Ni känner till den där medielogiken som innebär att en svensk backpackers död i Bombay får tio gånger större rubriker än hundra döda indier i en tågolycka utanför New Delhi, eller hur? Människan har en begränsad förmåga till empati och medkänsla, och vi har lättare att känna empati med människor som är lika oss. Det var därför bilden av den döda pojken Alan Kurdi väckte så starka känslor. Den lille döda pojken var vit i skinnet och hade likadana gymnastikskor med kardborrknäppning som en massa svenska småpojkar. Vi såg den döda lilla pojken, liggandes på en strand som såg ut som de stränder vi själva besökt. Vi kände igen oss, vi tänkte ”det kunde varit min pojke.”

Den mördade kvinnan i Malmö väcker samma känslor av igenkänning. En välutbildad, vacker, omtyckt kvinna. Läkare och mamma. Någon som är som jag, som vi. Någon vi, den stora medelklassen, kan identifiera oss med.

Med viss fascination ser jag hur bekanta som i åratal försvarat Malmö, som älskat och hyllat Malmö som om Malmö var en religion, plötsligt byter fot. Ni vet typen – härlig medelklass, gärna med lite kreativa yrken, som flyttade till Möllan i tjugoårsåldern från någon liten håla i Småland eller på den skånska landsbygden för att det är ”så mysigt och mångkulturellt” på Möllan. Samma människor som lämnade Möllan för lugnare områden, som Limhamn, Slottstaden eller Kirseberg när barnen började komma. De har röstat vänster i alla år, rött eller till och med rosa. De tycker att det är viktigt med könsneutrala pronomen, ekologiska grönsaker och inkludering. Ändå flyttade de själv ifrån den härligt mångkulturella stadsdelen Möllevången när deras lintottar skulle börja förskola. White flight, tror jag att det kallas.

De har varit väldigt bra på att hålla för öronen när tonåringar skjutits ihjäl i utanförskapsområden, när kriminella avrättat andra kriminella, när krogar och restauranger bombats. Det är ju inte i deras områden. Det drabbar ju inte såna som är som dom. När en ung, kvinnlig läkare med sitt barn i famnen blir skjuten ett stenkast ifrån Ribban går det inte att blunda längre: Det har gått åt helvete.

Nu talar dom öppet om att flytta. Ett hus på landet, en villa i en av Malmös trygga kranskommuner, som Vellinge, Lomma eller Staffanstorp, kommuner vars politik de ryst över och fördömt i åratal. Det tragiska är att de vägrar att se att det är deras ställningstagande, deras stöd åt den destruktiva politik som förts i Malmö i decennier, som gett oss den utveckling vi ser i Malmö. Dessvärre är jag osäker på om de ser den relationen, mellan deras stöd åt en vansinnig politik och stadens tragiska utveckling. Risken är att de byter kommun men behåller sin politiska åskådning. De flyttar till en välskött, borgerligt styrd grannkommun och gör sedan sitt bästa för att rasera även det samhället genom att rösta på verklighetsfrämmande partier.

Jag tycker att ni ska stanna i Malmö. Stanna, engagera er och ställa krav på det politiska styret. Framförallt: byt ut dem nästa val. Malmö är verkligen en fantastisk stad. Lämna inte Malmö i händerna på handfallna politiker och kriminella.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

8 kommentarer till “Någon som jag?”

  • De är nog egoister. Som bara tänker på sig själva. Samt hur de vill framstå som goda, fina.

  • Och i dag ännu en dödsskjutning. Jag sörjer det Sverige som var. Som ung i Stockholm kunde jag vandra hem från klubbarna i Gamla stan utan att rädas varje pojkgäng jag mötte.
    Det tragiska är att de som är unga nu tror att det är så här det alltid har varit.
    Jag har förlorat vänner för att jag har varnat för utvecklingen. De kommer nog att se verkligheten en dag, men jag kommer inte att stå där och gotta mig över att ha haft rätt. Jag hade hellre velat att verkligheten bevisat mig ha fel.

  • Jag är precis som du Ann 👸och vi lever för ”freedom of speech” och för att få tillbaka tro, hopp om att bo kvar i Sverige=❤

  • Jag läser ofta det du skriver och tror och tycker dina åsikter är viktiga. Min fråga är ändå vad det är som till sist får dem att ändra sig? Har de inte trott på det våld som har pågått så länge och varit så uppenbart. Har de övergett den liberala tanken som styrt dem tidigare och betyder detta att de ändrar partitillhörighet, möjligen, eller kommer de fortsättningsvis att tycka att ex. SD är ett avskyvärt parti, oavsett om de, SD har rätt. Är det helt enkelt för svårt att svälja förtreten när man ihärdigt satsat på att förneka?

  • Man (en/hen) kan gott påstå att vi är lite fredsskadade i det här landet, med höga förväntningar på kreti och pleti, utan onda aningar.
    Godtrogenheten och naiviteten känner inga gränser, speciellt bland de vänterblivna.
    Det är dock helt naturligt att bättre kunna sympatisera med personer inom ens närområde eller kulturssfär, därav t ex större intresse för en dödad svensk än 100 indier.
    Jag antar att detta fenomen är universellt.
    I detta (f.d) välfärdsland och ”humanitära stormakt” har vi kunnat kosta på oss att vara lite bjussiga, speciellt bland välbeställda NIMBYS (not in my backyard).
    Den tiden är snart förbi, i takt med att våldet kryper närmare också eliten.
    Angående det tragiska nyliga morden av kvinnorna, verkar dessa mord fortfarande följa hittillsvarande motivbilder iom att aktuella kvinnor har varit relaterade till brottslingar, och bör snarast ses som en eskalerad våldsanvändning i sammanhanget.
    Det är verkar alltså (ännu) inte röra sig om blint våld mot kvinnor i största allmänhet, även om det kanske inte är långt borta.

  • Heberlein levererar en sublim dissektion och avklädning av den månghövdade och inflytelserika medelklassvänstern, den som utan att skämmas ägnar sig åt dubbel bokföring. Själv känner jag åtskilliga representanter för den gruppen, de har sällan skam i kroppen utan har nogsamt förträngt varje tanke på att deras agerande i mångt och mycket skär sig totalt mot de åsikter de förfäktar. Det är djupt omoraliskt.
    Tack för inlägget, Ann Heberlein!
    MVH
    Per Nyberg
    Spanien

  • Ann Heberlein.

    De människor du riktigt beskriver finns det ett ord för.
    Hycklare.
    Sverige är nog förlorat…men tack för Er ryggrad och kamp för verkligheten.

  • Synd att din uppmaning att gå till vallokalen och faktiskt leverera ett ställningstagande svart på vitt hamnar lite i skym undan när gamlingarna missar poängen. 🙄 Bra artikel. 💯

Kommentera