Nu är alltså valet till Europaparlamentet över och kommentarerna flimrar förbi på olika plattformar likt yrsnö. Efter ett tag börjar vissa tolkningar utkristalliseras, och en del upprepas så ofta att de till slut börjar tas för sanna, utan att nödvändigtvis vara det.

Ett sådant försanthållande som just nu repeteras till leda låter ungefär så här: ”det går en grön våg över Europa”. Men stämmer det? Tittar man lite närmare på siffrorna blir bilden något annorlunda.

De gröna i Europa – och därigenom också det svenska Miljöpartiet – samlas i partifraktionen Greens-EFA. Vid förra valet fick gruppen 52 av parlamentets 751 mandat och denna gång har man enligt prognoserna ökat med 15 mandat och hamnar nu på 67. Vi har alltså att göra med en ökning, men 15 mandat handlar knappast om något jordskred.

Dessutom utgörs ökningen till två tredjedelar av röster på det tyska partiet Die Grüne som ökade från 11 till 21 mandat i Europaparlamentet. Skälet till denna ökning har förvisso att göra med ett ökat engagemang för klimatfrågor, men har till största delen att göra med den regerande storkoalitionen i den tyska förbundsdagen. Här har det milt konservativa CDU regerat tillsammans med Socialdemokraterna och därigenom skapat ett politiskt landskap utan någon egentlig opposition.

Det är i detta tomrum som det gröna partiet vuxit fram – och i detta varit mer framgångsrikt än det nationellt sinnade Alternative für Deutschland eller det liberala partiet att framstå som den tydliga motpolen till regeringskoalitionen. De som har förlorat på detta är till viss del förbundskansler Angela Merkels CDU, men inte så dramatiskt som man kanske skulle kunna tro; partiet minskade med fem mandat till 29. De stora förlorarna var Socialdemokraterna som förlorade 11 mandat och landade på 16. En annan förlorare var det vänstersocialistiska Die Linke (som kan liknas vid det svenska Vänsterpartiet) som krympte från sju till fem mandat.

De Gröna i Europa har således gått fram, men till stora delar på bekostnad av förluster inom den socialdemokratiska gruppen S&D och ytterkantsvänstern i partifraktionen GUE/NGL, där bland annat Vänsterpartiet sitter.

Om man tittar på den sammanlagda utvecklingen för de tre vänsterfraktionerna där S, MP och V sitter i Europaparlamentet så ser man att uppgången på 15 mandat för de gröna, inte på något sätt kompenserar för den socialdemokratiska nedgången på 38 mandat och den vänstersocialistiska nedgången på 12 mandat. Sammantaget har alltså den parlamentariska vänstern backat med 35 mandat från 288 mandat till 253. Parentetiskt kan man tillägga att 35 mandat var exakt vad de nationella ökade med inom Salvinigruppen, det vill säga från 36 till 71 mandat.

Överlag kan man konstatera att De gröna har ökat på sina håll och minskat på andra. Även om partiet gick fram starkt i Frankrike och vann strömandat i Belgien och Nederländerna, så förlorade man mandat i bland annat Sverige, Österrike, Ungern och Slovenien; och de 11 mandat man har från Storbritannien genom Green Party, samt de skotska och walesiska nationalisterna kommer att försvinna i ett slag den dag som Brexit blir verklighet.

Föreställningen om att ”klimatfrågorna stod i centrum” och att ”De Gröna blev valets segerherrar” är i själva verket en medial konstruktion. Kanske styrd av önsketänkande från berörda journalister som inte orkar titta på tabeller och staplar.

Erik van der Heeg

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

6 kommentarer till “Gästinlägg: En grön våg i Europa? Troligen inte.”

  • De gröna i Tyskland har sin rötter i den vänsterradikala terrorist rörelsen och kvar i vänsterrörelsen fortfarande . Själv f d utrikesministern Joschka Fischer ( ( 1998-2005 ) tillhörde den vänsterradikala gruppen innan han blev De Grönas ordförande och var inblandat i i PLO terrororganisationernas operationer Världen över…Hela den kilmathysterin byggs på indrivningen av straffskatter och utdelningen tillvänsterradikala propagandagrupper tillsammans med den socialliberala världsordningens förespråkare med ryggvind ifrån USA Demokrater.

  • Det är ignoranta röd-gröna journalister som rapporterar så att de gröna blåses upp är inte överraskande.

  • Partiet heter ”Die Grünen” med ett ”n” på slutet, inte ”Die Grüne”. Det är faktiskt bara att läsa innantill. ”Die Grüne” betyder ”den gröna”, underförstått ”den gröna kvinnan”. Die Grünen betyder just ”de gröna”. Vänstern heter däremot Die Linke (utan n). Die Linken borde betyda ungefär ”de vänsterblivna”, vilket kanske hade varit bättre.

  • Journalister som inte är rödgröna har knappast talat om någon ”Grön flodvåg”. Det här inlägget har anstykning av Halmgubbe. Två segrare finns i årets EU-val – de bruna på högersidan bortom de konservativa och de gröna. De som ökat absolut mest är de extrema främlingsfientliga partierna. Och det är väl ungefär om DET som medias rapportering handlat mest.

  • Sista stycket skriver att ”klimatfrågorna stod i centrum” är en medial konstruktion och det stämmer.

    The Guardian har bett sina journalister att ändra språkbruk till: ‘climate emergency, crisis or breakdown’ och ‘global heating’ istället för ’climate change’ och ’global warming.
    BBC byter ut ’climate change’ till ’climate collapse’.

    Inget av detta går att läsa ut ur IPCCs senaste rapport AR5-WG1 från 2015.

    Länk till The Guardian:
    https://www.theguardian.com/environment/2019/may/17/why-the-guardian-is-changing-the-language-it-uses-about-the-environment

Kommentera