra sig av med inte bara muslimska krigare på detta vis, utan även en hel del icke önskvärda personer. Det är ryggrad och vilja som saknas: muslimrösten styrs av imamrådet och utan den blir det ingen S-regering.

    Det finns dessutom inget hinder att utvisa hela familjer, inklusive personer födda här men som inte är assimilerade eller naturaliserade. Vad tror du omvärlden skulle göra? Den skulle, kanske, säga ’Fy!’. Det vore väldigt lätt för Sverige att skapa nödvändiga resurser för rask deportation av de hundratusentals personer som ljugit sig in i landet; en överenskommelse med mottagarländerna om en engångssumma om 100 000$ per vuxen man hade gett omedelbara resultat, och vad som händer sedan är varken vårt problem eller ansvar.

    Det förutsätter förstås att man anser Sverige vara svenskarnas land, där 95%+ av invånarna skall vara svenskar och där svenskarnas vilja skall råda. Anser man att Sverige är en administrativ yta i det fjärde rike som kallas EU, och att Sverige, dess folk och historia är en allmänning fri för alla att utnyttja så kommer man givetvis till slutsatsen att barnamördarna till muslimer skall skyddas och försörjas av Sverige.

    Det är bara att välja: Sverige, eller islam. Mellanläge medges ej och att vägra svara är att svara islam.


    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare

  • Jag skulle inte bli förvånad om Sverige är totalt styrt av radikala islamister inom 10-15 år,
    svenska myndigheter i allmänhet och politikerna i synnerhet är så naiva, fega, godtrogna och livrädda för att ta i denna fråga, det är inte bara en lätt match för is terrorister, det är öppet mål att komma hit och verka ostört.

    Sverige är förlorat, och det går fort. Det är stor skillnad mot bara för låt säga 10 år sedan.
    Stad efter stad liknar mer en stad i ett valfritt mena-land.
    Jag var bosatt i Kalmar fram till 2002. På den tiden var Kalmar en idyllisk , trygg stad.
    Kalmar idag är ett ghetto, Berga framför allt, bränder, våldtäkter, knivslagsmåk , islamismen brer ut sig mer och mer.

    Och hur illa är det inte i större städer? Uppsala, Linköping och Örebro? Vilka är det som ställer till ett helvetet för stadens skötsamma invånare?
    Är det katoliker, judar, baptister som gör Uppsala till en våldsam otrygg stad?
    Ebba Busch Thor vet svaret, men vågar inte säga det rakt av. Ändå får hon skit för att ens försöka peka på orsaken,
    de med rätt värdegrund stoppar huvet i sanden som vanligt.

    Islam är grunden för all ondska, ingen annan ideologi/religion manar till mord på ”otrogna ”
    Om Sverige tagit emot 100 000-tals östasiater istället för muslimska mena-folk hade vi inte haft denna sorgliga våldsamma utveckling.
    Det är alltså inte invandringen i sig som är ett problem, utan individen.

Kommentera