Jag känner inte igen mitt land.

Sverige befinner sig i en våldsam förändring, och jag tycker inte om det jag ser. Att tvära kast, revolutioner och snabba förändringar inte är eftersträvansvärda är en konservativ sanning. Länder, kulturer och samhällen är inte statiska och aldrig färdiga – men förändringar bör växa fram i ett hanterbart tempo, organiskt och naturligt. Den förändring vårt land är stadd i sker i sådan hastighet att varken lagstiftning eller infrastruktur hänger med. Sverige har växt, okontrollerat, och fortsätter att växa.

På kort tid har befolkningen ökat kraftigt. Det har lett till bostadsbrist, köer i vården, kraftigt ökade utgifter för ekonomiskt bistånd och andra bidrag, för att nämna något. En ny kriminalitet växer fram, med brott som inte ens fanns i vår vokabulär och knappt i vår lagstiftning för några år sedan – angrepp på brandmän och ambulanspersonal, home invasions, överfallsgruppvåldtäkter. Det är det som angår mig.

  • Det angår mig att barn blir rånade på väg till fotbollsträningen.
  • Det angår mig att gamla människor blir rånade och misshandlade i sina egna hem.
  • Det angår mig att flickor blir överfallna och våldtagna på väg till skolan.
  • Det angår mig att kvinnor blir utsatta för våldtäktsförsök när de rastar hunden.
  • Det angår mig att pensionärer blir förföljda, slagna och rånade när de går ut för att handla.
  • Det angår mig att män blir knivhuggna och rånade när de rör sig i sina egna kvarter.
  • Det angår mig att tonårsflickor blir sexuellt ofredade när de är på konsert.
  • Det angår mig att bilar brinner varje natt hela sommaren.
  • Det angår mig att bomber och handgranater exploderar i våra städer.

Varför angår det inte våra politiker? Det här är mitt liv, min vardag och min oro. Ingen av de partiledare som talat från Almedalsscenen talar om det som berör mig, det som handlar om mitt liv, om min trygghet, om min oro. De talar om förorten, om hedersvåld, och om rasism. Det är inte mitt liv. Jag är inte ointresserad av varken hedersvåld eller rasism: Men det är inte mitt liv. Jag är intresserad av att kunna röra mig tryggt i mina egna kvarter. Jag vill kunna sova gott när min dotter är på fest i Malmö. Jag vill vara säker på att mina föräldrar är trygga i sitt hem. Jag vill slippa oroa mg för att det är min bil som brinner nästa gång. Jag hatar att läsa om explosionerna som sker i de kvarter där mina vänner bor. Jag vill, nej jag kräver, att min oro och mina intressen tas på allvar.

Jag är trött på poserande politiker som kråmar och ståtar med sina vackra värderingar men i grunden tycks vara helt ointresserade av hur vi som lever i det här landet har det, vad vi talar om och tänker på, vilken oro som håller oss vakna på nätterna: Det som angår oss. Jag är trött på självföraktande, självutplånande människor som kröker rygg och accepterar att både de och deras barn förvandlats till villebråd. Jag är trött på den hycklande altruismen. Jag är trött på den bristande självrespekten. Det är jag och mina vänner, den föraktade och bespottade medelklassen, som bär det här landet.

Ta vara på våra intressen. Vi finns, och vi har rätt till trygghet. Vi uppfyller nämligen vår del av samhällskontraktet.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

12 kommentarer till “Det som angår mig”

  • Den tröttheten delar du med många i vårt land. Det som är extra skrämmande är att många dessutom har gått från trötthet till ren apati. Skrämmande!
    Samtidigt står som du skriver ” våra” valda ombud och slänger ur sig floskler, tur att avslutet på söndag är vikt för ” mitt parti” i de senaste 2 valen SD och Jimmy Åkesson. Avslutar så det tänts lite hopp.

  • Det angår oss alla Ann Heberlein, men vi som respekterar de spelregler som skapats kan säga ifrån endast vart fjärde år i det politiska demokratiska system som, så som jag ser det, har ersatt det som tidigare politiker såg som ett förtroendeuppdrag med ett spel för gallerierna.

    Du är nu själv partiansluten politiker så vad gör du åt detta?

  • Googla på djurplågeri så hitta du nått som säkert angår dig.
    Jag tänker på en kattunge som fått öron svans sönderbrända av en cigarett, hittas bakom en buske.
    Igelkott plågat och dödad genom att en pinne tryckt in genom igelkottens mun.
    Änder som dödats och skadats genom att stora stenar kastats mot dem.
    I en park i Malmö hittades döda kaniner som plågats till döds med pinnar stuckna genom anus.
    Ett fall som gått till domstol gäller pojkar som försökt att hetsat sin kamphund mot en köpt kanin. Kaninen brändes med en lättantändlig vätska som sprutades i pälsen.
    Pojkarna vart fällda.
    Det finns säkert fler fall som det skrivits om i lokalpressen.

  • Väl skrivet. Lägg sedan till att svenska kronan sjunker som en sten, BNP per capita visar att vi är näst fattigaste folkslag i EU och en lång rad ekonomiska indragningar i välfärden, samtidigt som det tydligen numera är ”normalt” med svenskfödda fattigpensionärer som sover på gatan, så har jag väldigt svårt att förstå vad politikerna är så övermåttan stolta över. De borde springa runt i vild panik och försöka LÖSA alla problem. Inte skapa nya, samtidigt som man lägger allt krut på att DÖLJA de väldigt tydliga missförhållandenamn som finns i Sverige. Det verkar faktiskt inte som om NÅGOT i landet fungerar som det var tänkt. Jag är riktigt orolig inför framtiden. Blir det invasion utifrån, inifrån eller totalt inbördeskrig & kaos som väntar oss? För inte ser det ut som en ljusnande framtid, direkt?

  • Jag är liberal i själen men känner inte att några av de demokratiskt invalda partierna talar till mig.

    Frustrerad och orolig delar jag din syn på de senaste årens utveckling.

    O, sancta simplicitas

  • Det är rätt. De flesta bor inte i utsatta områden. Det du tar upp är svåra problem att lösa. Därför är det få politiker som ger sig in i ett ämne där det är svårt att få till lösningar. Det blir enklare att säga att man är emot tex burka, som knappt finns och de ger obehagskänslor men är oftast i Sverige så inlåsta att de inte är en samhällsrisk i aktiv påverkan.
    Att Regeringen inte mer kraftfullt löser de problem som du tar upp är därför ett skäl till att de inte ska vara i regeringsställning. Därmed inte sagt eller lovat att andra partier kan lova faktiska åtgärder och resultat snabbt. Vi skulle åtminstone tro att de skulle visa mer vilja att lösa problemen eftersom det inte är deras egna (potentiella) väljare som de behöver fjäska inför.

  • Hur sammolikt är det att samma politiker som skapat problemen kommer att lösa dem? Vi skulle öppna våra hjärtan fick vi höra liksom att det är en liten ansträngning nu men att det blir en vinst på sikt. Alla tecken tyder på att det kommer bli värre. Medelklassen betalar men vad får de för pengarna? En politiker har två verktyg. Lagstiftning och resurser i form av skattemedel att fördela. När laglösheten brer ut sig, Våldsmonopolet pressas tillbaka och utifrånkommande vägrar att integrera sig oavsett hur mycket resurser politikerna spenderar vad ska lösa samhällsproblemen då?

  • Det är klart att det angår Dig. Det angår också Dig att Svenskarna hör till de 10 mest nöjda befolkningarna i världen trots att sådana som Du ihärdigt förklarar hur hemskt deras liv är

  • Jag kan bara instämma. Det är inte så lite märkligt, att det finns en så djup skepsis mot konservatismen och försöken att skapa en Svensk version av den. I praktiken är dess kärna att människors fungerande lokalsamhällen och liv i vardagen aldrig får offras för en samhällsutveckling som bara ser bra ut på håll.

    Nu har dessa lokalsamhällen lämnats vind för våg i snart femtio år, och alltför många av dem har blivit svårt problemtyngda. Dessvärre har också de grupper som är mest benägna att begå brott kommit att samlas i de socialt mest belastade områdena. Resultatet vet vi, inte minst från historien.

    När vi hade en massiv invandring från landsbygden in till främst Norrköping och Stockholm vid mitten av 1800-talet blev kriminaliteten så omfattande att den inte kunde hanteras. Halvvuxna killar ingick i gäng som begick mer eller mindre organiserade brott, våldet var rått och skoningslöst.

    Man glömmer så lätt att det är just bristen på respekt för att människan behöver ett mått av social kontroll för att hålla sig i skinnet, som är grunden i detta. Vi är skapade för att ingå i ett fungerande lokalsamhälle, och att ha familj, släkt och grannar omkring oss. Tyvärr har ett helt sekels förakt mot de här behoven orsakat att ofta helt kortsiktiga ekonomiska intressen kunnat forma samhället.

    Jag tror att vi som har insikter och erfarenheter nog för att begripa vad som bygger respektive river ner en hållbar samhällsmoral måste ta ansvar för att få till stånd en likaledes hållbar samhällsutveckling. Annars kommer man att envist söka vidare efter syndabockar som sällan har mycket att göra med utvecklingen ifråga annat än att var på fel plats vid fel tid.

    Att Sverige i allt högre grad kommit att lösa upp samhällskontraktet som ändå utgjort något slags grund för medborgarnas goda vilja, det kommer att straffa sig. Än värre är att man dessutom vägrat eller åtminstone inte vågat ta ansvar för den långsiktiga förändringen av vår demografi, och kostnader som sträcker sig årtionden efter beslut eller avsaknad av beslut.

    Brexit har satt fingret på den brännande frågan om identitet, nationalitet och medborgarskap på ett sätt som hela Europa måste fundera över. För visst är det en högst väsentlig fråga: har ett parlament egentligen ens förmågan att till någon annan avstå ett folks suveräna rätt att kollektivt/demokratiskt bestämma över sig självt?

    Det enkla faktum är att man både i UK och här i Sverige tappat bort att man faktiskt agerar på uppdrag av alla de medborgare som finns i respektive rike, och att ALLA enskilda medborgares lokalsamhällen och vardagsverkligheter måste respekteras i sammanhanget. Politikerna är primärt ansvariga i förhållande till sina partiorganisationer, och det är något väldigt annorlunda än att vara ansvarig i förhållande till medborgarna…

    Jag tror vi måste hitta sätt att återta den makt som alltid ska utgå från Folket. Annars kommer vi att fortsatt få en utveckling där ingen egentligen tar ansvar bortom det som omedelbart kan växlas in mot röster eller ekonomisk fördel. Det handlar om vår suveräna rätt att bygga den framtid vi faktiskt vill ha som nation, oavsett vi befinner oss i eller utanför EU.

    Tyvärr används EU som dålig ursäkt för bristande politiskt kurage. Tyvärr trodde medborgarna i England att det var sant. De kommer att ha ett elände med Brexit, utan att få särskilt mycket av det de hoppas på. Men jag förstår helt och fullt att man röstade för att gå ur, för EU är varken demokratiskt eller på annat sätt pliktigt att svara inför några medborgare.

    Ska vi få Europa att fungera i långa loppet måste makten vara legitimerad av Folket. Om inte, kommer liknande saker att inträffa på annat håll. Ska vi få till det land vi behöver, då måste politiken utgå från Folket och MENA DET.

  • Men man måste dock inse. Vart är Sverige på väg? Många som kommer till Sverige skrattar åt oss. För att vi, politikerna är så otroligt blåsta. Nä. Nån måtta får det vara. Lättlurade”dumma svenskar. Får man ofta höra. Inte kul längre. Ja inte för någon. Så vad ska vi göra? Har nån någon bra ide? Förutom Åkesson som fattat allt förlängesen.. Anette

Kommentera