Jag sitter i köket och väntar på min dotter. Hon har varit i Köpenhamn med sina vänner för att fira sin födelsedag. Det är mörkt utanför. Gatlyktans milt gula sken lyser upp det vita, låga huset mittemot. Kullerstenen är blank av de få regndroppar som föll tidigare ikväll. Himlen är mörk och sluten, inga stjärnor blinkar åt mig. Hon ringde och var besviken. Kvällen blev inte som hon hoppades och det skär i hjärtat. Jag vill att hon alltid ska vara glad. Jag vill att hon ska vara lycklig. Jag vill att hon ska tycka att allt är perfekt.

Allt det där vill jag, men jag vet också att livet inte är så. Man är inte alltid glad. Lyckan kommer och lyckan går. Ingenting är någonsin perfekt. Medan jag dricker mitt organiska yogi te funderar jag på vad jag ska säga till min dotter när hon kommer hem. ”You are equally as beautiful as the universe” står det på min tepåse och jag vet att det inte är sant. Varken jag eller universum är särskilt vackra. När jag var ung, så ung som min dotter är nu, så ville jag att världen skulle vara vacker. Det var lika mycket en etisk hållning som ett existentiellt val. Jag ville att världen skulle vara vacker, och i en vacker värld rymdes inte våld, svek, lögner och misslyckanden. I en vacker värld förstår människor varandra, ensamheten finns inte och människor vill varandra väl.

Livet lärde mig att världen inte är vacker. Människor är inte pålitliga och ingenting är någonsin perfekt. Man är alltid, i grunden, ensam och man blir aldrig fullt ut förstådd. Livet är inte som på Bianca Ingrossos Instagramkonto eller som i systrarna Parneviks youtubefilmer. Jag vet att hon vet att livet inte är som på en influencers tillrättalagda Instagramkonto: glamorösa fester, lojala tjejkompisar, mys med pojkvännen, perfekt hår och rätt kläder. Hon vet det, men någonstans har alla de där bilderna av ett perfekt liv letat sig in i hennes medvetande och skapat förväntningar som inte är rimliga.

Jag vet ju också det. Jag vet att det jag ser på Facebook bara är en del av sanningen om människors liv. Ändå måste jag ibland anstränga mig för att skaka av mig känslan att mitt liv är ett misslyckande i jämförelse med bilderna på middagsbjudningar, weekendresor, harmoniskt familjeliv och tätt sammanslingrade par på bilderna som flimrar förbi i flödet.

”Om du bara är lycklig”, säger föräldrar till sina barn. ”Om du bara blir lycklig blir jag glad”, säger föräldrar som tänker att de inte vill pressa sina barn med förväntningar på höga betyg och en fin utbildning. De önskar bara detta, lyckan, åt sina barn, och jag tänker att lyckan, ja det är det svåraste av allt. Lycka är inte ett statiskt tillstånd. Lycka är det som psykologer kallar för en ”peak experience”, alltså en erfarenhet av ett förhöjt tillstånd. Några sådana erfarenheter har vi i våra liv, erfarenheter, dagar, timmar som liksom står ut från resten av livet, som skimrar.

Men livet består mer av vardag och mindre av lyckorus. Alldeles för ofta blir vi också besvikna när vi förväntar oss lyckorus, vid de tillfällen i livet som enligt konventionen ska skimra, ska vara ”den bästa dagen i mitt liv” – studenten, bröllopet, de där dagarna som är laddade av förväntningar och krav på lycka, på att vara perfekta. Sådana dagar kan mycket gå fel.

Jag sitter här vid mitt köksbord och funderar på vad jag ska säga till min dotter. Jag vill att hon ska leva i föreställningen att hon är värd det bästa, alltid, men jag vill att hon ska förstå att det bästa inte är synonymt med perfekt. Perfekt finns inte. Det bästa, det är att vara tillfreds med sig själv och sitt liv – och tillfreds med sig själv och sitt liv blir man först när man också förstått och accepterat sina begränsningar. Den tondöve som drömmer om att bli kompositör kommer att förbli besviken. Han saknar nämligen förutsättningar för att lyckas uppfylla sin dröm. Först när en människa insett sina begränsningar förstår hon också fullt ut sina styrkor och kan utveckla dessa fullt ut.

Nu kommer min flicka utanför fönstret och jag tänker att jag ska berätta att jag älskar henne och att livet kommer att innehålla många misslyckade kvällar och besvikelser men att det inte gör så mycket. Det blir bra ändå, det är bra, inte perfekt, men bra.

SWISH 123 396 2354

BANKGIRO 526-9246

https://www.patreon.com/Heberleinsetik

 

 

 

7 kommentarer till “Lyckan kommer, lyckan går”

  • Bra skrivet Ann. Som mamma delar jag absolut dina tankar. Man önskar av sitt hela hjärta att barnen vad de än gör i sitt liv ska vara lyckliga och nöjda med sina liv. Och det är inte enkelt.
    Jag uppskattar mycket att du delar med dig dina tankar på FB. Skulle vara mycket tacksam om du accepterade mig som vän (förfrågan skickat lände sedan), jag vill gärna kunna kommentera dina inlägg ibland.
    Tack Ann
    Hälsningar Ewa Kramek

  • För min del har jag alltid tänkt bra nog. Det betyder att jag får något gjort, huset blir målat, den glappande dörren blir fixad. Maten står på bordet. Många frågar mig varför det är lite tjockare färg eller nån rinning här och var. Eller vilken tråkig mat, samma som förra lördagen. Då svarar jag att det räcker för mig. Den som vill att allt är perfekt kommer alltid att hitta det där lilla som inte är perfekt hur man än ansträngt sig. Finns perfekta människor? Icke, men vissa får till nåt som är perfekt lite nu och då. En del oftare än andra. Även jag lyckas ibland. Kanske tur. Är jag lycklig? Ibland, men oftast är jag rätt så nöjd med livet. Alternativet till att leva är sämre.

  • Du är ännu grundare än jag trodde när jag först läste vad du skriver. Det trodde jag inte var möjligt.

  • Javisst är det så, lyckan är en tillfällig oftast objuden gäst, som alltsomoftast kommer när man minst anar det.
    Därför är det inget bra att ha lyckan som mål, det är ju som när man försöker hålla fast sanden i handen genom att knipa åt, ju mer man kniper, desto mer rinner ut.
    Lyckan är mer en produkt av något, snarare än ett självändamål.
    Detta något kan t ex vara ”att göra ett gott arbete” eller ”att vara andra till nytta och glädje”.

    Irrfärder i ungdomen är alltid utvecklande, och målet med dessa är att finna sina starka sidor.
    Det är antagligen svårare att vara ungdom idag än förr, då idealet var att lyssna och kopiera sina föräldrar, med en någorlunda förutsägbar väntande framtid.

    Som förälder idag är det svårt att styra vilka av otaliga svårorienterade influenser våra barn skall styras av, men vi kan genom samtal och diskussion försöka peka på vissa grundvärderingar, t ex nyttan av att alltid tala sanning för egen del, liksom föralldel nyttan av vita lögner av hänsyn till andra.

    Oavsett vilken bana ditt barn vill gå, är det mycket värdefullt om det hyfsat tidigt kan upptäcka någon stark sida som det med stolthet och självsäkerhet kan ha som bas att utveckla, och därmed få en metod som eventuellt också kan ha spinoff inom andra (kanske mer lönande) områden.

  • Hej.

    Lycka?

    Att inte ha ont är lycka. Att inte vara hemlös. hungrig, och frusen är lycka. Att veta att det finns något att äta i morgon är lycka.

    Allt utöver det är lyx. Det är inget jag tänker som en följd av att ha anammat en eller annan -ism eller tro eller lära, utan av erfarenhet.

    Det är detsamma med frihet och rättighet: du är inte friare än vad du med din egen styrka kan hävda, och du har inte fler rättigheter än vad du kan tvinga andra att tillåta dig att ha. Du äger aldrig mer än du själv kan bära, och du kan aldrig få makt; makt kan endast tas och förloras, aldrig ges eller fås.

    Världen är vad den är, inte vad vi vill eller önskar. Varken präster eller kejsare, tyranner eller folktribuner, kan befalla åskan att tystna, regnet att sluta falla eller vågorna att stilla sig. Kloke män och kvinnor tar därför varje steg i livet så, att de ser var de sätter ner foten innan de höjer blicken och tar ut kursen för nästa steg.

    Om man får ge ett råd: sök inte visdom i österländska fatalistiska läror, eller de Abrahamitiska kulternas böcker, eller moderna demagoger och profana profeters pokulerande. Gack du till Havamal och Valans spådom, till Vaftrudnersmal och Lokasenna – där är nordbornas förfäders visdom förborgad, ty de kunde inte som de sydröna upphovsmännen till allehanda tankesätt leva enkom i en värld av visioner om hur det borde skola vara.

    Vad bryr sig yxans egg om handens ägares avsikt med hugget? Det är på sådant tänkande våra ätters och släkters nedärvda kynne vilar. Inte underkastelse inför beläten, eller cyklisk återfödelse, eller ideologiernas religion utan gudar, utan enkelt och simpelt förnuft.

    Men din lycka, där du väntar i fönstret bekämpandes ångestens mara, att ditt barn återvänder till hemmet oskadd – den har jag inga problem att förstå. Det är sann lycka, ovärderlig.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, fd lärare
    PS Ursäkta min lila prosa, det blir närmast lite av ”konditor Ofvandahl” möter Nietzsche och Lovecraft så här dags på dygnet, men när man inte behöver skriva med kanslisvenskans tvångströja är det skönt att låta orden flöda dit de själva vill. DS

  • Att sträva efter lycka är väl inte detsamma som att aldrig vara ledsen. Att älska något är lycka eller tycka om. Perfekt är ett ord jag gillar det är relativt och subjektivt. Det är säkert inte detsamma för dig som för mig. Att Gud finns är lycka för mig. Amen

Kommentera